Ett kärt återseende som ger mersmak till framtiden.
Tredje gången gillt för Tales of Graces. Först släpptes det till Wii, sedan uppgraderades det till Tales of Graces f till PS3 och nu sitter vi här med en remaster av Gracs f till moderna konsoler och PC. Bandai Namcos arbete med att remastra sin Tales of-serie till moderna konsoler känns som ett bra val och att börja med Tales of Graces f innebär ett kärt återseende.
En berättelse om vänskap, konsekvenser och familj.
Tales of Graces f tar oss med på en resa där ungdomen Asbel, son till en hertig tillsammans med sin blyge bror Hubert lever ett liv i lyx. De behöver inte oroa sig för mat för dagen eller vad de ska bli när de växer upp. Som något otyglade ungar gör är Asbel mer busig och intresserad av att se vad som finns utanför hus och stad. Vilken han drar in sin bror Hubert med. Något som får konsekvenser då de blir anfallna av ett monster, men räddas av en mystisk dam som uppenbarar sig. Utan något direkt minne döper de båda bröder henne till Sophie.
Mer ungdomsbus senare och Asbel har dragit in sin barndomsvän Cheria, kungens son Richard och både Sophie och Hubert till en grotta där de blir anfallna och trots deras gemensamma försök kan de inte fly. Sophie offrar sig och Richard börjar att bete sig konstigt och konsekvensen blir att Hubert blir bortskickad för att bli adopterad av en annan familj. Asbel flyr från sitt hertigdöme och tar värvning som en riddare.
När vi sedan åter skiftar bekantskap med Asbel är han äldre och han får nu leva med de val han gjorde som liten pojke. Richard har blivit elak och regerar med järnhand. Det är nu som äventyret tar sin början på riktigt.
Mycket nytt under huven.
Det här spelet ser otroligt ut, uppgraderingen från PS3 till i mitt fall PS5 innebär att det flyter på otroligt mycket bättre och det ser riktigt ljuvligt ut.
Mycket godis har lagts till i denna remaster. Så gott som all DLC från PS3 versionen finns nu tillgängligt från start. Möjligheten att nu hoppa över skits och scener känns som ett måste då striderna inte alltid är lätta. Att försöka igen istället för att bara få en game over skärm är också välkommet.
Att förflytta sig kan nu göras snabbare än tidigare, den klassiska butiken där man kan köpa bonusar efter att ha klarat av spelet en gång finns nu från början. Fiender kan ignoreras, men inte de som är låsta till berättelsen så vill man göra en låg-nivå utmaning om man spelat spelet förr så finns möjligheten.
Allt detta gör att det är gott nog att åter igen besöka Tales of Graces f även om man spelat det sedan tidigare.
Ett galleri för hjärtat
Om Tales of Graces f Remastered i sin grund har aktiva strider, en välskriven berättelse och mycket roliga kostymer med tillhörande funderingar om det inte är kallt att slåss i bikini på ett isfält? Så är det mycket beroende på att de karaktärer som Bandai Namco skapat är otroligt välskrivna och roliga att spendera tid med. Asbel må vara litet inkonsekvent, men hjärtat är på rätt plats. Cheria som den som håller Asbel på plats medan Hubert drivs mellan hat och beundran för sin bror Asbel eller Pascal som fungerar som magisk komedi och Sophie, ädla Sophie.
Bara interaktionerna mellan de olika karaktärerna gör spelet värt att spela då man verkligen får se hur de är som person och i andra delar kanske mera får veta att någon kanske har en fascination för bakdelar när de försöker fly efter att ha blivit konsumerade av en enorm best. Hur gör man enklast det? Jo genom bakdelen.
Komik blandas med seriositet och jag är här för att njuta av det. Resan är underbar och tack vare de uppgraderingar till rörelse och förmågan att kunna hoppa över scener så blir det ännu bättre.
Kort sagt har min resa med Tales of Graces f Remastered varit en underbar resa som jag önskar alla deltagande till. Och om detta är en hint inför framtiden lär vi se mycket bra remasters i framtiden.
