Vad ska man säga? Romancing SaGa har alltid varit sin egna spelidé och det blir aldrig mer uppenbart än i denna rerelease av en remaster.
När jag spelar JRPGn vill jag ha en viss struktur. Om jag vill ha hjälp med vart jag ska bege mig så ska möjligheten finnas. I strider vill jag ha möjlighet till att se struktur i hur mina karaktärer blir starkare. Via nivåer eller synbar förstärkning. Jag vill ha klara direktiv så jag vet att här kan jag strunta i dem och undersöka saker och ting i andra riktningen.
Det kan bli litet luddigt med vad jag verkligen vill ha då i spel som Octopath Traveler får jag en öppen värld att besöka men ändå så har det struktur genom att jag får klara ”mål” för mina karaktärer.
Kort och gott skulle jag bli en extremt dålig Dungeons & Dragons spelare då jag inte skulle kunna bestämma mig för vad jag skulle göra utan bara hänga med gruppen. På min egna väg skulle jag aldrig komma någonstans då jag dels inte visste vad jag skulle göra, vart jag ville bege mig eller hur jag skulle vilja utveckla min karaktär.
En enorm sandlåda för dig att leka i
Romancing SaGa: -Ministrel Song- Remastered International är tredje gången som samma spel släpps och det kräver verkligen sin spelare. Ett mer unikt JRPG har jag inte skådat där hela världen är tillgänglig för dig med en gång. Du har 8 karaktärer att välja mellan, alla med sina unika introduktioner och placeringar i världen Mardias.
Därefter är spelet helt öppet. Vill du springa runt och prata med allt och alla? Varsågod, vill du undersöka den där grottan som byborna pratade om och besegra monster? Det går att göra. Vill du ta en karaktär som tydligt är magibaserad och göra om denne till ett fysiskt monster som slår alla med häpnad (och sina händer) så går det att göra. Friheten och möjligheten att skapa sin egna ”saga” är enorm och överväldigar mig katastrofalt. Så mycket till den milda grad att jag blir handlingsförlamad och bara springer runt som en huvudlöss höna.
Så gillar man Dungeons & Dragons där du blir inkastad i ett äventyr med en färdig karaktär som du sedan har möjlighet att göra vad du vill med? Det här spelet kommer att bli ditt favoritspel oundvikligen. För mig som vill ha ehm litet struktur? I hur jag spelar så försvinner mycket av nöjet.
Där då striderna blir den stora punkten för mig. Jag gillar att slåss i JRPGn, är systemet för strider bra kan jag oftast slå mig igenom en dålig berättelse (det är inte fallet här) och på så sätt avancera. Allt som gjorde att Romancing SaGa: Revenge of the Seven fungerade så pass bra i striderna är här i sin linda. Du har LP, BP och HP, Life Points som innebär att när du förlorar dem alla är spelet över för den karaktären. Du kan återställa dessa genom att vila på ett Inn där kostnaden ökar när du vill återställa LP.
BP används i strider för att släppa löss de mer kraftigare attackerna. Varje karaktär återhämtar en viss mängd BP per runda i strid vilket jag gillar. Man riskerar aldrig att efter en strid ha slut på ”magipoäng” så att man är tvingad att enbart använda sina fysiska attacker i nästa strid.
Dina vapen har uthållighet, då om det inte är ett speciellt vapen så varje gång du använder ett vapen minskar dess uthållighet, förmågorna som vapnen använder drar ner uthålligheten oavsett vilket vapen du har. Att behöva hantera detta i ett spel som är helt öppet och samtidigt i striderna där du lär dig nya vapen förmågor genom att använda dem? Jag blir oerhört frustrerad när dessa två system blandas. Ge mig antingen Glimmers för att lära mig nya förmågor, eller ge mig uthållighet på vapnen där nya förmågor automatiskt lärs efter säg 10-30-100 strider eller liknande, blanda de inte! Ja, jag kan köpa fler av samma vapentyp för att motverka detta men jag tycker inte att det ska behövas.
När striderna då dessutom är så enormt taktiska att du med lätthet förlorar då fienden paralyserar dig så du MÅSTE ha föremål för att läka dig i striderna och för att motverka statusattacker blir spelet ännu mera tråkigt. Det är jättebra att man får tillbaka sin hälsa efter varje strid men detta tillsammans med att BP är på en startpunkt blir irriterande.
Ett bra spel för de insatta
Om man gillar att se sina karaktärer bli starkare när de svingar ett svärd, får mer hälsa när de tar stryk eller gillar att utforska en hel värld där det inte finns några begränsningar för i vilken ordning man kan utforska världen? Om man gillar att spendera timmar med att läsa dialog för att olika individer kan ge dig ett tips eller hinta om att DÄR BORTA finns det en grotta eller stad eller plats som kanske behöver hjälp?
Gillar du att slumpmässigt efter en strid som du gjort flertalet ggr tack vare att du fått Game Over där resultatet efter striden utvecklar dina karaktärer olika varje gång?
Då är Romancing SaGa – Ministrel Song- Remastered International ett spel för dig. För att komma såhär pass nära till det ursprungliga Dungeons & Dragons typen av spel i spelformat har jag inte varit med om.
Ogillar man som jag att bli inslängd i en stad med den karaktär jag valt och sedan ”gör vad fasiken du själv vill” mentalitet så försvinner mycket av nöjet. Det här spelet kräver sin spelare och tyvärr är jag inte den typen.
Det är synd då jag gillar idéen. Att vara en vandrande sångare/bard som stöter på olika individer som man sedan lär sig deras historia och sedan sjunger om. Där hade man haft ett riktigt bra spel.
