Med storslagna förebilden Actraiser gör utvecklarna Ace Team ett tappert försök.
Med vissa spel så ser man klart vart utvecklarna tagit sin inspiration ifrån. Med SolSeraph kommer inspirationen från Actraiser. Ett spel som delade upp sig i två spelsätt. I ett hade du vanligt actionlir och slå sönder alla fiender med svärd och magi typ av banor och sedan var det andra spelsättet mer strategiskt där du bygger upp en by, skaffar förstärkningar, bygger boende, försvar och så vidare.
Idéen är riktigt god och jag välkomnar försöket att föra in Actraiser i den moderna världen. Tyvärr faller de litet på utförandet. Berättarrösten som berättar om hur Chaos blev bortdrivet av Allsfadern och Allsmodern är otroligt bra och sätter en otroligt bra stämning. När man sedan får uppdraget att som Helios rädda mänskligheten från Chaos tillbedjare så faller det mesta ihop som ett korthus.
Du kastas in i en bana med prompter på skärmen om hur du hoppar, anfaller, använder magi och dubbelhoppar. Banan är uppbyggd på ett 2d plan så du kan endast röra dig i höger eller vänster riktning. Ni vet som goda gamla klassiska spel? Tyvärr blir det extremt tråkigt då fienderna har möjlighet att komma in från lagret antingen djupare eller närmare in i skärmen. Vilket stör till det med uppfattningsförmågan hos mig då jag slösar magi på att fyra av min magiska båge på fiender som ännu inte befinner sig i mitt plan av skärmen.
På samma sätt är det väldigt svårt att se vart du kan hoppa. Jag befann mig på en bana där jag med lätthet kunde hoppa upp på en ö. Men faller rakt ner i vattnet framför ön eftersom den låg djupare in i skärmen. Plattformandet i SolSeraph är nog bland det sämsta som jag sett på bra länge. Segt, oresponsivt och om du hoppar upp ifrån vattnet så förlorar du av någon anledning ditt dubbelhopp.
Ditt svärd som du mestadels kommer använder känns segt som sirap och om du en gång tryckt på knappen för att göra en attack måste animationen slutföras innan du exempelvis kan skydda dig med din sköld eller göra en undanmanöver bakåt. Endast bakåt.
Strategidelen blir snabbt stressigt då fienden precis som ett ”skydda målet med torn” spel väldigt snabbt blir starka och det släpps inte ut en och en utan de kommer drösvis. Har du då planerat din uppbyggnad av staden fel? Då har du inte förmågan att försvara din statskärna och då blir du snart besegrad och det kan vara irriterande när du för att klara av den nuvarande vågen av fiender måste ha så mycket gjort med försvarsbyggnader att du inte har några bondgårdar som producerar mat eller skogshuggare som hugger ner ved. Veden är dessutom inte oändlig utan efter en viss tid så försvinner träden och du måste bygga nya vägar och nya ställen att hugga ner ved på.
Tyvärr känns SolSeraph som ett spel som har enorm potential men som tack vare sitt utförande bara blir tråkigt och stelt att spela.
