Ett magnifikt spel med en stämning att dö för.
Om miljö och sättet som spelet presenteras på var allt man behövde fokusera på skulle void terrarium vinna alla priser som finns.
På ren chans vaknar du upp. En robot, som ser en kontaminerad värld. Svamp överallt och förutom en massa skräp så verkar det inte finnas någon annan vid liv. För spelets fortsatta mening hittar du dock en varelse som är begravd av svamp och du finner även en huvuddator som tar på sig ansvaret för att ha utrotat människan från de underjordiska grottor människan tvingades fly till när en epedemi av giftiga föroreningar omöjliggjorde överlevnad på jordens yta.
Varelsen som huvuddatorn konfirmerar vara den sista överlevande människan döps till Toriko och det är nu upp till dig som en robot att se till att den sista människan överlever. Genom att se till att hon får en skyddad miljö att leva i, hämta mat åt henne, till och med städa upp efter att hon utfört sina behov.
I gengäld får du ett av de mest oskyldiga leenden jag någonsin sett och det skär i hjärtat att se Toriko vara så svag som vad hon är när man först hittar henne. Med upprepade händelser blir hon dock bättre och jag trivs med att se henne börja gå omkring och undersöka saker i sin sfär av trygghet.
I motsats när jag ser detta kan jag inte undgå att tänka på en fågel i en bur. Överlevnad mot att bara leva i en minimal yta? Tankarna flyger och jag mår litet dåligt när jag i princip dömer Toriko att leva i en bur.
Att bygga en ”bur” till Toriko kräver material. Mat likaså måste hittas och detta gör man genom att besöka någon av spelets grottor. Jag säger grottor men de är i princip gamla butiker, gamla lokaler och liknande som människor tidigare bott och arbetat i. Istället finns det dock massvis av ondsinta robotar. Som bara är ute efter din olja.
Den bit av Void Terrarium som jag ogillar mest är spelets strider. Når det är 1 mot 1 går det bra så länge inte fienden är distansbaserad. Men så fort du möter fler fiender måste du antingen använda föremål eller fly så att du kan möta dem en och en. Blir du omringad eller möter flera fiender på samma gång är du i princip körd då du bara kan röra dig en ruta i taget eller anfalla/använda föremål eller förmågor. Har du en fiende i ansiktet så har du i princip bara valet att slåss eller på något sätt knuffa undan fienden.
Att du i trånga gångar kan bli fängslad om du har otur när du inte ser mer än bara en ruta runt omkring dig är irriterande.
Om du skulle förgås så tappar du ingenting egentligen. Alla föremål som du samlat på dig omvandlas till energi som du senare kan använda för att exempelvis bygga ett hus åt Toriko. I gengäld om du behöver hitta mat till Toriko måste du klara av grottan, annars omvandlas även den mat du hittade till energi. Vilket i ett dåligt läge kan bli problematiskt.
Framför allt då du ständigt blir påmind om hur Toriko mår. Du ser om hon är hungrig, sjuk, har nyligen gjort ifrån sig så du måste städa. Att spelet rekommenderar dig att ”bli besegrad” om Toriko börjar bli hungrig säger egentligen det mesta.
Grottutforskandet är frustrerande då du möter enkla fiender men de blir snabbt starkare än du. Då du har begränsat med energi att utforska grottan med så är det en balansgång, levla för att bli tillräckligt stark för att överleva de djupare nivåerna eller springa snabbt som attan genom grottans nivåer i hopp om att hitta slutet innan fienden tittar snett på dig?
Levels finns och vid level up får du välja mellan olika förmågor, uppgraderingar till hälsa, styrka och mera. Vad du får välja för uppgraderingar är slumpmässiga och när du klarat av grottan eller blir besegrad så återvänder du till level 1 utan alla uppgraderingar. Frustrerande och jag förstår inte varför NIS valde detta system.
Till slut så finns det mycket gott i Void Terrarium att spela för. Miljön och stämningen skapar en otrolig känsla och dialogen mellan huvuddatorn och du, interaktionerna med Toriko och sättet som du i princip är hennes enda chans för överlevnad skapar en rolig upplevelse. Synd bara att grottorna och striderna inte gör att jag vill spela vidare.
