Återkomsten av Valkyrie-serien blandar och ger. Både glädje och irritation.
En återkomst av de mystiska Valkyrorna i den nordiskt inspirerade Valkyrie Profile serien. Denna gång som ett stand alone spel med Elysium som titel.
Ragnarök är på stark ingång. Fenrir har misslyckats med att döda Odin, men skadat asaguden avsevärt. Världen befinner sig vid ruinens brant och för att rädda världen från undergång skickar Odin ut sin trogna tjänare Valkyria för att rädda världen.
Action, action överallt.
Gamla Valkyrie Profile var ett turbaserat spel där du med 4 karaktärer hade en knapp som aktiverade deras attacker. Så man kunde skapa kombinationer och sedan avsluta med seriens berömda special attack Nibelung Valesti. Sedan var det fiendens tur.
Den strategiska biten som detta skapade var intressant. Att nu se de ta det gamla systemet som Tri-Ace jobbade så mycket på och slänga ut det till vänster för att åter igen göra ett action hack n slash spel är tråkigt. Grundkonceptet med kombinationer finns kvar men sker i realtid och tillsammans med de einherjar som du åkallar för att hjälpa dig slåss så finns grunden från Profile kvar.
Men personligen så har jag börjat tröttna på att ALLT som Square-Enix nu släpper verkar vara action hack n slash oavsett serie.
Dock ska det sägas att de actionfyllda striderna i Elysium fungerar ypperligt. De är snabba, precisa och kontrollen är väldigt enkel men inlärd. fyrkant för snabbare attacker medan triangel ger en litet långsammare men starkare attack. Kombinationer av fyrkant och triangel ger olika attackmönster och beroende på hur mycket du levlat upp ditt vapen så får du tillgång till fler moves.
Att blockera fiendens attacker i sista stund ger dig en kontring och ökad skada. Plus bonuspoäng när du i slutet av banan blir betygsatt.
Systemet fungerar och tillsammans med Soul Chain, en förmåga som gör att Valkyria kan snabbt hoppa mellan fiender, ta sig till annars oåtkomliga platser och som en liten stun på normala fiender. Man lär sig systemet snabbt och sedan kör man på.
Einherjars.
Under spelets gång träffar du på själar. Själar som trots att deras kropp har dött lever vidare och lockar till sig de odöda. Med deras hjälp blir du starkare och varje einherjar som du möter har sin egna kampstil och element. Allt från is till åska vilket gör att fiender som är svaga mot dessa element tar mer skada.
Du kan via siduppdrag lära känna dessa Einherjars bättre. Vilket när uppdraget är slutfört innebär att de blir starkare, lär sig nya förmågor och allt detta kan du bestämma vilka förmågor som ska användas.
Jag hade hellre sett en full grupp på fältet hela tiden, som springer omkring, pratar om sina livserfarenheter, blir närmare varandra och så vidare. Men istället åkallar man dem endast i strid och man kan prata med dem uppe i Valhalla.
Det är dessa einherjars som känns som att de är spelets fokus. Deras bakgrundshistorier, attacker, tycken och vad de själva vill och tänker. Valkyria är här för att delge oss sina kamraters livshistoria.
Ett bra spel men
Jag har problem med FF15. Irritation över hela spelet. Tyvärr börjar den irritationen att sprida sig till andra spel.
När jag ser hur kanter börjar blinka blått över platser där man kan använda sin Soul Chain för att ta sig över tänker jag på Noctis som teleporterar. Det är i princip EXAKT samma animation och det gör mig irriterad.
När jag snabbt gör slut på motståndet och sedan använder Soul Chain för att ta mig till nästa motståndare? Påminner mig om Noctis som teleporterar sig till nästa fiende. Lyckligtvis kan jag inte hålla nere cirkel i detta för att automatiskt anfalla. Men det förstör min upplevelse litet då det verkligen känns som att de bara klippt och klistrat mellan de olika spelen.
Att spela Elysium är en känsla. Att man får en enorm plats att utforska och ett snabbt stridssystem. Det är roligt att springa omkring och utforska platserna man besöker. Leta efter hemligheter, kistor och annat.
Men det märks att Valkyrie Elysium inte riktigt vet vad det vill vara. Vill det vara ett renodlad action-lir? Vill det ta vara på arvet efter de tidigare Profile-spelen? Vill det skapa sin egna stil för framtiden? Blandningen utav allt som det känns som att utvecklarna vill göra med spelet går inte riktigt ut.
När då dessutom 3 vapen har samma kombinationer men olika element blir jag frustrerad. Jag vill att varje vapen ska vara unikt. Beror troligen på hur unika varje utav de vapen man får i Devil May Cry serien är.
I slutändan gillar jag dock Valkyrie Elysium. Det är en strålande återkomst för serien och Odin har aldrig sett så ut som vad han gör här. Något stämmer inte riktigt med vad han säger och vad han vill att vi ska göra. Men vad det är får man spela sig till!
