Pac-man som AI kamrat i ett metroidvania spel? Nu tror jag mig ha sett precis allt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta spel. När du börjar spelet består du av en enorm mecha, kallad G.A.I.A. Du verkar inte ta skada och när du slåss mot en ännu större mecha beslutar den sig för att använda en plasma stråle som förintar skepp och jag vet inte allt.
När du sedan vaknar befinner du dig i ett fängelse, som den okända svärdsmannen nr 8 och runt dig flyger en gul cirkel vid namn Puck. Eller som vi närmare känner honom ”Pac-Man”. Puck har en egen agenda och det märks att den kanske inte riktigt är fördelaktigt att lita på honom fullständigt. När Puck då dessutom inte verkar se att jag som spelare hittar mystiska memoarer så börjar jag snabbt tvivla på, känslan blir inte bättre när Puck vid flertalet tillfällen också tar över min kropp och ”äter upp” motståndarna.
Ett modernt Metroidvania
Shadow Labyrinth är för mig ett praktexempel på ett modernt metroidvania. Du har enorma kartor, du springer runt och letar efter nya platser, besegrar bossar, besöker affärer och via bossarna efter att du ”absorberat” dem så lär du dig nya förmågor. Allt från att slå dig ihop med Puck för att klättra på väggar till att tillsammans transformera dig till GAIA under en begränsad tid.
Föremål finns det gott om att ”äta”. Då man endast kan få de föremål som man behöver till butikerna för att lära sig nya förmågor eller för att skaffa sig temporära bonusar (mer liv exempelvis). Energitankar finns och de återställer din hälsa, men de kan bara återställas vid din död eller när du hittar speciella sparplatser.
För alla som spelat Metroid så känns det igen. Den mörka atmosfären och känslan av att man inte är ensam utan något större finns där ute? Perfekt återskapad och när jag inte förförs av de vackra miljöerna så är jag på mig vakt mot motstånd som kommer i alla dess former, allt från enorma spindlar till stammar eller björnar till mechas.
Kontrollen är för mig litet slirig, jag vill hoppa i en viss vinkel men jag lyckas inte och hamnar väldigt ofta i lava på grund av detta. Passar jag mig inte så hoppar jag, blir träffad i luften och då dör mitt momentum så då faller jag rakt ner i lava och får försöka hoppa igen. Jag blir inte straffad när jag blir besegrad annat än att jag måste ta mig tillbaka till samma plats från senaste sparstället eller checkpointen. Vilket innebär att man får traversera en hel del fram och tillbaka. Kartan som visar vart jag kan återuppstå känns inte bra och jag famlar omkring med att hitta vart det var jag befann mig senast.
Om utforskandet går snabbt är striderna ett väldigt osäkert kort. Visst man har sitt trogna svärd som man kan utföra kombinationer med. Man lär sig under spelets gång olika speciella förmågor som man kan rotera mellan som man snabbt kan aktivera med en knapptryckning. Bossarna är varierande och det är oftast inte bossar man besegrar på första försöket, om man inte lyckas få in dem i något mönster så att de gör samma sak (rulla genom dem när de anfaller, anfall så mycket du kan, vänta på att de vänder sig om, upprepa) om och om igen.
Pac-man på ett nytt sätt
Delar av banorna är som att spela pac-man, fast utan spökena som försöker hindra dig från att äta pellets. Ljudeffekterna får dig absolut att tänka på det klassiska arkadspelet och ja, känslan är riktigt trevlig.
Puck flyger vid dig och agerar hjälpreda. Personkemin mellan Nr8 och Puck är intressant då det märks att Puck vet mer än vad han medger och vill styra och bestämma. Då Nr8 inte riktigt vet vad eller vem han är så har han inte så mycket val än att lyssna och lyda.
Shadow Labyrinth är ett trevligt spel som hämtar sin inspiration från de klassiska arkadtitlarna, men förvandlar de till ett helt nytt spel där den gamla charmen sitter i och man blir aldrig trött på att spela. Det som dock frustrerar mig är den slirriga kontrollen som ibland gör att jag förlorar, vilket när man är i sista skedet av en bossfight så blir frustrationen ännu högre.
Men tack vare att man inte blir bestraffad av att förlora och att sparpunkterna oftast finns väldigt nära de stora bossarna så kan man snabbt göra ett nytt försök, eller teleportera sig till en butik för att köpa nya grejor och sedan ändra om sin strategi.
Det finns massor att göra och utforska, nya förmågor öppnar upp tidigare onårbara platser och även om jag inte gillar att backtracka i spel så gör det mig inte speciellt mycket här. Utforskandet är riktigt roligt och jag undrar vad slutet har att berätta för mig om Nr8 och Pucks historia.
