En annorlunda saga. Gjord för fansen.
SAO har under en längre tid gjort många personer upprörda. Huvudpersonen Kirito har varit på många anime-fans mest hatade lista. Varför? För att han är svag och inte egentligen gör någonting.
Personligen så ser jag inte något problem med Kirito. Han är huvudperson i en serie som har en hel del bra funderingar och värderingar, bara att hans kamrater till det största delen är kvinnor.
En annan tagning
För många som sett animeringen av SAO, mig själv inkluderad så blir Last Recollection något av en shock. Flertalet av karaktärerna som har gått under är vid liv och har inga skador eller någonting.
Utifrån animeringen så har jag även svårt att placera vart i tiden Last Recollection utspelar sig. När spelet börjar och vi beger oss mot den östra porten som leder till Dark World verkar det som att vi befinner oss precis innan det slutliga kriget mellan ljus och mörker ska inledas. Därefter pratar Kirito om hans tid som potatis. Något som skedde under krigets gång ursprungligen.
Kort och gott. Jag är tvungen att spola bort allt vad jag tror mig veta om berättelsen och bara spela.
Det är då jag får ut mest nöje av Last Recollection. Då jag får återse gamla bekanta och får lära känna nya ansikten. Det märks att kriget mellan ljus och mörker blir bakgrunden för Bandai Namco att ge oss ett spel där vi får spela som Kirito. Mycket passande för deras 10års jubileum för spel-serien.
Det är riktigt kul att återse Asuna, Sinon, Lisbeth och alla andra. Även de mer bortglömda karaktärerna som ursprungligen inte är vid liv längre får här nu nytt liv och det värmer mitt hjärta. Även Yui finns med.
En bärserk
Om det rent storymässigt är riktigt kul att återse alla karaktärer blir det när man slåss litet mindre kul. Striderna blir mycket button-mashing där fienderna för mig har alldeles för mycket hälsa. Något som Bandai Namco verkat införa i både sin Tales of och även här. Att striderna blir längre på grund av att fienden har så mycket hälsa.
Striderna är snygga, snabba och du har full kontroll över Kirito och hans 3 kamrater som slåss. Med kombinationer, aggro och möjligheten att få till en snygg avslutning när motståndaren är nere för räkning har striderna ett flytt som jag gillar. Det är simpelt men balanserat.
Om de nu inte tog så lång tid. Normala fiender som är svagare än din ”rank” ska inte ta så lång tid att du hinner gå igenom 2 rundor av dina automatiska kombinationer som dessutom avslutas med förmågor. Fienderna ska när de är svagare än dig bara försvinna så att säga.
Spelets bossar blir därför en utdragen historia. De har sina egna förmågor, fokuserar på karaktärer men det som gör dem så otroligt tråkiga är deras hälsa. Det är för mycket helt enkelt.
Att strunta i sitt försvar och bara anfall faller Kirito väl i handsken då han genom hela serien varit så gott som en bärsärk hela tiden. Animeringen då. Jag har inte spelat de tidigare SAO-spelen så där vet jag ingenting.
För fansen
Sword Art Online: Last Recollection är en hyllning till fansen. Fan-favoriter återkommer, att få möjligheten att som Kirito spatsera i Dark World tillsammans med Alice och de andra karaktärerna.
Om jag ska kritisera något är det att när man utforskar så är man väldigt låst. Helt plötsligt dyker en osynlig vägg upp och man kan inte gå vidare. Trots att man gått på en avsats som var smalare innan. Man kan hoppa omkring som en hare och när man helt plötsligt slår in i en osynlig vägg blir man litet frustrerad.
Framför allt när man genom att ta en annan väg kommer tillbaka till exakt samma punkt, bara att man nu är på andra sidan.
Jag har haft kul med det här spelet och de nya karaktärerna med bland annat Dorothy i spetsen har varit kul. Samtidigt så blir striderna väldigt tråkiga fort. Trots möjligheterna att pröva på olika vapen och förmågor.
Som en alternativ historia till Sword Art Online: War of Underworld fungerar det här. Som action-spel är det mja.
