En Sagobok vars utseende är allt.
Detta är en berättelse om hur du förgör mig. Med de orden börjar jag att spela The Cruel King and The Great Hero. Den mörka tonen som jag möts av blir snabbt reducerad till ingenting då jag möts av en levande värld i pastellfärg.
En värld där monster och människor lever avskilda. I en stor skog befinner sig massor av monster och de styr av en regent som bara råkar vara en drake. Av någon anledning är en regent av monster alltid en drake.
Det som får mig att rynka på ögonbrynen är dock den människa som springer omkring med en metalburk till hjälm och en stor pinne till svärd. Hon tränar för att bli en stor hjälte och hennes namn är Yuu. Draken? Hennes ”far” som fullständig avgudar henne.
Handritat är underbart
Jag bara kan inte annat än ge en enorm eloge till de kreativa krafter som handritat varje scen, varje fiende, varje animation till The Cruel King and The Great Hero. Varje scen känns som att jag för första gången sitter och läser en sagobok. Jag charmas, blir hänförd, gråter en skvätt när jag styr Yuu på hennes escapader för att bli den största hjälten som världen någonsin skådat.
När Yuu bryter sin pinne efter att ha slagit den emot en sten och hon gråtandes springer hem till ”pappa” för att berätta vad som hänt och ansiktsuttrycket på hennes pappa när denne berättar att Yuu morgonen efter får besöka en by för att prata med en smedja så att de kan hjälpa henne reparera hennes ”svärd”.
Bara för att därefter kalla på en av sina tjänare som får i uppdrag att berätta för smedjan att det vapen som de ger Yuu inte får vara för farligt!
En mer kärleksfull förälder kan man inte leta efter.
Och det är också denna kärleksfulla förälder som smyger efter Yuu för att se till så att inget ont sker henne när hon ”tränar”. Blir glad när hon vinner i striderna och blir helt uppskrämd när något farligt kan ske.
Under ytan
Om grafiken, musiken och stämningen som skapar den yttre bilden i The Cruel King and The Great Hero är superb och måste definitivt upplevas så är det under ytan som spelet tappar litet.
Under ytan av detta bedårande spel befinner sig ett väldigt enkelt JRPG. Som Yuu tränar du för att bli en stor hjälte, vilket innebär att du springer omkring i vackert handritade skogar, grottor med mera. Random Encounters gör en tillbakablick och jag vet inte riktigt hur jag känner över det. Striderna i sig gör ingen direkt rim och reson när Yuu ena gången är snabbare än fienderna, nästa gång inte. Skadan hon gör varierar stort och man undrar hur de egentligen beräknar allt.
Olika medlemmar slår följe med Yuu under hennes resa då hon som ”hjälte” alltid vill hjälpa andra. Hon letar efter monster som behöver hjälp aktivt. Dessa siduppdrag finns här för att vi ska lära känna de andra monstren som vi träffar på och på så sätt är det helt ok. Belöningarna är stora och hjälper dig enormt mycket så tiden känns inte felplacerad.
Tempot är väldigt långsamt. Även om Yuu blir jätteglad när hon springer omkring på skärmen och varje dag när hon återvänder till sin pappa berättar om dagens händelser med underbara scener så ja. Det känns väldigt simpelt och som att det dras ut på saker och ting.
The Cruel King and The Great Hero är ett spel som lever med sitt hjärta på armen. Musiken, grafiken, stämningen är underbart och blir man inte emotionellt upprörd när Yuu som tidigare sagt förstör sin pinne så vet jag inte. Känslorna och ens vilja att se till så att Yuu återvänder till sin far är vad som gör detta spel.
Tittar man under ytan så finner man ett väldigt simpelt JRPG med random encounters. Så beroende på vart man väljer att befinna sig får man antingen ett helt underbart spel eller ett väldigt långsamt spel med simpla kommandon.
