Min första drabbning med Shantae lovar gott för framtiden.
Shantae har varit en serie som intresserat mig, men på grund av bristande finanser, tid eller bara att jag vetat om att handhållna konsoler inte fungerar för mig längre tog jag slutligen steget med Shantae: Half-genie Hero Ultimate Collection. Valet ångrar jag inte då Shantae är en charmerande karaktär och jag kan förstå hennes problem med hennes bakgrund som halv-ande.
Jag har ingenting att klaga på vad gäller kontrollen eller karaktärerna. Rottytops som är en zombie eller återkommande storskurken Risky Boots är trevliga bekantskaper att göra.
Variationen banorna emellan där allt mellan att fly från en begravd ondska som hungrigt jagar dig eller att delta i ett mattrace uppe bland molnen och bara vanliga hoppa och slå dig igenom en vanlig bana är trevligt och jag njuter i fulla drag av allting. Det är dock här som mitt egentliga enda klagomål på Shantae Half-genie Hero uppstår. Ibland måste jag återvända till tidigare banor då jag lärt mig ett nytt sätt att färdas, exempelvis har första banan ett område som bara en liten apa kan ta sig igenom. Att förvandla sig till apa lär man sig senare och att då behöva leta efter saker som man måste återvända till senare när man lärt sig nya rörelser är inte riktigt min grej i ett spel som är baserat på banor. I ett utforskande spel som Zelda fungerar det bättre om det inte görs hela tiden vid varje liten punkt.
Något som jag gillar med Ultimate Collection är att jag får det som tidigare släppts som DLC där Shantae eller till och med hennes vänner blir huvudpersoner. Shantae kan exempelvis få kläder och utstyrsel som en ninja och som ninja har hon helt andra förutsättningar än vad hon har i sin ”normala roll”. Detta skapar en fräschhet till spelet som gör att man kan tänka sig att spela om hela spelet från början igen, fast nu med andra förutsättningar. Ett smart drag av utvecklarna Wayforward.
Termen klassisk gameplay slår mig då det inte är många spel idag som har litet utforskning och samtidigt håller fast vid att röra sig i ett 2d led så höger, vänster, upp och ner. Jag gillar det då jag är litet bakåtsträvande så 3d i all ära men det är med juveler i 2d som detta spel som verkligen håller mig fast vid mitt intresse för spel.
