Ett spel som blandar och ger med en vattenfärg estik.
SaGa Frontier 2 var ett spel jag ville spela när jag var yngre. Men jag valde någonting annat. Och tur var det för den yngre versionen av mig hade fullständigt hatat det här spelet. Nu, äldre och visare så ser jag situationen på ett annat sätt. SaGa Frontier 2 ger mig en utmaning då jag ska förstå alla system som det slänger i ansiktet på mig från ruta ett.
Berättelsen som berättas sker från synvinkeln från flera karaktärer, där Gustave är en bråkstake som hellre bråkar än att försöka lära sig saker, om det inte gäller att bli starkare. Då Gustave saknar förmågan att använda magi förlitar han sig på sin egna styrka och det stålsvärd han själv smitt.
William Knights är en upptäckare, han besöker ruiner och samlar in värdefulla föremål som han sedan antingen använder själv eller säljer. När hans föräldrar blir mördade ger han sig dock ut på resande fot för att ta reda på varför och vad ”Ägget” verkligen är.
Jag är kluven. Visst är det kul att kunna välja vilket ”kapitel” man vill spela från de man har tillgängliga. Men när sedan dessa kapitel är så korta att de är över på 3min med bara text? Då känns det mest frustrerande. I spelets värld passerar flera år och man skapar en bakgrund som man bygger vidare på. Vi får se hur Gustave exempelvis blir bannlyst från sitt hemland då han saknar förmågan att använda anima, hur han reagerar när hans mor ligger på sin dödsbädd med mera.
Givetvis är dessa scenarion så kraftiga att de förtjänar ett eget kapitel. Men samtidigt så hade jag önskat att de slagit ihop flera sådana här små kapitel till större.
Jag är också inte helt glad åt att man slängs in i grottor utan vidare förvarning och är man som jag och vill utforska allt så springer man runt och utforskar och så kommer man in i en scen som för berättelsen vidare eller stänger kapitlet helt och hållet och då står man där utan att ha utforskat allting.
System man känner igen
SaGa Frontier 2 är som en levande vattenmålning. Färgerna är otroliga och framför allt nu i sin remastrade version så är detaljer och stil grund för att klappa händerna. Och detta gjorde de till en början på PS1. Wow helt enkelt.
När man tittar bortom grafiken så möts man av strider. Strider där du får mer hälsa ju mer du blir träffad, mer SP ju mer du använder förmågor och WT ju mer du använder fysiska anfall. Känns det igen? Som om man spelade FF2? Absolut. Samma direktör för striderna så man känner igen sig.
Varje karaktär har möjligheten att använda flera olika vapen, ju mer du använder dessa vapen desto fler förmågor lär du dig och du gör samtidigt mer skada. Romancing Saga 2 gör sig påmind ganska så stort, framför allt när de till och med använder samma ord ”glimmer” när man lär sig nya förmågor.
Den den som jag inte är förtjust i alls är att utrustning i vissa fall har begränsat antal användningar. En kniv kan kanske bara användas 60ggr medan den kraftigare bågen som bara kan användas 40ggr innan de förstörs är något jag inte vill behöva tänka på. Jag måste antingen hitta utrustning som inte går sönder efter användning eller planera, planera planera. De båda huvudpersonerna delar alla föremål sins emellan så hittar man ett svärd med Gustave och sedan byter till William så har denne möjlighet att använda samma svärd. Något jag absolut gillar.
SaGa Frontier 2 Remastered har så många olika system i sig att det är överväldigande, man måste bestämma roll, ge karaktärerna subkaraktärer, ge dem rätt utrustning och ja, jag vet inte allt. Så man kan absolut lägga ner ofantligt många timmar bara på att minmaxa om man gillar det.
Jag gillar SaGa Frontier 2. Det är en utmaning att hantera alla system, berättelsen om något konstigt strukturerad är intressant och man vill veta vad som händer senare. Striderna går snabbt mycket tack vare en möjlighet att snabba upp dem. Tyvärr har jag inte stött på några direkt ”nyheter” från den ursprungliga versionen då jag inte spelat den. Så jag vet inte vad som är nytt eller ej där.
Kort sagt är SaGa Frontier 2 ett ihopkok av många andra spel där de valt ut de bästa (eller sämsta beroende på hur man ser det) delarna och sedan gjort ett helt nytt spel på det.
