Drakengard 3 var ett spel som jag sedan länge velat spela men varit otroligt osäker på om det var värt mina pengar. Såhär när jag spelat ett par ynka timmar så är spelet definitivt värt mina pengar. Aldrig förr har jag blivit så shockad av ett spel så här tidigt.
Spelet är ganska enkelt, du spelar som systern ”Zero” i en systerskara av sex syskon alla prompt benämnda med sina nummer, så syskonen heter Zero, One, Two, Three, Four och Five. Som Zero ska du mörda dina syskon för att bli den enda kvarvarande Intoner, en magisk varelse som genom sånger kan förtränga verkligheten. Den femte systern beskrivs som en hora som älskar att ligga runt. Bara en sådan benämning i ett spel är shockerande men sättet som hon dör på är desto värre, dödad av sin följeslagare Dito. Delad på mitten med hjälp av Zeros svärd.
Knappa stunden senare när Zero och Dito diskuterar Fives bortgång kommer veckans ögonblick in i spel. Dito undrar och beskriver sitt mord av Five som ett artistiskt arbete. Hur han klöv Fives ”funbags” i två delar. Jag är shockad, förskrämd och undrar hur i helskotta sådana repliker kan få förekomma i ett spel från Square Enix. Men man vet sannerligen aldrig vart man har spelföretagen. Jisses säger jag bara.
