Toppskiktet av Tales-serien släpps nu åter igen. Och jag sitter bara och ler.
2 hjältar, 2 öden.
Tales of Xillia Remastered lyckas med någonting som väldigt ofta blir problem när det gäller spel. Det har nämligen 2 hjältar, Jude och Millia är två skilda individer, med två olika intressen och det är en ren slump att de slår följe. När man börjar spela väljer man vilken av de två hjältarna man vill ha som huvudperson i berättelsen, detta innebär att man får se scener och liknande ur deras perspektiv och när gruppen delar på sig får man unika scenarion till den huvudkaraktär man valt.
Omspelningsvärdet blir därför väldigt stort då man får en delvis helt ny berättelse att uppleva. Något jag gillar skarpt.
Världen Rieze Maxia är en värld där människor och Spirits lever sida vid sida. De hjälper varandra och när vi möter Millia är hon på stråt att förstöra de maskiner som använder Spirits som bränsle. Jude å andra sidan är mer av en student, han lär sig om läkande magier och Spirits samtidigt som han tränar sin kropp via kampsport. När de slår följe blir det en massa händelser som gör att de förstår varandra, även om de inte alltid har samma åsikt blir det ett band mellan dem.
Till dessa 2 huvudpersoner anknyter det en skara olika individer, några gamla bekanta och när gruppen är fullständig har man en salig blandning av personligheter, mål och tankar.
Nyheter
I denna remaster återfinns en hel del gott som jag gillar. När jag börjar min första genomspelning har jag möjligheten att använda mig av ”grade” poäng. Något jag tidigare var tvungen att klara av spelet för. Då man samlar detta betyg när man går igenom spelet, i strider, de val man gör etc etc. Att från start ha tillgång till alla dessa möjligheter är skitkul.
Grafiken är givetvis uppdaterad och jag gillar den nya stilen. Det är samma som tidigare men ljus och modeller ser helt enkelt bättre ut här.
Man har infört möjligheten att hoppa över scener, välja om man vill ha subs vid scenen efter att en strid är avklarad och massa annat smått och gott som förhöjer upplevelsen.
Kartan ger dig nu möjlighet att se vart du ska, vart du har sidspår och om du missat skattkistor eller föremål.
Kort och gott har Bandai Namco gjort sitt bästa för att Tales of Xillia Remastered ska bli en riktigt bra upplevelse. Något de absolut lyckats med. Att de ger dig i princip all DLC från det ursprungliga spelet helt utan kostnad är en stor bonus då man kan ge karaktärerna ganska roliga utseenden med kläderna som finns.
Systemet med att länka upp med en kamrat i strider och på så sätt kunna utföra kombinationsattacker är inte nytt men Xillia var först med att introducera detta i Tales-serien. Olika individer ger olika kombinationer och man hittar snart sina favoriter. Att man kan springa omkring på stridsfältet och på så sätt undvika inkommande attacker eller planera och skydda sina magiker är uppskattat.
Det är inte bara att trycka på en knapp heller. Man måste tänka sig för och när man vill använda några av de olika ”artes” som karaktärerna besitter för att skapa en så lång kombination som möjligt. Man får massor av verktyg att experimentera med och jag gillar det starkt.
Bossarna känns när man vant sig vid att snabbt besegra motståndet som en utmaning då de strategier man använt tidigare kanske inte fungerar och då måste man snabbt anpassa sig. Även om vissa bossars attacker känns som att de gör alldeles för mycket skada ibland.
Mera Tales vid horisonten
Tales of Xillia 2, den direkta uppföljaren är redan konfirmerad till att få en remaster inom kort. Jag ser fram emot det. Både Tales of Graces f och Xillia har fått otroliga remasters och jag gillar att flera får chansen att spela dessa underbara spel på moderna konsoler.
Enda negativa jag har att säga om Tales of Xillia Remastered är att det påbörjade konceptet med att spelen känns som att de aldrig kommer ta slut. Här blir det mindre känsligt då man har 2 huvudpersoner med sina olika scenarion. Hade Xillia släppts idag hade man varit tvungen att spela igenom både Jude och Millias scenarion innan man kom till slutet. Så det är litet synd. Annars har jag ingenting negativt att säga om denna remaster eller om Xillia i stort. Jag sitter bara och njuter och ler.
