En samling som gör en glad att spela med musik som främsta glädjespidare.
En samling som är efterlängtad
Jag fullständigt älskade Rhapsody: A Musical Adventure på PS1. Spelet var mysigt, hade noll svårighetsgrad och allt handlade bara om musiken och upplevelsen. La Pucelle hade en hel del glirningar och throwbacks till just Rhapsody, Rosenqueen butiker, Kururu och mera.
När jag fick veta att Rhapsody hade uppföljare som var japan exklusiva blev jag ledsen. Jag ville ju veta vad som hände i de två spelen! Snabbspola fram till 2023 och Rhapsody: Marl Kingdom Chronicles är släppt innehållandes Rhapsody 2: Ballad of the Little Princess och Rhapsody 3: Memories of Marl Kingdom.
Jag är kort och gott i himmelriket då spelen fortsätter allt som gjorde sin originaltitel bra.
Musikaler med sammanknytning
Huvudnumret för dessa 3 spel är enkelt. Musiken. Musikalerna, dans och sångnumren. Allt från att sjunga om vänskap till tveksamma metoder för att göra glass. Allt blir en musikal och jag sitter och har svårt att hålla mig, viljan att ställa mig upp och försöka följa med i sången och dansen är stor. Synd bara att jag är så dålig på båda.
Rhapsody 2 ser Cornet och Ferdinands dotter Kururu ge sig ut för att som sin mor hitta sin prins. Envis och bortskämd (som en princessa bör vara) har Kururu litet problem med normala saker som att betala för sin mat eller veta att ord faktiskt också kan såra. Bortskämd prinsessa blir realist och får uppleva både det ena och andra som får henne att växa som person. Ni vet hur sagan brukar gå.
Rhapsody 3 är istället en gott och blandad påse med mysighet. Vi får uppleva nutid, dåtid och även framtiden från de två tidigare spelen. Det som är mest uppmärksamt med denna tredje titel är att vi äntligen får veta hur Cornets moder Cherie’s resa var då hon varit litet av ett enigma i de tidigare spelen.
Det som verkligen knyter samma de två spelen för mig är dess fokus på hur striderna är enkla och är där för att göra spelet mer spelbart, annars hade vi lika gärna kunnat haft en visuell novell med scener där sångerna framfördes för oss, publiken.
Jag ser även hur utvecklingen i striderna till dessa två spel slutligen resulterar i La Pucelles system för strider. Så att se hur allt hänger ihop och se utvecklingen och vart den ledde är utomordentligt.
En otroligt mysig samling
Musikalerna i de båda spelen gör min dag. Jag har varit otroligt nere, undrat varför striderna kommer så tätt inpå varandra i spelen och när jag sedan ser karaktärerna på skärmen bryta ut i sång och dans för mig åskådaren blir jag glad och positiv. Något som jag inte kan säga om många av spelen. Men ack så upplyftande dessa spel är.
Poängen är att Rhapsody: Marl Kingdom Chronicles ger dig mycket mys, trevliga karaktärer och otroligt bra sångnummer. Något som jag skulle vilja se i moderna spel. Då allt från scenografi, danssteg, musik och allt ser så otroligt charmigt ut i dessa spel att jag vill se en modern tolkning av en musikal i spelform.
OM något negativt ska sägas så är det att spelen är ganska korta och spelar men dem tar de slut fort. Och när man väl än gång spelat dem så är det svårt att sätta sig ner igen för att spela om dem. Framför allt när man har tillgång till musikalerna direkt från startmenyn. Så vill man bli glad av ett dansnummer är spelen där.
