Fenomenet Teenage Mutant Hero Turtles var under en sommar det hetaste du kunde följa. De fyra sköldpaddorna Leonardo, Rafael, Michelangelo och Donatello hade haft en turbulent spelsäsong bakom sig.
Där det första spelet hade varit alldeles för svårt var det andra spelet bäst när man var två. Det tredje spelet återfanns inte på mina bredgrader så jag kunde inte spela det alls.
Så när jag såg Teenage Mutant Hero Turtles IV: Turtles in Time i ett nummer av Nintendo Magasinet blev jag alldeles upprymd och upphypad. Äntligen kanske jag skulle få spela ett turtles spel där jag och en kamrat kunde klara av banor tillsammans och ha roligt ihop!
Resultatet blev så mycket mer än vad jag kunnat tänka mig. Spelet släpptes och jag hyrde det en helg. Kontrollen var alldeles perfekt, möjligheten att kunna utföra för sköldpaddan man valt specifika specialslag tillsammans med den underbara möjligheten att kasta ut fotsoldater ”genom rutan” blev snabbt favoriter.
Att spelet var så pass kort och att man hade begränsat med continues störde mig inte. När man lärt sig hur banorna fungerade och ens kamrat och du själv äntligen listat ut exakt hur man gjorde för att slänga ut fotsoldaterna ur rutan eller ”släng-dem-över-axeln-upprepade-gånger” varianten? Lyckan var gjord och man slog Shredders gäng sönder och samman.
Bossarna var olika figurer från serien där Slash på den förhistoriska banan nog fortfarande är bland de svåraste bossar som jag stött på i hela min karriär. Ett misstag och du hade svårigheter att börja få in skada på Slash igen.
Turltes in Time är även ett väldigt populärt speedrunning spel. Även om jag ser mig vara något av en duktig spelare av detta spel så bleknar jag i jämförelse med Mike Uyama eller Sinister One. Det jag kanske är mest stolt över är att jag hjälpte Sinister One hitta en variant av den mycket omtalade ”skippa hiss-scenen i Teknodromen” och det är något som jag kommer minnas hela livet.
Svårighetsgraden med det fjärde äventyret var att lära sig ta hand om de gula fotsoldaterna, Slash och sedan att lära sig kontrollen. När man lärt sig allt detta blev spelet en fröjd att spela och än idag kan jag koppla upp mitt SNES och köra igenom en snabb omgång av Turtles IV. Bara för att spelet är så enormt roligt och går att spela igenom ganska fort.
