Starbites (PS5)

Med siktet inställt mot stjärnorna fastnar vi på en planet. På gott och ont.

Starbites ger mig ett sällsynt sci-fi JRPG som faktiskt funkar. Vanligen är det medeltiden eller liknande men här befinner vi oss i framtiden, en framtid där människan expanderat bortom stjärnorna, men som människan är befinner vi oss fortfarande i en situation där vi inte respekterar de begränsade resurserna som finns, vi vill ha mer och mer och de som står i vägen har vackert fått flyta på sig. Ofta med livet som insats.

Galaktiska krig har kommit och gått, AI revolution där robotar plötsligt anföll sina mästare och när vi möter Lukida är hela världen Bitter ett ödeland där människor som förr hade pengar till över numera går på knäna och samlar in bråte från det stora kriget för att kunna överleva. Lukida har dessutom ärvt en skuld från sina föräldrar som gör att hennes arbetsgivare Fennec ofta påminner henne om att hon inte har tillåtelse att dö innan hon blivit skuldfri.

Med en sådan enorm skuld är det föreståeligt att Lukida mer än gärna vill lämna Bites bakom sig och söka lyckan bland stjärnorna. Snäll som hon är tänker hon inte lämna sina kamrater Gwendoll och Badger kvar på Bites utan alla ska lämna planeten. Jag önskar att spelet hade tillåtit oss att göra det. En rymdopera där vi besöker olika planeter som alla har sina egna problem som vi löser med den här gruppen hade varit otroligt. Tyvärr blir vi fast på Bites under hela spelet och det är förståeligt och spelet i sig blir inte sämre av det men man kan dröma.

Ett trevligt spel

Jag har saknat den typen av huvudkaraktär som Lukida är. Hon är ingen princessa, hon har inte minnesförlust, hon är bara en scavager som slåss med näbb och klor för att överleva vardagen. Hon älskar dryck med anchovis smak, bara en sådan sak gör henne unik. Gwendoll är den stora systern som alla vill ha, snäll och bryr sig om alla, enda nackdelen är att hon dricker alldeles för mycket. Badger är samvetet i gruppen som ser till att Lukida mest av alla håller fötterna på jorden.

Berättelsen som börjar med att vi hjälper Lukida att ta tillbaka sin biljett från världen Bitter blir sedan ett mer allmänt ”vi hjälper alla som behöver hjälp” som får sin höjd där hela världen står inför problem. Det är på inget sätt en ny berättelse och man ser klart och tydligt att ”bossen” Fennec som står hela världen inte riktigt har rent mjöl i påsen. De vilda twistar och liknande ser man komma långt i förväg.

Ändå så sitter jag där, slåss för att ta mig vidare i berättelsen, för att få se vad som sker härnäst och när jag kommer få nya kamrater. Så Starbites gör något jag inte upplevt på länge helt rätt. Det skapar en vilja hos mig att fortsätta spela långt in på småtimmarna.

Turbaserade strider

Jag är glad, riktigt glad att striderna i Bites är turbaserade. Din snabbhet bestämmer i vilken ordning som du kommer att få din tur och du har tillgång till en stor del förmågor, alla med sina olika förmågor och vapenstyrkor. Jag är inte förtjust i att ännu ett spel fokuserar på att du ska sätta ditt motstånd i ett ”break” status, där din motståndare för en runda inte kan göra något, tar extra mycket skada och så vidare. Jag hade hellre sett en all-out/one more! som i Persona 5 än detta förbaskade break-system.

När jag börjar att spela får jag tillgång till mina egna Motorbots, mechas unika till karaktärerna som jag får ge utrustning och kärnor. Kärnorna innebär att jag exempelvis kan kontra, gör mer skada i början av striden eller att jag automatiskt blir återupplivad när jag blivit besegrad. Så det finns en taktisk aspekt där jag kan fokusera på att göra motståndaren så svag som möjligt eller förstärka mina egna karaktärer.

Jag är 50/50 där jag tidigt ser en klar indikering av vad karaktärerna ska göra. Gwendoll är snabb och som krypskytt gör hon väldigt mycket skada, Badger är mer försvarsinriktad och Lukida är buffer/healer. När då Makobo gör intåg som karaktär som verkligen fokuserar på att skydda de andra karaktärerna och att läka dem blir jag litet ledsen då jag tack vare en stor mängd strider inte har någon anledning att byta ut mina karaktärer. Jag har överlevlat och spelets strider är inte speciellt svåra till att börja med. Spelets bossar kräver litet mer taktiskt tänkande, göra dem svagare och stärka din egna grupp.

Det enda som jag ser mig använda de nya karaktärerna till i striderna är till att använda dem som support. Support karaktärerna har möjlighet att när man gör ett break på motståndarna hoppa in och göra en follow-up attack som gör riktigt bra med skada. Det här systemet skulle de ha kunnat utveckla och gjort mer med.

Du har möjligheten att förbättra dina karaktärer med TP, talangpoäng! Där en förmåga gör mer skada, du får mer hälsa och så vidare. På detta sätt skapar man en unik spelstil för varje spelare och jag fullständigt älskar den här typen av upplägg. Att jag när som helst kan återvända till ruta ett med dessa talangpoäng för att prova nya vinklar? Det är optimalt och skitsmart.

Om berättelsen i sig gör att jag vill fortsätta att spela är det möjligheten att personifiera varje karaktärs spelstil som gör att striderna förblir intressanta.

Ett rymd JRPG att spela

Trots sin något begränsade berättelse och ganska tråkiga miljöer ger Starbites dig ett rymd JRPG som är hur kul som helst att spela. Karaktärerna skapar en trevlig krets som man vill hjälpa nå sina mål och även om jag tycker att det är litet synd att man inte får utforska fler planeter i ett spel som detta så blir kamratskapet desto starkare i gengäld. Man kan inte få allt och Starbites är hur kul som helst att spela.