En ny serie direkt från skaparna av Disgaea? Kan det bli något annat än succé?
Metallia är en häxa, en ond grym häxa som lever i träsket. Hon kan inte lämna träsket men hon har en kraftig önskan att se världen. Hur löser hon sitt dilemma? Jo hon tar hjälp av The Hundred Knight, den kraftigaste och elakaste demonen som hon har hittat i sina böcker.
The Hundred Knight när han föds är låt oss säga en vekling, han kan inte tänka, inte slåss, inte prata. Metallia måste undervisa honom och lära honom att gå, springa, tänka, prata och slåss. Därför är den första tiden en väldigt lång tutorial över hur man gör de mest basala saker. Tröttsamt i längden då den tar ungefär 10minuter. När man är klar med den så fortsätter man vid alla nya tillfällen att åter igen få en ny tutorial. Tröttsamt i längden men med dagens spelklimat så är det nästan nödvändigt.
Spelets hela poäng är att du som the Hundred Knight ska utöka Metallias träsk till att täcka hela världen. På så sätt kan hon stilla sin nyfikenhet över hur världen ser ut. Början talar också om en annan Metallia när hon inte bar sin häxhat. Om hur hon bodde med en äldre häxa.
Hur gör du som spelare för att utvidga Metallias träsk? Du vandrar runt som Hundred Knight och pucklar på allt och alla som står i din väg. Spelet är på så sätt enkelt och det känns som att det inte behövs mer. Du kan använda dig av upp till fem vapen i följd, som beroende på när i kombinationen som de används ger olika attacker. Varje attack drar också en viss mängd kondition från dig så du kan inte anfalla i oändlighet utan du måste planera dina attacker. Fienderna har också olika svagheter mot olika vapen. En hammare gör sig utmärkt mot hårda skyddade fiender men kanske inte så bra mot en snabb mjuk fiende.
Tyvärr blir detta vandrande och striderna lätt upprepande, det är trevliga ställen att besöka och du trivs verkligen där men samtidigt så ja. Det blir lätt tråkigt att vandra genom liknande miljöer hela tiden. Även om jag fullständigt älskar Metallias hem i träsket så efter att ha besökt det så ofta så man tröttnar. Hennes hem är även den hubb där du sparar och väljer vart i världen du vill gå.
Det som dock ständigt överraskar mig är berättelsen. Metallia har en butler som hela tiden kallar henne för Lia. Detta namnbyte känns som otroligt viktigt och gör att man som spelare blir nyfiken. Jag som spelar med japanska röster hör även “Metallica” och “Lica” istället för den engelska texten. Copyright problem med musikgruppen Metallica? eller varför dessa namnbyten? Att Metallia har en mor som agerar boss överraskade mig, Metallias agerande när hennes mor besegras fick mig att undra hur grym hon egentligen är. Hon förvandlade sin mor till en råtta med motiveringen att hon ville ha en massa syskon. Liksom what the fuck tänkte hon på? att hennes butler dagen efter serverar just den råttan till frukost gör det ännu mer grymt.
Jag vet aldrig vad som kommer härnäst i det här spelet och det glädjer mig. Om spelsystemet skapar en lätt irritation över hur upprepande och enkelt det är så för berättelsen mig vidare eftersom jag vill bli överraskad igen, jag vill se vad som händer härnäst. Spelet är därför blandat kompott, underbart med sina överraskningar men tråkigt med striderna.
