Med sin första spinoff hamnar Valkyria-serien i vad jag vill kalla för ett enormt underläge.
”En levande målning”, ”Otroligt Vackert!”, ”Hjälp till att försvara Gallia” är några av orden som jag skrivit om Valkyria Chronicles. Ett spel som tog mig med storm och som gjort mig en hängiven fan till serien. Efter att ha spelat Valkyria Revolution så måste jag börja omvärdera mina känslor för denna serie.
Fel riktning
Valkyria Revolution tar serien åt ett håll som jag definitivt inte gillar. Från den strategiska känslan till en mer actionbetonad variant som närmast får mig att tänka på Nights of Azure. Kameran befinner sig bakom dig medan du på ett krigsfält springer runt med diverse närstridsvapen för att ge motståndet en rejäll smäll på käften. När motståndet har gevär och andra distansvapen. Små saker som verkligen får mig att undra vad det är för något som jag spelar. Distansvapen finns för dina karaktärer men de har begränsad ammunition och om inte situationen kräver det så kommer du aldrig att använda dem.
Att plötsligt introducera magi och magipoäng i Revolution käns som ett slag i magen. Spelet introducerar Ragnite, ämnet som varit en stor del av varför flertalet krig utspelats sig i detta universum. I nästa andetag skrivs det om mana och magi och hur alkemister gjorde ragnite till en vardaglig sak så att de som är känsliga för ämnet kan nu använda magi. Redan här förutsåg jag att spelet inte skulle vara vad jag eftersökt sedan jag spelade Valkyria Chronicles 2 till PSP. Tyvärr fick jag alldeles rätt.
Den ”levande målningen” som gjorde att jag föll i farstun för Valkyria Chronicles är som bortblåst i Valkyria Revolution. I dess ställe återfinns en plastig, stel och jag vet inte riktigt vad. Vore dessa karaktärer verkliga skulle flertalet kvinnor kunna använda sina behag som dödliga vapen. Artworken har verkligen misslyckats med spelets design och grafik.
Småsaker
Med flertalet småsaker skapar Valkyria Revolution irritation. En personlig sak visst men att börja ett spel där en historiestudent misstänkt anklagar historien för att vara felaktig, att de fem individer som kom att kallas för ”förrädarna” verkligen var så elaka och monstruösa som historien skriver? Efter mycket letande hittar historiestudenten en lärare vars familj var högt involverad i förrädarnas uppväxt och ber henne berätta den sanna historien. Skott tillbaka 100år i historien för att genom en lärares berättelse få veta hur allting egentligen hände.
En minimal sak för andra kanske. Att jag inte kan skynda på berättelsen genom att trycka på X är irriterande, jag läser ganska fort och mina enda alternativ är att antingen ligga med kontrollen på magen och låta en tröttsam scen utspela sig (mellan varje strid/sekvens hoppar spelet tillbaka till eleven och läraren för att de ska prata om just vad som hänt) eller så skippar jag hela scenen och får inte veta någonting. I ett spel som släppts 2017 är detta inte något bra alternativ.
Striderna innebär att du gömmer dig bakom rivna väggar och spillror från kriget när fienden skjuter mot dig. Smyger du tillräckligt bra kan du skrämma fienden så att de blir paralyserade av skräck. Varje gång du vill anfalla med ditt huvudvapen utförs en kombination av slag, sedan måste du stå och vänta till det flashar ”ready” mitt i synfältet. Att låta vapnet blinka eller någon annan metod hade varit att föredra då att se ”ready” på skärmen stör dig när du funderar över vad du ska göra härnäst.
En studie i irritation
Tidigt i spelet står det klart att de fem individer som spelet kommer kalla för ”förrädarna” har ett enkelt mål med kriget mot Ruzhien, hämnd för vad de gjorde mot dessa fem när de som föräldralösa bodde på ett barnhem. Jag vet inte varför men jag tappar suget att fortsätta med allt detta som i omgångar mer känns som slag i magen. Vart finns den artwork som gjorde mig helt oförmögen att tala? Vart finns strategin i att smyga sig runt fienden för att kunna erövra deras bas med bra strategi istället för att bara gå rakt emot basen och slänga magier och skrämma slag på alla fiender och sedan kallblodigt avrätta dem?
Spinoff eller ej så om man ska fortsätta den tradition som Valkyria Chronicles skapat så är detta inte sättet att göra det på. Det enda som återfinns från Valkyria Chronicles är den helt uppenbara racismen. Människor från olika länder som hatar varandra och inte utan att tveka vill avverka hela deras länder för att få sin vilja fram.
Jag hoppas att detta inte betyder döden för Valkyria-serien i väst men om Sega ska kunna charma mig igen så måste det till ganska så radikala förändringar. Spin-off eller inte.
