Att återvända till Agarest är en trevlig upplevelse. Men det finns skillnader som skriker.
Jag gillade verkligen Record of Agarest War. Striderna var utmanande om en bit upprepande, CG-scenerna där hjälten kom närmare hjältinnorna som slutade i ett barn som förde berättelsen vidare tilltalade mig då det är alldeles för många spel som saknar ett tänk över vad som sker i flera generationer.
Med Record of Agarest War: Marriage så har det blivit en hel del skillnader mot de tidigare spelen.
De flesta skillnader kan tillskrivas till att spelet ursprungligen var ett Playstation Portable spel så på grund av de begränsningar som formatet införde gjordes en del ändringar som sticker ut.
Artworken har förändrat sig, i mitt tycke till det sämre. Om detta hade varit det första Agarest spelet som jag spelade hade det inte varit några problem, men nu när jag är van vid de tidigare spelens artwork och art direction ser jag klara skillnader vilket är synd.
Striderna där du tidigare rörde dig på ett rutnät har bytts ut mot ett mer klassiskt upplägg där du för första gången i seriens historia har ett simpelt ”attack” kommando för karaktärerna. Som utdelar endast en fysisk attack.
Om jag inte kommit tillräckligt långt i spelet eller om spelet helt plockat bort de kombinationsattacker som var de tidigare spelens största skadeskapare är för mig obekant men spelet nämner ingenting om kombinationsattacker annat än att man kan göra en Link-attack om du har flera karaktärer i följd i turordningen. Efter utförd Link-attack måste du dock vänta så det blir att verkligen välja när man ska utföra dessa.
Spelet saknar helt AP utan istället har varje val du gör en viss kostnad som innebär att om du har otur kan du få vänta en hel del tid innan det blir din tur igen. Mot bossar blir detta smärtsamt uppenbart då bossen kan få flera turer i följd och då ligger du oftast illa till.
Något som är nytt för serien är att karaktärerna numera innehar en av fyra roller: Attacker, Defender, Healer och Support. Beroende på vilken roll de har ligger fokus i striderna på olika saker. Dessa roller har separata levels så vill man ha ett jämnt lag av fyra karaktärer i striderna måste man levla upp rollerna också. Så att när man stöter på en svår boss kan anpassa sig när man laddat sparfilen. Man lär sig nya förmågor dels genom att levla roller men även genom att använda föremål som man hittar, köper eller som motståndare tappar. Allt detta innebär att du kommer spendera en enorm tid med att leta föremål för att bli så stark som möjligt.
Striderna innebär till en början att du bara kan masha Attack-kommandot men utvecklar sig inom kort till att du måste tänka ett par steg i förväg, ta hänsyn till vilken fiende som är det största hotet och så vidare. Bossar är stora utmaningar som vanligen om du inte spenderat timtals med att grinda är de största utmaningarna och jag gillar upplägget.
Talar man att ta ett gammalt PSP-lir och omskapa det till modern PC struktur och få det att fungera så har IF lyckats utomordentligt. De uppskalade bilderna ser otroligt bra ut och spelet flyter på utan anmärkning. Det märks att de ansträngt sig för att spelet ska bli så bra som möjligt vilket jag lyfter av mig hatten åt dem för detta.
CG-scenerna är som vanligt allt ifrån litet oskyldiga till direkt fokuserade på att göra dem så sexuella som möjligt. Jag har inget problem med dem och visste vad jag gav mig in på innan jag ens började spela.
Allt i allt är Record of Agarest War: Marriage en trevlig bekantskap som kommer att äta mycket av min tid.