”Shut up already you bastard!” -Yuri Lowell.
Terca Lumeris är en bedövande vacker plats men det är verkligen ingen bra värld att vara människa i. Vem du är och hur mycket pengar du har styr allt och vilda monster gör det omöjligt för människor att bo någon annanstans än innanför städernas magiska barriärer.Yuri Lowell bor i huvudstadens slumkvarter. Han är ung och bitter på det orättvisa systemet, på överklassen och har brutit mot fler lagar än vad som är riktigt hälsosamt.När han försöker spåra upp en tjuv som stulit en vattenblastia från slummen så lämnar han för första gången huvudstaden.Med en lagom dos fuck you i bagaget till regler och lagar samt redigt duktigt på att slåss- vad kan gå fel när han ger sig ut i världen?
Tales of Vesperia är det första spelet i Tales serien som har gjorts till Xbox360 och det första spelet i Tales-serien jag provat på. Jag har hört mycket bra om just Tales-serien och en del dåligt med. Men eftersom jag är en sucker för JRPG i fantasysetting. så kunde jag inte låta bli att prova på det när jag väl fick chansen
Men jag var inte beredd på att Tales of Vesperia skulle vara ett av de bästa, om inte det bästa, JRPG jag någonsin provat på.
Att storyn är bra är väl knappast någon överraskning, det som börjar som en enkel historia blir med tiden en episk saga utan att tappa fokus på huvudpersonerna och deras personligheter och egna motiv. Det är som så ofta i JRPG:s ont om sidoäventyr, storyn går åt ett bestämt håll men det som väger upp det hela är för det första att det är en bra berättad, överraskande historia som är lång. Den håller hela vägen.
För det andra så är Terca Lumeris en fantastisk värld att spela i och man har gott om tid att springa runt och utforska hela kartan och hitta alla små dolda äventyr och eastereggs.
Jag är mer än nöjd med att huvudpersonerna, framförallt Yuri, inte är några hjältar, de är inte perfekta personer som kan offra allt, de är vanliga människor som har egna agendor med vad de vill med sina liv. Det gör att det blir ett spel med mycket oväntade vändningar och det är svårt att avgöra vem som är ond och vem som är god emellanåt.
Men det som främst fick mig fast var att detta är så sjukt bra spel att spela multiplayer på. Det finns möjlighet att spela upp till fyra spelare i striderna och man kan själv modda och ändra den karaktär man spelar när det gäller vilka attacker man vill använda. Det är också ett stridssystem utan turer och väntan vilket gör att det blir mer äkta och mindre långdraget.
Dock gör det inte spelet mindre svårt och man måste verkligen tänkta till när det gäller partysammansättning och hur man bygger upp sina karaktärer. Annars är man körd vid bossfigtherna. Jag tappade räkningen på hur många gånger jag höll på att slänga kontrollen i väggen, hur många gånger jag körde fast och fick göra om saker. Men för att ett spel ska vara bra för mig så ska det inte vara enkelt. Det ska vara episkt, utmanande och välbalanserat.
Tales of Vesperia är allt detta och lite till.
recensionen ursprungligen skriven av Anna Erlandsson
