Min andra upplevelse med den långtgående Yakuza-serien. Har mina åsikter blivit sämre eller bättre om spelet i jämförelse med Kiwami?
Min förra erfarenhet av Yakuza innebar att jag gillade miljöerna otroligt starkt men striderna förstörde upplevelsen fullständigt. Med Song of Life så ja. Det är klara skillnader mot Yakuza: Kiwami och jag gillar de flesta av förändringarna.
Yakuza 6 utspelar sig tre år efter Yakuza 5 och är en direkt uppföljare. För mig som missat de tidigare spelen så är berättelsen förlorad. Därför är det otroligt trevligt att se att de tagit sig tid att skriva ett kort ihopdrag av varje tidigare del i serien så man kan läsa sig till vad som hänt och på så sätt få veta exakt vart man befinner sig i berättelsen när Yakuza 6 börjar.
En ny början
För att göra det enklare för Kiryus skyddsling Haruka att skapa sig ett eget liv väljer Kiryu att efter händelserna i Yakuza 5 att spendera 3 år i fängelse. När hans fängelsetid är över vill han inget mer än att resa till Okinawa för att spendera tid med Haruka och de föräldralösa barn som de adopterat på Sunshine föräldrahemmet.
Tyvörr möts Kiryu av att Haruka lämnat barnhemmet för att skydda de andra barnen från hennes historia. Då att vara bekant med en Yakuza oavsett om denne sitter inne eller ej har skapat stora tidningsrubriker, negativa sådana och med flertalet barn på barnhemmet som har sina egna drömmar väljer Haruka att lämna barnhemmet.
En osjälvisk uppoffring som skapar mycket glädje för barnen men skam och en känsla av att inte kunna göra något rätt hos Kiryu. Det är här som spelet på allvar börjar, när Kiryu återvänder till Kamurocho och upptäcker att inget är sig likt. Den kinesiska Triaden, Kinas motsvarighet till Yakuza ligger i krig med Kiryus gamla klan Togo och mord har blivit en vardagshändelse.
Ingenting kommer dock att hindra Kiryu från att ta reda på vart Haruka befinner sig.
Mini-spel och subberättelser
Största behållningen som jag upplever när jag vandrar runt i Kamurocho är att det finns otroligt mycket att göra. Det finns arkadhallar att besöka, barer att spendera tid i och mängder av mat att äta då det finns otaliga restauranger som man kan besöka.
Att spendera tid med att spela en light variant av exempelvis Puyp Puyo är otroligt charmigt och tilltalande. Jag minns åter igen alla mini-spel som man kunde göra i Shen Mue. Att ta med sig en harpun och dyka ner för att fiska känns som en trevlig upplevelse även om jag nog är litet för skrajsen av mig för att göra det under längre stunder då man inte vet vad som utvecklarna Sega kan ha dolt där nere i djupet.
Ett mini-spel som jag dock inte gillade var att live-chatta. Ja, live-chatta, betala pengar, chatta med en tjej. Lyckas man charma henne så får man se henne sakta ta av sig sina kläder. Vilket för mig hade varit mer ok då det är charmigt att se Kiryu sitta med pekfingervalsen och skriva på en dator. Att se en 3d rendition av Kiryu när de man chattar med är verkliga människor stör mig. Så att live-chatta är ingenting som man gör när man har släkt och vänner hemma hos sig. Det kommer att bli intressant att se ifall streaming tjänster som Twitch kommer att göra något åt de användare som streamar detta mini-spel.
Sub-berättelser
Något som jag gillar är sidospår i ett spel som Yakuza. Jag träffar på en försäljare som frågar om jag vill prova en anpassad hjälpreda i form av en applikation till min smartphone. Kiryu är gammaldags och att se honom med en smartphone känns litet ovant. Framför allt är han som jag, vem vill bli sedd mitt i gatan med sin telefon uppe och att man pratar med den?
Eller varför inte tjuvlyssna på ett par grabbar som diskuterar bantningsmetoder? Eller att hjälpa till att fånga katter så att kattkaféer Nyan Nyan Cafe verkligen har några katter för dess kunder att klappa på?
Uppgraderingar och konstiga dialoger
Från Kiwami har Yakuza 6 ändrat om systemet för att gå upp i level helt. Du får erfarenhet av att utföra uppdrag, slutföra sub-berättelser, äta, slåss och ja. I princip allt som du gör i Yakuza har en chans att ge dig erfarenhet. Erfarenhetspoängen använder du för att lära dig nya förmågor, förbättra din status eller bara för saker som att du blir hungrigare snabbare. Vad jag vet så är hunger ingenting negativt utan du har bara mer chans att få erfarenhet genom att äta.
Den punkt som Yakuza 6 misslyckas fullständigt med är dock dess dialoger. Inte dialogerna i sig utan hur karaktärsmodellerna som pratar genomför absolut ingenting. Något som inte var så i Kiwami exempelvis då modellerna rörde på sig när de pratade. I Yakuza 6 är de som marionettdockor, stela och orörliga. Jag lyckades exempelvis se en sektion där karaktärsmodellen gick från att vara mot mig och sedan såg jag bara en rygg, ingen animering eller någonting. Det var bara två olika modeller som bytte plats. Något som stör mig otroligt mycket.
Utöver det så har jag ingenting att anmärka på. Tack vare att striderna är så pass mycket smidigare och att kameran är förbättrad försvinner mitt största problem från Kiwami och gör Yakuza 6: The Song of Life till ett spel som jag kommer spendera många timmar med. För det finns massor att göra. Allt från att sjunga karaoke till att gå på träffar med hostess tjejer eller simma och fiska eller spendera otaliga timmar i arkadhallar.
