Lek Robinson Crusoe med Adol och hans vänner i ett snabbt och hårt actionrpg.
Jag har inte haft så mycket erfarenhet av de tidigare Ys-spelen. Det mesta jag sett har varit hur Adol själv och alena sprungit runt och slaktat fiender, hoppat och besegrat bossar. För mitt öga som hellre vill se grupper av karaktärer har Ys varit litet av ett intressant spel att kasta ett öga på då striderna varit otroligt snabba och svårigheten på bossar har varit väldigt hög.
När Ys 8: Lacrimosa of Dana öppnar sig inser jag att den här gången är inte Adol ensam utan han kommer att ha flertalet gruppmedlemmar med sig i sin jakt på överlevnad. Strandsatt efter att deras skepp blev iturivet av ett monster hittar Adol sig själv på Isle of Seiren, en ödesspunnen ö där de som färdas i närheten av ön aldrig ses igen. Sådant är öns rykte som Adol nu befinner sig på.
På ett sätt är det synd att spelet bara utspelar sig på ön Seiren. Det hade varit roligt att överleva på ön och samla erfarenhet för att sedan åka vidare till eftervärlden med informationen och kunskapen att man överlevt men tyvärr. Hela spelet utspelar sig på ön och det tar ganska lång tid att utforska hela ön. Som sig bör när ett helt skepp har kraschat och det finns massor av människor ombord letar Adol efter skeppsbrutna som han själv och mycket av berättelsen framförs i enkla scener. Adol framstår som stum och du som spelare bestämmer vad han säger. På alla sätt och viss är berättarkonsten det av ett klassiskt rollspel och jag gillar det.
Vad som inte är klassiskt rollspel är hur förbaskat svåra striderna är. Även på normal svårighetsgrad måste du hålla tungan rött i mun annars är du ute ur leken. Något som jag blev varse om när jag slogs mot den första bossen. Helt plötsligt låg Adol på marken, besegrad och jag var tvungen att förlita mig på hans första kamrat Laxia för att besegra bossen.
Ys 8 är ett action-rpg och det märks att fokus i spelet lagts på att striderna ska flyta på bra och smidigt med en mycket passande musik. Striderna är snabba och enkla, samtidigt innehåller de ett djup som om du bemästrar det så har du en enorm fördel mot bossarna. Visst kan du skapa föremål för att återställa din hälsa men det är ett mycket bättre alternativ att lära sig exakt när du ska använda dig av din defensiva evasion-roll för att på så sätt skapa en flashtime stund där fienderna segas ner och du har möjlighet att anfalla ostört.
Jag nämnde förut att i Ys 8 har du en grupp av karaktärer. Du kontrollerar en av de tre valda gruppmedlemmarna och kan med en knapptryckning byta mellan dem. Alla har olika vapen och förmågor och fienderna är svaga mot olika vapentyper så ni förstår tanken. Rätt karaktär mot rätt fiende och striderna går ännu lättare. AIn som kontrollerar dina kamrater är helt ok och det verkar som att de inte tar lika mycket skada som den karaktär som du själv kontrollerar. Allt som allt är striderna det absolut bästa med spelet även om de är hektiskt svåra.
Spelets sämsta del måste jag nästan säga är berättelsen. Att bli strandsatt på en öde ö för att sedan leta efter andra skeppsbrutna och på sikt bygga upp ett samhälle vid ett lätt försvarbar plats är väldigt enkelt och har använts alldeles för många gånger tidigare för mitt tycke. Att spelet även använder sig av gamla klyschor från anime exempelvis att Adol råkar vandra in på Laxia när hon står naken börjar kännas som ett utdöende segment. Visst har det sin plats och jag förstår tanken bakom det hela men samtidigt så är det något som rycker i mig. Jag trodde vi skulle leta efter överlevande och ha ett raskt stridssystem, inte råka kliva in på en badande tjej. Komik eller utdöende gren av RPGn låter jag vara osagt men lyckligtvis verkar det vara en av få sådana händelser. Att man vill skärma av så att folk ostört kan byta kläder är för mig helt naturligt så att hjälpa till att skapa skynken som används som gardiner är något jag skulle göra om jag vore strandsatt.
I sina bästa stunder är Ys 8 ett enormt dugligt spel med actionrena strider som får dig att komma tillbaka gång på gång. De sämre delarna är berättelsen som kunde ha varit annorlunda. Allt som allt upplever jag spelet som otroligt fascinerande och roligt.
