Ett underbart spel som faller på mina egna kontrollmöjligheter
Mitt förhållande till fighting spel är ganska enkel. Jag antingen fullständigt älskar dem eller så är jag litet mera tveksam till dem. Street Fighter 2 till SNES började min bana och har sedan dess varit en genre som jag älskat. Något som även lyst igenom för genren är hur viktig en kontroll som verkligen fungerar är.
Till Yatagarasu har jag haft två alternativ, tangentbord och en xbox 360 kontroll. Vare sig tangentbordet eller microsoft gammaldags 360 trådad kontroll är någonting man vill ha när man spelar ett fighting-spel. Kontrollen dödar i princip all glädje jag kunnat få av spelet. Tyvärr är det den bistra sanningen.
Om jag bortser från kontrollen eller berättar att människor som är vana vid 360 kontrollen eller har en arkadsticka hemmavid till sin dator för bra kontroll så blir situationen en annan. 11 karaktärer med sina egna movesets och styrkor och svagheter. Super-combos och möjligheten att länka flertalet attacker tillsammans gör spelet intressant och snabbt.
Spelet flyter på otroligt bra och kan lätt slåss med snabba fighters som BlazBlue på den här avdelningen. Musiken är trevlig och jag tror det är första gången som jag har tillgång till så många olika kommentatorer, allt ifrån karaktärerna själva till de som varit delaktiga att skapa spelet lånar ut sina röster till spelet och kommenterar när du gör bra ifrån dig eller tar skada.
Tyvärr kommer jag tillbaka till min kontrollsituation. Kontrollen hindrar mig från att utföra de precisa rörelser som behövs för de olika specialattackerna, att försöka kombinera flertalet attacker till combos är för mig omöjligt. Några super-moves klarar jag av men inte de längre som kräver halvcirkel rörelser.
Vilket är riktigt synd då jag ser stora kvalitéer i Yatagarasu. Snabbheten, de olika karaktärerna, musiken. Allt fullständigt andas kvalité men jag kommer tyvärr aldrig att få uppleva det, på grund av min taskiga kontroll.
