Ett kärt återseende när Sakura Wars än en gång tar sig in på engelska marker.
Det var minst 8år sedan som jag spelade Sakura Wars: So Long My Love till PS2. Det var mitt första Sakura Wars spel och det sista som vi fick översatt till engelska. Fram tills idag vill säga. Sakura Wars, eller ”New Sakura Wars” om man så vill från den japanska titeln ”Shin Sakura Taisen” är en enklare reboot. Karaktärsgalleriet är nytt men mycket av det gamla hederliga som gjorde Sakura Wars till en sådan favorit finns kvar.
10 år har passerat sedan den gamla Flower Division försvann spårlöst efter att ha försvarat världen mot det demoniska hotet. Framspola till dags datum och det är en ny Flower Division som håller Tokyo säkert, eller de skulle göra det om de hade pengar till utrustning och deras pjäser gick bättre. Man kan kalla dem för nybörjare som aktörer men hjärtat och viljan att försvara Tokyo finns hos medlemmarna och det strålar verkligen igenom.
Som att komma hem
Mycket av det som gjorde Sakura Wars 5 till en favorit hos mig finns kvar. Den enorma skillnaden hos Kamiyama i hur han agerar beroende på vilka val man gör. Reaktionerna hos de som han pratar med tillsammans med den jingeln som berättar om man gjorde ett bra eller dåligt val är saker som jag saknat.
Musiken, när jag första gången startade upp spelet och fick höra en remix av det klassiska Sakura Wars temat så satt jag och smålog redan där. Detta kommer bli bra tänkte jag för mig själv och jag blev inte besviken. Steampunk miljöerna i Tokyo görs på ett utomordentligt sätt och jag vill bara traska runt i stadsdelarna och titta på hur de valt att använda ånga i alla maskiner.
Teletron, en ångdriven personsökare ger Kamiyama ett enkelt sätt att ta emot meddelanden eller litet modernare variant hjälpa honom att spela minispelet Koi-koi eller se vart de andra befinner sig. För avancerat möjligen då de fortfarande använder rör för kommunikation på teatern. Men snabbt och enkelt sätt att ge huvudpersonen ett sätt att få meddelanden och andra möjligheter.
Denna veckans avsnitt
De olika karaktärerna har alla sina egna personligheter, problem och det är upp till mig som Kamiyama att hjälpa dem komma till rätta med sina problem och lösa dem tillsammans.
I kort och gott är detta precis som om jag skulle titta på en anime. Varje ”avsnitt” kantas med problem, diskussioner, interaktioner och slutligen en strid i seriens mecha med en bossfight som avslutning. Hur jag agerar under mina interaktioner med de andra medlemmarna och med avsnittets ”fokus” bestämmer om jag har det lättare eller svårare i slutet.
Valen jag gör kan placera mig högt i kurs hos de andra medlemmarna eller så ser de ner på mig som jag inte vore vatten värd. Alltså bör man hålla tillbaka sina tendenser att vilja smygtitta när de byter om eller badar och fokusera mer på att vara en riktigt gentleman och behandla de utifrån sina egna perspektiv med respekt. Stora ord må vara men här har verkligen dina handlingar och vad du säger betydelse för hur mycket dina kamrater litar på dig.
Jag gillar allt detta. En mindre seriös konversation om böckers värde med Claris byts av med hur jag som teaterns maskot Peanut ska göra reklam för de nya pjäserna som teatern sätter upp. Ett stort leende är det minsta jag kan ge detta spel och det är många gånger som jag ligger raklång av skratt och knappt inte kan andas.
Varje mynt har sin baksida
Om jag med miljön, karaktärerna, energin och musiken absolut inte har något illa att säga om spelet är det i spelets aktionmoment, striderna som jag snabbt tröttnar. Från att tidigare ha varit ett taktiskt rpg med rutnät och allt vad det innebär har Sega nu valt att göra striderna till action. Eller Museo-stuk ala Hyrule Heroes/Dynasty Warriors. Att slå sig igenom horder av fiender för att sedan möta en boss blir snabbt långtråkigt och blir spelets sämsta del. Lyckligtvis ser det ut som att spelets strider inte tar speciellt lång tid.
Det mesta av spelet har inspelade röster så att dialogen förs fram av tal. När det sedan kommer långa delar när dialogen bara återfinns som text så sitter du där med ett frågetecken i ansiktet och undrar om du missar att karaktärerna pratar eller om de bara rakt av klippte bort rösterna. Spelet har så mycket dialog att jag förstår varför de inte kunde göra allt. Så jag förstår men det gör inte upplevelsen mindre konstig då du går ifrån att ha röster till all dialog till att det är knäpptyst förutom musiken.
Ett återseende av stora drag
Sakura Wars till Playstation 4 ano 2020 är en av höjdpunkterna under året. Jag har legat raklång, jag har blivit absolut galen när jag på ren jävelskap valt vissa mindre smickrande val (försöka smygkika när de andra medlemmarna badar…) och samtidigt så har jag när dessa val gjorts sedan legat raklång eftersom mina val har straffat sig. En rak höger rakt på snoken får en att tänka över sina val.
Ribban läggs inte speciellt högt och man känner igen sig. Har man spelat ett tidigare Sakura Wars-spel så är det som att komma hem. Vilket jag starkt uppskattar. Nu hoppas jag bara på en sak, att detta spel säljer tillräckligt bra för att Sega ska fortsätta att göra dem och översätta dem till engelska så vi också kan få uppleva dem.
Gillar man en klassisk anime-serie så bör man inte ha några problem med att fullständigt älska detta som spel. 90-tals anime har gjort en återkomst och jisses om jag inte välkomnar det med öppna armar.