Tillbaka till häxornas marker med en ny häxa och mer mörka teman
The Witch and the Hundred Knight var ett spel som visade mig en mörk sida av vad NIS kan skapa. Jag var både obekväm och låg raklång av skratt när händelser utspelade sig. Hundred Knight var även han väldigt charmig och ja, när det utannonserades en två i serien började jag se fram emot att åter igen få möta häxorna och Hundred Knight.
Om man ska prata morbid verklighet så känns den aldrig tydligare än i introt till Witch and Hundred Knight 2. Det ligger en mörk dimma över landet, vem som helst kan bli smittad av ”häxsjuka” och det är i just en sådan situation spelet börjar. Amalie letar efter sin lillasyster Milm och är i upplösningstillstånd av oro. Byborna gör sitt bästa för att lugna ner henne när Milm helt utan förvarning vandrar in i byn.
Hon ville ge sin storasyster en Mana-blomma. I hennes panna syns dock det första tecknet av häxsjuka, ett sår som kommer förvandlas till en häxas tredje öga. Förtvivlade försöker byborna att döda Milm men det är Amalie som ställer sig framför sin syster och förklarar att de två kommer lämna byn och aldrig återvända.
Amalie och Milm överlever, träffar vänner och medan Amalie gör sitt bästa för att bli en häxjägare så får Milm genomgå undersökningar för att rädda henne från häxsjukan. Alla undersökningar kulmerar i en operation där Milm avlider.
Dödens lugna trygghet blir dock kortvarig då Milm återuppstår som häxan Chelka och äventyret tar sin riktiga början.
Vapen och kombinationer
Du har en stor arsenal att använda som Hundred Knight. Hammare, spjut, svärd, trollstavar och lansar. Alla med sin egna attack animation och som du kan välja fem för att skapa en kombination. Fiender är svaga och starka mot olika vapentyper och du får en tydlig markering av vilken vapentyp (slash, blunt eller magic) och om motståndaren som du träffade är svag eller stark mot attacken.
Något som jag ogillar med detta är att attackerna har sin animation och medan du anfaller är du låst i animeringen så om en fiende anfaller dig så kan din egna kombination avbrytas medan fienden får full tillgång till dig. Inte ens genom att rulla ur vägen för att undvika fiendernas attacker är du riktigt säker. Har attack-animationen startat så är du låst. Vilket har gjort att jag varit tvungen att börja om från min senaste auto-save ett antal ggr. Frustrerande och du tvingas att avväga vad som är bäst, chansa på att du slår fienden sönder och samman eller att göra ett utbyte av attacker.
Spelets bossar är detta ännu tydligare på då de oftast har sina attack animationer och de går oftast inte att stoppa.
Om attackernas animationer är litet långsamma så är de kombinationer av vapen som man kan välja otroligt fascinerande och otroligt trevligt.
Om miljön och musik
Musiken är otroligt passande. Musiken är gjord för scenen och även om den känns väldigt Disgaea-aktig så är musiken en stor del till varför jag gillar spelet så mycket. Miljöerna som du som Hundred Knight springer omkring i är vackra och om situationen vore en annan riktigt hemtrevliga. Den nedgångna borgen som Amalie och Milm levt i tidigare är en trevlig hubb och har sina egenheter som jag hoppas spelet förklarar.
Artworken både i dialogscener med 2d och sedan transitionen till 3d modeller när du är ute i fältet är väldigt vacker och jag gillar dem skarpt. Rörelser och fiender syns klart och tydligt och kameran kan ställa till det ibland men man har alltid kontroll över den så man kan med lätthet anpassa den så att den visar det man vill.
Det märks att det är ett NIS spel om jag säger så. Om man ska vara petig är det litet otrevligt att se de kläder som Chelka bär då hennes kropp ska vara en nio-årings och ja det är ett litet känsligt ämne om man säger så. Det är samtidigt en mycket trevlig design på Chelka med färger och den hat som hon bär är freaking awesome. Så skillnader och tankar, allt på samma person.
En maskot att älska
Hundred Knight som du styr är söt, tillmötesgående och vill vara alla till lags. Om du väljer att göra det. Spelet ger dig vid vissa konversationer val som du kan neka, ifrågasätta eller acceptera. Vilket skapar intressanta dialoger för att säga det minsta. Om något kan även dialoger upprepas om du väljer att ständigt neka. Såhär långt har jag inte märkt av att valet har haft betydelse men jag kan tänka mig att de har betydelse längre in i spelet.
Om jag finck som jag ville skulle jag vilja placera Hundred Knight som en maskot i andra spelserier. För den lille rackaren är om ingenting annat fullständigt genomsöt. Hens läten när hen blir shockad, glad eller uppeldad är trevliga och man vill bara ge hen en kram och aldrig släppa taget.
