Ett gammal SRPG lir från Idea Factory, win or lose?
Som alla vet har jag länge varit ett fan av Idea Factory, kanske inte för deras förtjusning i grinding och att man i princip måste spendera massa pengar på att ständigt uppgradera ens utrustning utan för de universum som de skapar.
Spectral Souls är på inget sätt ett undantag från detta. Det är massiv grinding, massor av jobbigt svåra fiender och väldigt komplexa system att lära sig. Förtjusningen för mig ligger i det universum som är skapat till spelet. En värld där demoner och människor lever sida vid sida och efter att ha uthärdat två krig så är de i rask färd med att starta ett tredje. Anledningarna har varit många men det senaste kriget kommer startas för att demoner ser ner på människan som en lägre livsform och behandlar dem illa. Vi har alla hört det förr.
Ljuvlig grafik
Även fast spelet släpptes 2005 till PSP så är det ingenting som märks utan utseendet, rörelser och sekvenser ser fullständigt underbart ut. Musiken håller hög kvalité och det är ingenting som man tröttnar på att höra under långa spelsekvenser. Artisten Hirano Katsuyuki har länge varit en aktiv illustratör till Idea Factorys spel och det gör verkligen deras spel en visuell tillfredsställelse att spela.
Underbar miljö, hatisk spelupplevelse
I de flesta fall står jag ut med en tråkig spelupplevelse när miljö, karaktärer och berättelsen intresserar mig. I detta spel så har det dock gått för långt. Striderna är långa och ut dragna där inför varje attack måste man se en ”disc access” längst ner i högra hörnet, detta när spelet är nerladdat och ligger på ett minneskort till PSP. Det skulle inte behövas och att behöva se det med några sekunders fördröjning varje gång någon attackerar är otroligt irriterande. Systemet i sig vill dock att du experimenterar med olika kombinationer för att få fram nya och mer effektiva attacker. Annars så känner man igen systemet från tidigare Idea Factory titlar.
Nackdelen med detta system, att använda AP för att röra dig på fältet och för att anfalla innebär att när du har väldigt litet AP så kan du knappt göra någonting utan du måste planera allting in i minsta detalj, allt från hur mycket dina motståndare rör sig till hur mycket AP varje enskild individ i din arme har för att på ett effektivt sätt kunna slåss i striderna.
Med den påtvingade laddningsprocessen vid varje attack och att man måste planera allt in i minsta detalj för att ha en chans i striderna förstör så mycket att spelet för mig blir i princip ospelbart.
Det blir inte bättre av att man i städerna när man ska handla föremål tvingas gå oerhört långsamt, kameran och rörelserna är inte på något sätt bra konstruerade så att man drar sig för att besöka städer för att uppgradera sina vapen eller köpa föremål.
Så spelet lider av alldeles för många barnsjukdomar för att kunna vara spelbart. Så trots en underbar grafisk upplevelse, ett stort utbud av karaktärer och ljuvlig musik faller Spectral Souls på en enda sak, den genomgående dåliga spelupplevelsen i städer och strider.
Lämna ett svar