Ett av årets tre spel som jag längtat efter ända sedan det först blev utannonserat i Japan. Med spelet översatt och äntligen släppt både i USA och Europa så är det dags att få ner upplevelsen i skrift.
Utawarerumono har en speciell plats i mitt hjärta. Det var en av de första visuella noveller som jag spelade. Jag gillade konceptet otroligt starkt. Strategiskt tänkande i strider blandades med politik, rivalitet, kärlek och skapade på så sätt en otrolig berättelse. Att alla karaktärer utom just huvudpersonen Haku hade öron och svans från djur gjorde inte upplevelsen sämre. Detta var för ett tiotal år sedan och ända sedan dess har jag längtat efter en uppföljare. Utawarerumono: Mask of Deception skulle även kunna kallas för Utawarerumono 2: Mask of Deception men när det är första spelet som släpps officiellt utanför Japan så förstår jag titeln.
Mask of Deception delar en hel del med det tidigare Utawarerumono spelet, det är stort fokus på att män och kvinnor har djuröron och svansar. Det är Haku som av någon mystisk anledning inte har dessa. Det finns ett stort antal karaktärer som du får bekanta dig med och alla har sin plats i berättelsen.
Nytänkande koncept
Utawarerumono: Mask of Deception satsar fullt ut på att göra mig glad. Haku är svag, långsam och vill allra helst av allt bara ligga och slöa. Alla andra omkring honom har en klar bild av att om man inte arbetar så äter man inte. De är starka, uthålliga och har inga problem att bära otroliga mängder vikt. Haku är rent ut sagt en vekling. Istället ligger hans styrka i hans huvud, oavsett problemet så lyckas han lösa det (mest för att han själv ska få återvända till sitt slöande) och han har nytänkande idéer.
På något sätt så sitter jag och ler när jag läser berättelsen i Mask of Deception. Jag har läst böcker och många visuella noveller men det här är nog första gången som jag blivit utomordentlig glad åt dialogen. Den är skämtsam, alla karaktärer har sina egna röster och dialekterna är varierande. Det visar med lätthet på den enorma variation på röster som finns i världen och deras medföljande karaktärer är lika unika för berättelsen.
Om jag skulle säga något negativt…
Musiken i spelet är ypperligt, de få sånger som finns framför på ett utomordentligt sätt. Berättelsen om Haku och hans grupp som växer allt eftersom berättelsen framskrider är välskriven och jag sitter som klistrad. Lika klistrad som när jag som liten läste David Eddings, man vill bara läsa vidare för att se vad som händer.
Om jag vill kasta lovord över spelets handling så måste jag även beklaga mig över spelets handling. Detta är ett strategiskt rpg inbakad i en visuell novel. De strider som man har i spelet är väldigt korta och innefattar i princip att du ska besegra en viss fiende, besegra alla fiender eller under en strid att du ska locka en boss till ett speciellt område. Det känns litet konstigt och i jämförelse med exempelvis Tears to Tiara 2 som delar väldigt mycket av stridernas upplägg så är striderna även på normal alldeles för lätta.
Spelets artwork är fantastisk och hur vacker som helst. Det känns dock som att spelets designer har gjort sitt liv enkelt då vissa bilder återanvänds. När jag besöker en viktig person i spelet så har hans hus en bild, i samma veva besöker jag en rikare persons hus och trots att texten beskriver det som helt annorlunda det föregående huset så är det på skärmen samma bild som tidigare.
Mask of Deception har aldrig utmålats som något komplett spel utan bara som en del av två där Mask of Truth är den avslutande delen. På grund av detta känns Mask of Deception bara som en inledning till Mask of Truth. Detta är litet synd då det känns som att man måste spela båda spelen för att få den fullständiga berättelsen.
Ska jag vara helt ärlig önskar jag att Atlus tagit sig tid att översätta det första spelet också och släppt det till PC här i väst. Då mycket av min hänförelse med Mask of Deception är kopplat till att jag spelat det första Utawarerumono. Någon som inte spelat det förra spelet kommer därför att missa små viktiga detaljer som andra som spelat Utawarerumono troligen kommer börja fundera över.
