Alternativa tidslinjer, en mystisk dam som väntar på dig bortom gränsen till världen och en mångfald av karaktärer väntar dig i denna romantiska berättelse.
YU-NO: A Girl Who Chants Love at the Bound of this World är en lång och krånglig titel. Spelets innehåll är dock väldigt trevligt och skapar en trevlig berättelse om Arima Takuyas bravader och problem. Son till en känd forskare som pratade om att historien upprepar sig och att de största förändringarna för mänskligheten uppstod vart 400år.
Då Takya är huvudperson i spelet och vi ser allt genom hans ögon är det intressant att se att ett företag vågar skapa en huvudkaraktär som direkt pratar om folks underkläder och uppvisar på alla sätt och vis hur han är en ”vandrande libido”. Bakom denna fasad dock ligger det något helt annat som blir uppenbart ju mer man spelar.
Denna klara skillnad i personlighet och tal intresserar mig. I korthet kan jag nog säga att hela berättelsen intresserar mig. Konceptet att tiden inte är en rak linje utan delar på sig i all oändlighet, små val här och var skapar parallella tidslinjer där de val man gjort får enorma konsekvenser.
Tänk er då att kunna via en apparat hoppa mellan alla dessa olika alternativa tidslinjer och samtidigt kunna skapa sparpunkter som du sedan kan ladda upp för att försöka få händelserna att gå i en annan riktning? Tankarna blir väldigt konfunderade med hur man skulle kunna applicera detta på vår egna värld. Hur mycket gott man skulle kunna skapa i världen. Takuya dock väljer mer att använda denna reflector device för sina egna syften. Som att fuska på prov och att prova på vilken typ av dialog som han kan komma undan med när han öppet flörtar med skolans sköterska.
När hans styvmamma börjar hamna i problem är det som Takuya börjar tänka på att fasiken, han kanske kan lösa sin styvmors problem eller hjälpa henne. Det är då man börjar öppna upp sig mot Takuya, då man tidigare mest börjat tröttna på honom som en hornbock som bara har sex i huvudet.
YU-NO är mer av en berättelse där upplevelsen förs vidare via dialog. Konceptet är gammalt och denna version där du i dialogerna har möjlighet att bestämma vad du vill fokusera och få information om via ett förstoringsglas är en trevlig upplevelse. Det blir ett avbrott i att bara läsa text vilket jag bockar och tackar för.
Det märks även att Takuya har litet mer än ”familjära” känslor för sin styvmor. Även om hon aldrig kommer att svara på hans känslor så är dynamiken de två emellan en fröjd för ögonen och skrattnerverna. Man får mycket roligt via dialogen i YU-NO.
Dialogen förs vidare med animationer i munnen och ögon för att skapa mer levande karaktärer på skärmen är något som jag välkomnar. Att möjligheten finns för att automatiskt låta dialogen föras vidare är för genren en småsak men jag uppskattar det hela då jag kan fokusera på vad som sägs istället för att bara sitta och trycka på en knapp för att föra dialogen vidare.
Att man har möjligheten att samla på sig föremål och använda dem i de alternativa tidslinjerna är ett genidrag och jag gillar möjligheterna som spelet på så sätt skapar då man aldrig riktigt vet vad man kan behöva.
YU-NO: A Girl Who Chants Love at the Bound of this World har mycket att ge för den som gillar mysterier, tänkbara händelser och alternativa tidslinjer. Jag gillar berättelsen, musiken hjälper till att skapa en väldigt trevlig känsla och mitt enda negativa egentligen kommer nog från att dialogen ibland kan kännas litet utdragen. Men som alltid är det väldigt svårt att skapa en engagerande berättelse så i sambandet med allt så kan jag inte klaga. Karaktärerna är varierande och alla har sina egna agendor. Att spelet verkar ha flera olika slut skapar ett bra återspelningsvärde och jag kan inte klaga.
YU-NO är ett engagerande spel då man vid vissa scener mest bara vill sträcka in handen genom skärmen för att ge ”skurken” ett slag på käften efter hur de beter sig.
