Den tredje och avslutande delen i Åsa Ekströms svenskproducerade manga, håller den samma höga klass som de tidigare volymerna haft eller har den tagit en störtdykning?
Efter två väldigt starka volymer med flytt, minneskomplex och trauman som fixat sig(?) placerar Åsa oss nu i andra halvåret när skolan börjar på nytt för de fyra vännerna Alex, Christopher, Lillian och Janne. Nya utmaningar och nya möten. Det är dags att skicka in sina förslag till vad de vill jobba med det andra året och med den konkurrens som finns då antalet platser är begränsade blir det oro och stress för alla.
Att få ut sin berättelse är något som känns som om det varit Alexs motivation för skolan. Det kastas dock ganska snabbt bort då skolan inte tycker att hennes tecknarstil platsar med den berättelse hon vill berätta. Istället letar hon efter andra spår för att få sin vilja igenom. Det är nu i berättelsen som hon hör talas om Kouji, en andraårs-elev på skolan som blivit publicerad. Att han ser ut som en ljushyad långhårig variant av Miri gör henne ännu mer intresserad av honom.
Borttappade karaktärer
I volym två var Miri den stora delen för att verkligen förklara för läsaren vad Alex varit med om. Det krävdes samarbete mellan Lillian, Janne och Christopher för att få upp Alex ur den depression som hon hamnade i. Janne visade även sina sanna känslor för Alex och nu så är Janne och Christopher i princip som bortblåsta. Christopher är ute på villovägar då han äntligen lyckas hitta sin partner, Janne knaprar några konstiga tabletter och Lillian har problem hemma. Utav de tre så får Lillian mest fokus då hennes problem med sin familj går ganska djupt. Christopher och Janne dock som var något av mina favoriter i de två tidigare volymerna är som bortblåsta och får bara några korta delar av volymen vilket jag tycker är synd.
Janne får upprättelse i slutet av volymen men det känns för sent.
Blandade känslor
Återigen visar Åsa att hon verkligen kan rita, alla karaktärer ser levande ut och man får en klar inblick i hur de mår bara genom ett ansiktsuttryck. Vad jag dock saknar är de miniatyrer som fanns med i första volymen som var ritade som ett komiskt inslag till seriösa händelser. I tredje volymen finns de inte men de hade behövts för att liva upp några scener då tredje volymen möjligen inte är så mörk som den andra men den är väldigt seriös. Kouji som Alex faller pladask för känns som en alternativ Miri och så lätt borde Alex inte falla i samma avgrund som hon precis nyligen tagit sig ur.
Så volymen är bra ritad men det som illustreras får mig att bli fundersam, vart är det Åsa vill ta serien? Det är fokus på Alex och hur hennes framtid ska formas med illustrationsjobb och nekande att få sin egna berättelse berättad. Kouji charmar Alex men är det för att han har blivit publicerad och har tips till henne eller är det för att han påminner Alex om Miri? Jag får ingen riktigt rätsida på det hela utan det känns som att Alex sätter sig själv i skiten och inte riktigt vet hur hon ska ta sig ur det. Borde hon inte vara mer fokuserad på sin anställning på det företag där hon fått chansen än att vara sängkompis med Kouji? Händelseförloppet går för fort fram, det är den tjockaste boken i serien men det känns ändå som att händelserna är något framstressade.
Det går runt runt och jag vet inte riktigt hur jag ska reagera som läsare.
Den sista delen?
Överallt beskrivs detta som en trilogi, Åsa själv skrev på sin blogg om hur detta skulle vara en trilogi. När man läser beskrivningen på baksidan av boken och även på det sätt som boken slutar så känns det närmare som att vi kommer få en Sayonara September 4 som ett ”verkligt” avslut. Om det är för att jag inte får det slut som jag tänkte mig eller om det är någon annan anledning vet jag inte men det känns inte som att serien har avslutats ännu.
