En sagostund med NISA lämnar inte hjärtat opåverkat.
Jag gillar att NISA utforskar andra genrer än strategiska JPRGn med absurda siffror. Nu är det dags för dem att berätta en mörk och dunkel saga om kärlek och om att offra ens käraste ägodel för att hjälpa andra.
Som saga är Liar Princess and the Blind Prince en rätt så enkel deal. I ett kungdöme finns det en mörk och dunkel skog där en häxa och monster bor. Kungadömet har en yngre prins som gillar att spatsera i skogen trots dess rykte.
I flera månader när det är en fullmåne ute har prinsen vandrat in i skogen och hört den mest underbara sång han kan tänka sig. Han vet inte vem som sjunger men han har applåderat efter varje utförd sång. Vad han inte vetat är att sångaren varit en enorm monstruös varg som är bland de mest fruktade monstren i skogen. Hon älskar att sjunga, det tillfredställer henne och efter att prinsen börjat att applådera hennes sång har det blivit ännu viktigare för henne.
Så kommer den dag som inte får hända. Som vanligt sitter vargen och sjunger men istället för att applådera klättrade prinsen denna gång beslutsamt upp för den kulle där sången kommit ifrån. Vargen undrade vart applåden tagit vägen så i samband med att hon lutar sig över kanten når prinsen toppen. Ett olycksfall senare har vargen med sina klor gjort prinsen blind. Soldater anklagar vargen för att ha attackerat prinsen.
Nu oanvändbar för kungadömet är prinsen fängslad och vargen känner sig ansvarig. För att hjälpa den blinda prinsen att återfå sin syn sluter hon ett avtal med skogens häxa. Hennes sångröst i utbyte mot förmågan att kunna förvandla sig till en Prinsessa.
Det är nu spelet på allvar börjar. The Liar Princess and the Blind Prince är något unikt som en saga i pusselformat. Ditt uppdrag som varg är att leda prinsen genom skogens alla faror till häxan så att hon kan återställa hans syn. Detta gör ni genom att spatsera i skogen hand i hand. Jag blev alldeles varm inombords när jag såg detta och tänkte bara ”awwww så söta de är tillsammans”.
De andra varelserna i skogen är dock inte lika förtjusta i ert spatserande utan vill bara göra det som monster gör vanligen med människor i skogen, äter upp dem. Häxan gav Prinsessan förmågan att förvandla sig åter till sin monster skepnad och det är tack vare hennes transformering som ni har chans att överleva. Som monster är du nämligen i princip oförstörbar (vad jag har märkt under mina timmar med spelet) om du inte ramlar ner i en djup ravin som hade dödat vem som helst. När fiender blir för närgångna kan du dessutom som varg anfalla dem med dina klor. Som prinsessa är du dock bara människa och även det svagaste monstret är för starkt för dig och om de anfaller dig eller prinsen så räcker det med att de träffar en gång för att ni ska gå en för tidig död till mötes.
Spelet balanserar irriterande moment som tajta hopp med väl uttänkta pussel med vikt eller just de tajta hoppen som när allt fungerar som det ska inte är något problem. Släpper du fyrkant som är knappen du använder för att hålla prinsens hand kan ett enkelt hopp sluta med att du står kvar på kanten medan prinsen faller mot sin undergång. Vissa blommor fungerar som en studsmatta och under just ett sådant hopp släppte jag tydligen fyrkant för prinsen flög iväg på en egen resa och landade pladask på den hårda marken och PLING! en trophy med rubriken ”I’m sorry” blev min.
Ni behöver inte slänga mitt misstag i ansiktet på mig NISA! Känslan när detta skedde var inte någon höjdare. Visst spelet är inte grafiskt på något annat sätt än att du faller ihop om du är den lögnaktiga prinsessan eller den blinda prinsen. Om du är i närheten av prinsen faller du dock ångerfullt ner på knäna som prinsessan vilket rycker i mina hjärtsträngar och jag gör mitt yttersta för att det inte ska hända igen.
Musiken är trevlig och passande och det känns verkligen som att jag vandrar omkring i en saga. Hatten av till NISA för en ypperligt saga! Jag har vandrat runt i skogen och bara njutit av atmosfären och glömt bort mig. Jag har även lämnat prinsen för att som varg springa i förväg för att rensa upp. Något som jag sedan mått dåligt för att jag gjort.
The Liar Princess and the Blind Prince är en trevlig men mörk saga som får mig att tänka på de ursprungliga sagor som många av Disneys filmer är baserade på. Mindre gullgull och mer seriöst. Jag gillar atmosfären, attityden och det grafiska som verkligen passar spelet i alla dess former som en handske.
