Jag kan troligen räkna upp de serier som gör mig illa till mods av att se på en hand. När jag först såg Watashi ni Tenshi ga Maiorita! så började det att rycka i hela min kropp.
Miyako är universitetsstudent. Men mest ligger hon hemma i sängen och sover, spenderar tid med att sitta och designa och skapa kläder från varierande anime-serier.
Hon har en lillasyster vid namn Hinata som fullständigt älskar sin storasyster. Mya-nee hörs ständigt komma från hennes mun och de ska göra allt tillsammans. Sova, bråka, leka. De som har syskon känner säkerligen igen en klängig yngre syskon.
Så långt är allt väl. Animeringen är mysig, Hinata är en kompakt boll av energi som verkligen skulle kunna göra vems dag som helst positiv.
Problemen för mig börjar när Hinata tar med sig en klasskamrat hem. När Miyako får se klasskamraten blir hon överväldigad ”en ängel har kommit på besök hos mig!” och genast börjar hon att vilja kramas, känna på händer, klä ut henne i olika utstyrslar och allt medan Miyakos ögon riktigt gnistrar av saker som nog inte borde nämnas.
Jag tittar närmast förskräckt vidare. Och det blir inte bättre när Miyako i utbyte mot att Hinata och hennes kamrat tar på sig olika kläder och ”poserar” medan hon tar foton av dem tillsammans så får de äta hur mycket hemgjorda sötsaker som de vill då tydligen är Miyako en riktigt bra konditoris.
Hela scene får mig att tänka på ”följ inte med skumma figurer som erbjudet dig godis” som är ett ganska välkänt exempel på uppfostran. Ändå går Watashi ni Tenshi ga Maiorita! förbi det steget och när den inre monologen går ”ehm, jag är inte riktigt bekväm med hur någon klär ut mig och fotograferar mig men om jag blir av med alla dessa godsaker och kakor så får jag väl stå ut” så stänger jag av.
Hinata är en boll av energi, en serie med henne och hennes storasyster Miyako och om hur de spenderar dagarna tillsammans, läxor, bråkar, skojar med varandra etc etc hade varit så oerhört lugnande att se så jag hade nog kunnat rekommendera serien.
Istället får vi en äldre kvinna som sitter i hemmets lugna vrå och designar och skapar kläder. Allt från kattpyjamas till kläder från anime-serier som fotograferar sin lillasyster i dessa kläder och sedan funderar på vad hon ska klä ut sin lillasyster till härnäst. Agerandet när Hinatas klasskamrat kommer på besök är skrämmande och jag vill inte se mer.
Allt detta är reaktioner på det första avsnittet, serien är i det närmsta slut men jag kan inte slita tankegångarna från detta att något känns fel. Fler som sett serien som fått samma obekväma känsla som jag och önskat att serien mer varit om ett ”normalt” live med dessa två systrar?
En normal reaktion på händelserna i denna serie. Varför är du plötsligt glad bara du får godis????
