Ett nytt RPG från Atlus som gör sitt bästa för att skilja sig från SMT och Persona.
Aion, en superdator som föddes ur internet har upptäckt att mänskligheten håller på att utplånas. För att förhindra detta delas Aion sitt sinne med två agenter. I princip föds två personligheter från den stora superdatorn Aion.
Ringo och Figue. Där Ringo är öppen är Figue tillbakadragen. Om Ringo rusar in i fara vill Figue säkerställa och ta det säkra före det osäkra. Deras egna personer som i princip är mänskliga robotar nedgraderade för att kunna umgås med människor.
Ut och rädda världen! Ringo och Figue startar sina uppdrag med att skydda två viktiga personer. Bara det att de misslyckas fullständigt och hittar de båda döda. För att huvuduppdraget inte ska misslyckas utför därför Ringo en ”Soul Hack”. Hon hackar in sig i själen hos Arrow som hon skulle skydda och lyckas övertala honom att återvända till de levandes värld.
Tillsammans med Arrow ger sig därefter Ringo och Figue ut för att rädda världen.
Dystra grottor
Om jag verkligen gillar stilen på Soul Hackers 2, Ringoa kläder och design är utomordentligt. Städerna man besöker fullständigt skriker stil och ypperlig design.
Då är det den större delen av spelet, den man spenderar i ”grottorna” som gör mig besviken. Istället för att skapa många olika miljöer, gator eller platser att besöka är det väldigt enhanda när man utforskar platserna där man slåss. Soul Matrix, där du lär känna dina kamrater bättre är en digitaliserad version av deras själar. Vilket man tycker borde skapa litet mer variation baserad på vems själ man befinner sig i och så vidare. Men icke, allt är lilla och triangelbaserat. Vilket på sitt sätt är unikt och fräscht men när man vandrat runt i en soul matrix och sedan besöker en annan och de ser exakt likadana ut i bakgrunden?
Man tröttnar. Samma sak gäller tyvärr för de andra platserna, de som befinner sig i den verkliga världen. En hamn och en tunnelbana blir exakt likadana förutom att tunnelbanan har tak.
För att göra grottorna mer engagerande finns det olika typer av fiender. Rare – OM du lyckas besegra fienden får du föremål att sälja för mängder av pengar. Risky – Fiender som befinner sig över din nuvarande nivå och testar din förmåga att ha en balanserad grupp av demoner. Sedan har du de vanliga fienderna som är beroende på plats olika demoner.
Detta är ej Persona eller SMT
Om ni tror att detta är samma stuk som Persona 5, med sociala länkar och hela den fadderullan så finns det inte här. Förväntar du dig den fria utforskningen från SMT5 så finns den inte heller.
Soul Hackers 2 är sitt egna spel och Atlus har försökt att skapa en tredje IP baserad på sina demoner och de lyckas otroligt bra. SH2 blir sitt egna spel där mycket av striderna går ut på att man ska attackera motståndarnas svaghet för att skapa en så stor ”stack” som möjligt. Efter din runa används denna ”stack” för en ”sabbath”, då alla demoner som blivit kallad gör extra skada på alla motståndare.
Demoner används mer som utrustning, om du använder demonen Jack Frost är du väldigt glad åt när fienden använder is, men hatar när fienden använder eld. Om du byter till Jack Lantern (Pyro Jack för oss gamla spelare) så älskar denna demon eld men avskyr is.
Tillsammans med accessoarer skapar man på så sätt en kombination av styrkor och svagheter. Man kan även använda sig av ”augments” där man kan göra mer skada med elektriska attacker eller minska kostnaden för att använda läkande magi.
Kort och gott kan man tack vare detta skapa en personlig stil på de fyra karaktärerna man har i sin grupp. Något jag uppskattar.
Spelet har inga kistor eller skatter att upptäcka. Istället använder man de demoner man har till förfogande som spanare. Därför möter man ofta sina demoner i grottorna utspridda litet varstans där de ger dig föremål, läker dig eller introducerar nya demoner till dig. Dessa demoner vill oftast ha något i utbyte mot att de ska slå följe med dig. Allt från föremål till hälsa eller magi. Att på detta sätt skapa en slumpmässig utforskning är intressant och gör att man verkligen vill utforska alla delar av kartan.
Sedan kan det bli frustrerande när man letar efter specifika föremål och då måste leta över ett stort område eftersom grottorna bara blir större och större.
Ett mästerverk i stil
Om man bortser från de tråkiga grottorna så är Soul Hackers 2 ett utomordentligt spel där stil och form ger mig gåshud. Ringo och Figues olika kläder, med neon-ljus inkorporerade i kläderna? Stilrent och snyggt. Deras val att återskapa demonerna i spelets egna unika artworkstil är också utomordentligt. Musiken som spelas passar in och man kan uthärda grottorna mycket tack vare musiken.
Baren Heidrun, med ett stort Sakura-träd i mitten är nog mitt favoritställe. Skulle oundvikligen kunna spendera timmar där om jag hade en sådan plats i verkligheten.
Jag vet inte riktigt hur jag känner med DLCn för detta spel. Då jag inte har fått något uppfattning om man måste köpa de extra demonerna för att kunna nå 100% på demon kompendiumet eller ej. De andra delarna av DLCn med en extra historia, musik och kläder från tidigare Atlus spel? Helt ok.
I slutändan blir Soul Hackers 2 en trevlig bekantskap, även om det inte saknar fel.