En remake av spelet som startade följetongen med Trails-serien. Nu släppt till moderna konsoler och oj oj oj.
En saga om vänskap, kärlek, om att växa upp och om hur man skapar sin egna familj. Trails in the Sky 1st Chapter gör så otroligt mycket för mig. Berättelsen är superb, musiken är charmig och karaktärerna visar att man kan ha en kvinnlig huvudperson som inte behöver ha superstora bröst (även om Estelles rumpa skiftar litet för mycket för min smak när hon springer ute på fältet).
Estelle och Joshua Bright är nyexaminerade Bracers, en ”sköld” för de vanliga invånarna där militär och polis inte kan hjälpa. Mot ersättning löser Bracers allt från att hitta bortsprungna katter till att eliminera monster som gör resandet till en fara. Estelle far, Cassius är en väldigt omtalad Bracer så att gå i hans fotspår var självklart för Estelle och med sin tomboy aktiga personlighet och vilja? Hon kommer att klara sig alldeles ypperligt.
När hennes far Cassius mystiskt försvinner då ett flygande fartyg försvinner under mystiska omständigheter är det givetvis upp till Estelle, Joshua och deras tränade Scherazard att lösa mysteriet. Givetvis samtidigt som de hjälper alla i nöd som givit de olika Bracer ställena önskningar om hjälp.
Hästen i rummet
För mig handlade mycket om denna remake om huruvida det hybridsystem som använts i Daybreak 1 & 2 skulle fortsätta att användas. När klipp släpptes blev jag nedstämd då ja, hybridsystemet återfinns även i Trails in the Sky 1st Chapter.
Jag säger det ännu en gång. OM jag vill ha mer realtidsstrider och mera actionlikt? Då spelar jag hellre Ys än att jag spelar Legend of Heroes eller Trails-serierna.
Men det är enkelt att bara springa omkring och slåss! Att grinda! I och med att jag inte uppfattar att Trails in the Sky 1st använder sig av det systemet att om fienderna är 5 nivåer lägre än dig så gör du dig av med dem omedelbart utan bara ”ökar på stun och skadan som du gör” så visst. Det går snabbt att slåss mot fiender med en lägre nivå än dig, men den omedelbara avlivningen av fiender som i princip alla andra Trails-spel gör när fienden är för svag för dig? Jag ser hellre det.
Skadan du gör är minimal och när mini-bossar då får ökad hälsa för att motverka att du med lätthet sakta men säkert gnager ner deras hälsa utanför ”command battles” där det tur-baserade systemet som gjorde att jag älskar Trails in the Sky serien? Känns som fel väg att gå.
Att spelet använder sig av moderna grejor som link attacks, att karaktärerna får en ”vänskapsnivå” där de lär sig allt från att kontra när fiender anfaller till att ge ökad magisk styrka eller ta stryk för de andra? Arcus som återfinns i alla spel i serien efter Trails in the Sky 3rd var stark, en ”nymodighet”. Men här flera år innan har vi nu alla dessa funktioner, utan att ens behöva en arcus. När man vet att detta kommer förstör det litet av stämningen.
Striderna i sig blir roligare på grund av alla dessa tillägg, men berättelsemässigt måste du Falcom göra remakes på alla spel i serien och förbättra Arcus så att den känns starkare. En nackdel med att ha spelat de flesta spelen i serien och sedan återvända till början. Översättningen har i skrivande stund också en hel del omöversatta ord som i senare delar kommer ställe till problem.
Med det överstökat
Trails in the Sky 1st Chapter är ett utomordentligt spel. Allt ifrån miljöerna till karaktärerna, musiken, uttrycken på ansiktena och förvandlingen av städer, gator, grottor. Allt är superbt och ger mig en väldigt skön känsla inom mig. Det var värt väntan, att hålla hoppet vid liv att Falcom skulle göra denna remaster.
Jag fullständigt älskar denna förvandling som Trails in the Sky gjort. Jag hoppas på fler remakes om de håller samma kvalité.
Kombinationerna, sättet som man kan flytta runt på i striderna, möjligheterna att utforska stora områden innan du egentligen ska vara där. Snabbheten via speedup så att man kan ta sig fram ännu snabbare gör det hur kul som helst att utforska alla platser som 1st Chapter ger oss.
Jag har svårt att beskriva hur min mun bara är ett stort leende när jag spelar detta, hur jag utforskar världen, hittar gömda grottor. Lär mig mer om att hoppsan, nu är det inte bara U-material som används för att förstärka utrustning utan även monster delar.
Det märks klart och tydligt att Falcom vill att man spenderar tid med att utforska, med att besegra samma fiendegrupp om och om igen, för att få quartz, drops och erfarenhet. Här fungerar det realtidsaktiga stridssystemet ypperligt även om jag inte gillar det.
Kort och gott. Trails in the Sky 1st Chapter är årets spel för mig.
