För första gången i min karriär har jag problem med att skriva ner mina tankar. Tokyo Tattoo Girls har gjort det omöjliga. Det har konfunderat mig så till den milda grad att jag är osäker på om jag gillar spelet eller ej.
Det här spelet gör skäl för sitt namn. Tokyo Tattoo Girls. Den rullar av tungan som en enkel mening men talar om en hel del om spelet i sig.
Efter att en katastrof inträffat har Tokyo blivit instängt i en skyddade barriär. Men för de överlevande är hoppet inte helt ute. Av någon anledning har vissa överlevande kvinnor börjar få konstiga tatueringar på sina kroppar som gör de till mer än människor. För att inte orsaka panik skapas en kontrollenhet där de mäktigaste kvinnorna blir tilldelade en del av Tokyo att styra över.
Vad mig anbelangar låter det som en bra idé då spelet inte berättar om några negativa effekter för de som bor där och inte har tatueringar, det finns heller inte någon häxjakt på de för att skydda de högre tatuerade. Så varför jag som en namnlös tatuerare plötsligt tillsammans med en utvald kumpan ska erövra Tokyo för att bryta sönder den skyddade barriären känns konstigt.
Om storyn gjorde mig konfunderad så är det spelets gameplay som gör att jag undrar vad i helskotta det är jag spelar. Att erövra världen har jag gjort i ett antal spel. Strategiskt kunnande för att överlista motståndare oh att ha rätt karaktärer på rätt ställe vid rätt tidpunkt är alla saker som jag trodde jag skulle behöva göra även här.
Efter att ha valt min kamrat, jag väljer Tama då hon är den av de sex kvinnlig karaktärerna som är mest lik en katt. Vi möts på en vanlig väg någonstans och hon utbrister att hon minsann inte tror att jag är en tatuerare. Men ändå slår hon följe med mig för att erövra Tokyo så att hon kan samla på sig så många gulliga saker som hon bara kan komma över.
Tyvärr så förklarar inte spelet på ett bra sätt hur man ska erövra de 21 andra delstaterna eller vad nu ett bra svenskt ord för ”ward” är. Efter en kort tutorial om att om min heder går ner till noll så är det game over så blir jag inkastad i en statiskt bild över de 21 staterna som jag ska erövra. Jag väljer en stat och får upp en skärm med olika aktioner som jag kan göra, alla kostar olika mycket med en mystisk valuta och gör olika saker.
Spelet fortsätter med att Tama utan min input börjar att invadera en annan stat än den som jag ville fokusera på. För är det något jag lärt mig så är det att man ska ta det långsamt och sakta men säkert bygga upp sin armé. Här får jag inte den möjligheten då den enda input jag kan göra är att markera en stat och välja en aktion (öppna kasino för en begränsad tid för att göra de inneboende lyckliga?) och att gå in i min personliga tatueringssalong med Tama där jag genom att köpa tatueringar kan öka Tamas förmåga att rekrytera andra kvinnor i de olika staterna eller som gör det enklare att slåss mot vissa typer av andra tatuerade kvinnor.
Och det är pågrund av detta spelsystem som jag funderar på vad jag egentligen tycker om spelet. Det har ingen berättelse att tala om förutom introduktionen som förklarar bakgrunden och början av spelet. Jag har en uppgift som spelare, att se till att det inte blir bråk i staterna genom att välja olika aktioner. Samt att jag genom att klicka på skattkistor som slumpmässigt kommer fram på kartan kan få litet extra inkomst att spendera på aktioner eller tatueringar.
Störst fokus i spelet har lagts på de olika tatueringarna som när man kommer längre och längre blir riktigt bra tillsammans. Tama ligger på mage och utbrister ”det är litet pinsamt att visa någon sin rygg”. Och frågar litet försiktigt ”gör det ont att tatuera sig”. Men något mer inträffar inte.
Potentialen finns här. Om de hade tillåtit mig som spelare att fatta mer beslut, vilka stater att invadera, försöka rekrytera andra kämpar och så vidare. Nu sköts allt detta automatiskt och jag får i princip bara sitt och titta på när spelet spelar sig självt. Det finns ingen dialog som beskriver händelser utan ibland poppar Tama upp och berättar att nu invaderar vi en annan stat! Eller i den staten finns det gudomliga kakor som hon väldigt gärna skulle vilja smaka.
Ett unikt spel som faller platt för mig. Vilket är synd.
Vi vill tacka NISA och Reef Entertainment för att de skickas ut ett recensionsexemplar av detta spel och om ni nu trots allt efter allt jag skrivit vill köpa spelet för er egen del så kan ni med lätthet köpa det på
