Det tog utvecklarna 20år att skapa detta lir, men väntan var definitivt värt det hela.
Jag har sedan min första upplevelse med Shantae gillat hennes spel. Shantae är charmig, hennes kamrater intressanta. Att vara en hybrid mellan en människa och en Genie är unikt. Sedan har några av spelen dragits med diverse nackdelar som att hoppa mellan scener för att kunna ta sig vidare och en enorm sträcka att backtracka mellan.
Hur står sig då Risky Revolution? Tänkt att vara den andra delen i sagan, en direkt uppföljare till Shantaes första äventyr men som stötte på patrull i form av att ingen ville publicera spelet. Därför dröjde det till 2023 innan Limited Run Games och Wayforward slog sig ihop och utvecklingen fortsatte. Nu släppt till Game Boy Advance!?! först i April 2025 kommer nu även spelet till de moderna alternativen.
En vanlig dag för en half-genie
Shantae, beskyddare av Scuttle Town har tillsammans med sina vänner skapat ett anti-pirat system. Eller rättare sagt hennes farbror Mimic tänkte ut det och sedan fick Bolo göra det mesta av arbetet. Den ständigt penga och makt galna Risky Boots gör dock detta system oanvändbart då hon tagit kontroll över jorden i sig och via maskiner flyttar hon runt städer och platser litet som hon vill.
Inte sen att skrida till verket för att motverka dessa förändringar och åter igen besegra Risky Boots ger sig Shantae ut på äventyr.
En charm som står emot tidens gång.
Jag har litet av en hat/älska relation till sättet som Wayforward gör sin grafik till de här äldre Shantae spelen när de släpps i modern tappning. Jag fullständigt älskar den 2d-grafik som de skapat, man ser klart och tydligt att Shantae dansar omkring, grottorna man utforskar tillsammans med städerna och platserna man besöker är charmiga och trevliga.
När man då sedan pratar med någon eller när storyn förs framåt hoppar då modern grafik in i bilden. Dialogrutor blir hd med litet problem med padding (texten har inte lika mycket mellanrum över sig som nedanför, webbdesignern i mig blir galen av detta när man i text inte har det) men mest så är det en sådan annorlunda stil emot resten av spelet att jag blir lätt irriterad.
Artworken av karaktärerna, animationerna som finns och så vidare är superba, jag gillar verkligen den här stilen. Men blandningen av retro och modern passar sig inte riktigt. Det är vad Wayforward gör, det är deras ”stil” så att säga men jag har alltid svårt för det. Det är egentligen ingenting att klaga på då jag under mina sessioner med spelet inte bryr mig men när jag sedan fokuserar så stör det mig.
Överlag trivs jag dock väldigt bra med denna charm som spelet visar. Det är retro och samtidigt är det riktigt skönt att se retro-stuk på spel i denna värld av 3d.
Penna och papper för att göra din egna karta
Låt oss göra klart med en sak. Musiken i Shantae Advanced: Risky Revolution är superb, jag stannar ofta upp bara för att låta musiken spela om och om igen. Det är passande för grottorna och de olika städerna får sina egna teman och jag vet inte hur jag enklast ska beskriva musiken annat än superb.
Spelmässigt är Shante ett plattforms spel där du utforskar Sequin Land. Dels för att göra bot mot Risky Boots piratande, dels för att få nya magier och sedan förmågor. I detta skede handlade mycket av spelet att utforska grottor, lära sig nya förvandlingsmagier som du sedan via att lösa pussel i grottor eller andra delar av kontinenten lär dig extra förmågor till.
Nya ingrepp är att du vid vissa platser kan ”dyka”. Shantae gör ett hopp, en spin och gör sedan en perfekt dykning ner i vattnet. Via kontrollen reglerar du hennes vinkel och så får du olika resultat. Konceptet låter intressant men när du måste ha millimeter precision nästan för att ta dig vidare i spelets början blir det problematiskt. Den här kontrollen är inte bra och alldeles för känslig så det tog mig nog 10min att göra en enkel dykning för att ta mig tillbaka till den plats jag behövde gå till.
Förutom denna ”dykning” så är kontrollen ypperlig. Shantae dansar, springer, hoppar, allt nästan i takt med musiken och jag har ingenting att klaga på. Hennes olika förvandlingar ger olika förändringar. En spindel är ju trots allt snabbare och hoppar bättre än vad en elefant gör! Medan en krabba lättare sjunker till botten av en sjö.
När jag utforskar städer och grottor för att lösa pussel blir jag litet konfunderad. Innan jag öppnar upp grottan där områdets boss finns måste jag utforska nästan varje del av området. Vilket innebär att jag hittar pussel där jag inte har förmågorna ännu, alltså måste jag med papper och penna rita en karta. Dels hur jag tar mig dit, dels för att beskriva vad jag kan tänkas behöva för förmåga för att lösa pusslet.
Risky Boots kontroll över platserna utförs genom maskiner. Dessa maskiner kan även Shantae använda för att förflytta städer eller rotera området hon befinner sig i. Detta är lösningen på några av pusslen när man ska ta sig vidare och tillsammans med att man kan ”hoppa in i bakgrunden” via speciella dörrar så finns det en hel del att utforska. På gott och ont.
Det är kul att utforska. Men när man sedan når en punkt där man inte vet vart man ska eller vad man ska göra och spelets ”tips” från karaktärer man räddar eller hittar är ”jag behöver en bit pumice. Du hittar dessa vid en vulkan”. När jag då vet exakt vart personen i fråga vill att jag går, bara att det just då är en isigt variant av sig själv. Då blir i alla fall jag frustrerad.
En trevlig upplevelse
Kort och gott var väntan värd. Shantae Advanced: Risky Revolution må ha tagit 20år att tillverka, gått från att vara ett exklusivt GBA-spel till att släppas på alla moderna varianter av konsoler men ack så bra spelet är. Musiken är trallvänlig, det finns en deluxe utgåva för olika kläder till Shantae som ger henne olika förmågor. Det finns ett offline läge där man kan spela med vänner (något jag inte provat då jag inte har möjlighet till det) eller varför inte uppleva spelet i sin GBA-version? Möjligheterna finns och spelet är tillräckligt intressant och roligt för att jag efter en genomspelning mycket troligt kommer pröva den ursprungliga GBA versionen. På min PS5 förstås.
