Vanligtvis brukar de största problemen inför ett bröllop vara kalla fötter, heta otrohetsaffärer och ett och annat oväntat tal under middagen. I Time and Eternity däremot är lönnmördare och andra fiender ute efter att sätta stopp för bröllopslyckan.
I tid och själ
Man börjar spelet som Zack, en något perverterad riddare som snart ska gifta sig med landets prinsessa, Toki. Dagen innan giftermålet pratar Zack och Toki med era vänner om hur det kommer gå med bröllopet. Toki nämner en spådom om att något kommer ske under bröllopet, men i slutändan slår ni ifrån er det, säkert kommer inget att hända. Så blir det äntligen dags för bröllop. Ni säger båda ja, och ska precis till att kyssas när en grupp lönnmördare kommer in. För att skydda Toki hoppar Zack fram och blir träffad. Toki verkar bli som förbytt då hon plötsligt tar kommandot och börjar slåss mot inkräktarna. Men Zack är dödligt skadad och håller på att förblöda. Toki bestämmer sig då för att resa tillbaka i tiden för att sätta stopp för attacken och få det bröllop hon vill ha.
Väl tillbaka i tiden måste hon nu försöka ta reda på varför attacken skedde och vad hon kan göra för att stoppa den. Och inte nog med det, det verkar som att Zacks själ också följde med, dock hamnade den inuti Drake, Tokis lilla drake. Om inte det var nog, Toki är inte riktigt ensam, hon har även en till själ inuti henne, som nu av någon anledning börjar komma ut mer och mer. Två själar i en kropp, och en drake som har själen av hennes fästman inuti. Kan det bli konstigare?
Toki Towa
Den andra själen heter Towa. En stor del av spelet är just det faktum att Toki och Towa är två själar som delar kropp. I strid så spelar du som en av dem, men så fort du går upp i nivå så byts de av. Båda har samma nivå dock, så när den ena går upp så går den andra upp också. Det är ju ändå samma kropp. De har dock olika styrkor och förmågor. Toki är bättre på att skjuta medan Towa är bättre på att slåss med svärd. Drake hjälper också till i strid så gott han kan, då han kan attackera vanligt, spruta olika typer av elementattacker och hela Toki/Towa om de har dåligt med liv.
När det gäller stridssystemet så slåss du alltid en mot en (om man inte räknar med Drake förstås). Striden börjar med att du och din motståndare står med ett stort avstånd mellan er. Sen är det upp till dig och din motståndare om det ska vara en närstrid eller ej. Du kan antingen välja att göra en sorts springattack eller stå kvar. Fienden kan välja samma, men den som sprungit upp till den andra är den enda som också kan springa tillbaka. Du kan inte backa om din fiende sprungit upp till dig. I närstrid så är det med svärd du attackerar, annars är det med ditt gevär. Även om Toki är bättre på att skjuta och Towa är bättre med svärdet så är det inte så stora skillnader. Största skillnaderna märker man senare när man börjar lära sig de unika attackerna som de har.
För att vinna krävs det att man kommer på en bra strategi för att hantera fienderna. Häri ligger den stora styrkan med spelet, det är väldigt kul att experimentera med olika strategier för att hitta vad som fungerar bäst. Att lära sig hur man ska undvika vissa attacker och vad för attacker som fungerar bättre mot just denna fiende. Att också ta reda på om man vill föra striden till fienden, eller om det är fienden som ska föra striden till en själv. De saker man kan göra i strid är attacker med det vapen som är menat för situationen, alltså antingen skjuta eller slåss med svärdet. Man kan också undvika attacker genom att trycka åt höger eller vänster med den vänstra spaken. Under spelets gång får man poäng som man kan använda för att låsa upp gåvor, som sedan låter den själ man låst upp gåvan på lära sig nya attacker och förmågor (båda själar har separata poäng för detta, så även om du låser upp en gåva för den ena själen så har den andra själen lika mycket poäng som hon kan lägga på en annan gåva). När man väl har nya specialattacker att använda, så kan man i strid använda dem när man har tillräckligt med SP som man får allteftersom tiden går under en strid och efter att man attackerar vanligt.
En säregen stil
En av sakerna man kan enklast se om man tittar på förhandsvisningar av spelet så är det den grafiska stilen man valt för spelet. Alla karaktärer och monster är i 2D medan världen är i 3D. Detta gäller inte bara i scener utan även i strid. Det skedde kanske två gånger att jag i någon scen tyckte att en av karaktärerna såg ut som ett klistermärke som hade satts dit. Detta var dock något jag bara tyckte mig se i början och inget jag tyckte mig se senare. Utöver det så ser animationerna bra ut, även om många återanvänds. Kanske inte mer än vanligt i såna här spel. I strid så ser det bra ut, man kan se vad som sker och attackerna har olika animationer. Även om alla magier laddas upp på samma sätt så ser den slutgiltiga magin olika ut beroende på vilken du eller fienden använder. Detta hjälper väldigt eftersom man då kan lista ut när man ska undvika attacken för att se till att man inte tar någon skada och om man kanske kan hinna med att attackera lite innan.
Musiken är det inget fel på, och de flesta platser man besöker har en ny bakgrundsmelodi. Musiken känns ofta passande, och kan ändras beroende på situationen i olika scener. Du kan ha ett seriöst låtstycke spela under en viktig scen, bara för att bytas ut mot en lite roligare melodi då någon för något lite mindre seriöst. Röstskådespeleriet är för det mesta riktigt bra, oavsett om man spelar med engelska eller japanska röster. Det enda som störde mig med de engelska rösterna var rösten för Zack. Då han i den japanska dubbningen lät som en perverterad kille lät han i den engelska versionen mer som en kille som försöker låta sliskig, men som inte riktigt fungerar. Kanske bara vad jag tycker, kanske låter han mer perverterad för någon annan. Men jag skulle rekommendera de engelska rösterna av den anledning att det är svårt att hinna med att läsa undertexterna i strod. En del av de saker som de säger kan vara riktigt roliga och/eller informerande.
Följ kartan
En av de saker jag tyckte mest om med spelet var det faktum att det är väldigt svårt att missa saker. För varje område har du en karta du kan ta fram med ett enkelt knapptryck, vilket visar vart allting finns. Det kan vara allt från en kista till ett sidouppdrag. Detta kan verka som att spelet inte uppmuntrar till utforskning, men jag tycker att det försöker flytta fokusen mer till striderna. Du kan hitta allt utan att behöva söka igenom varje hörn. Dessutom så visas en markering vid varje områdes namn ute på världskartan om det finns sidouppdrag kvar att starta där. För mig som tycker om att försöka få allting gjort när jag spelar så kändes detta som ett välkommet system, det gör att om man missade någonting så var det på grund av att man inte kollade igenom ordentligt nog innan man fortsatte med spelet, istället för att man missade något på grund av att man inte pratade med invånare 73 fyra gånger efter att ha fått föremål b av invånare 58 efter att man klarade av boss t eller något liknande som en del andra spel gjort.
En nich i sig
Även om jag tyckte om spelet väldigt mycket så finner jag det svårt att rekommendera det till många. Spelet har mång bra saker, såsom ett intressant och annorlunda stridssystem som inte blir alldeles för repetitivt (något jag var rädd för skulle hända). Det har dessutom en intressant historia med färgglada karaktärer och mycket humor. Dock så är spelet inte perfekt. En del saker jag såg som problem var till exempel en och annan fiende som till synes tvingade mig till strategier där jag var tvungen att ta skada, där det inte gick att hitta öppningar utan jag var tvungen att slåss i motvind. Tack och lov är detta i stort sett bara en eller två fiender som det skedde för mig med, kanske jag bara inte hade rätt strategi. Animationerna är inte heller alltid synkade till vad de säger (detta för båda dubbningarna) men det kändes som ett litet problem när man ser till helheten. Lite mer information om hur gåvorna fungerar i spelet hade också kunnat vara bra, då spelet glömmer att nämna vissa saker.
Men det som gör det svårast att rekommendera det är det faktum att det är ett väldigt nichat spel. Det här är inte ett spel för alla, vilket också märks då många verkar dissa spelet online. Jag kan dock inte hitta några stora fel som gör spelet ospelbart, det hela i slutändan beror på vad du tycker om och vad du vill ha i ett spel. Stridssystemet är intressant, dock måste det nästan spelas för att man ska kunna se om man tycker om det eller ej. Att bara se på när någon annan spelar ger inte samma känsla när man själv listar ut strategier att använda. Så om du blivit intresserad av spelet efter att ha läst det här, då kanske spelet faktiskt är något för dig. Om inte, kanske var inte spelet menat för dig. Kom bara ihåg, bra spel behöver inte passa alla, men dem det passar kommer se det bra inom spelet. Att sen få chansen att gifta sig med en tjej med två själar, det kanske inte är så dumt.
Recensionen ursprungligen skriven av Andreas Månsson
