Två äldre strategi-spel ihopslagna till en samling. Är valet av spel positivt eller negativt?
Att ge gamla spel en uppfräschning och sälja dem igen är ingenting nytt. Flera företag gör det oftare än vad de släpper helt nya spel. Jag har tidigare haft litet problem med att företag satsar så hårt på att släppa gamla spel utan några större förändringar. Med Prinny Presents NIS Classics Volume 1 så är jag litet ledsen över att spelen inte fått en mer avancerad uppgradering.
Samlingen innehåller två stycken strategi spel. Phantom Brave och Soul Nomad & The World Eaters. Både ursprungligen släppta till Playstation 2 och har närmare 17år på nacken. Nu med denna HD-uppdatering av spelen hoppas NIS att vi åter igen ska förälska oss i dessa två minst sagt originella titlar.
Phantom Brave: The Hermuda Triangle Remastered
Marona har en förmåga som gjort att alla kallar henne för monster. Hennes föräldrar dog när hon var 5år och hon är idag 13. Hennes förmåga att kommunicera med andar av de redan döda skrämmer många. En sådan ande, Ash följer med Marona som hennes beskyddare då han var med hennes föräldrar när de dog. Som ett rent lyckokast kunde han återvända, men inte som levande människa utan som en ande.
Därefter svor han att han skulle beskydda Marona och ge henne vägledning.
Phantom Brave har en mörkare stort än vad jag vanligen är van vid när det gäller NIS. Att så öppet visa på mobbning, hat och isolering av en så ung person är ett starkt kort och spelet får mig att må sämre när jag tänker på hur mycket Marona måste ha lidit under sin uppväxt. Att då som en ”bonus” förlora båda sina föräldrar gör inte uppväxten enklare.
Så tumme upp för det NIS. Tyvärr så faller spelet för mig väldigt fort då det introducerar två nya spelsystem till NIS strategiska spel.
Confine är en sådan del som både fungerar och inte fungerar alls. Då det är första gången som NIS använder sig av detta så är det ett experiment som de lärde sig enormt mycket av. I Makai Kingdom återfinns confine på ett utomordentligt sätt. I Phantom Brave så gör det mig bara förbannad.
En magiker å andra sidan blir fullständigt värdelös då stenen minskar ner på INT och SP som är magikerna främsta anfallsvapen.
Till detta så lägger vi att varje ande som blir fängslad bara kan vara på planen ett visst antal omgångar, sedan oavsett om du har klarat av banan eller ej så försvinner de. Eftersom fienderna inte har detta problem och att de är väldigt kära i att fokusera på de föremål som ligger på banan och kasta ut dessa utanför banans gränser så att de försvinner blir striderna rena parodin. Du måste planera för vilken ande du ska åkalla och fängsla i vilket föremål, hinna till föremålet före dina fiender och varje ande kan bara vara i det fysiska planet ett visst antal omgångar.
Det strategiska tänkandet som du måste utföra i Phantom Brave är det högsta som jag sett och jag gillar det inte. Åkallandet på plats och den begränsade tiden förstör allt nöje för mig.
Cirkel istället för ruta nytt för Phantom Brave är även att det gamla rutsystemet är borta och har ersatts med en cirkel. Hur långt du kan gå, vilket område attacker kommer att träffa etc etc syns i form av cirklar. Då det är första gången som NIS använder detta system förstår jag att det blir problematiskt med höjdskillnader och annat och åter igen förbättrade de även detta system i Makai Kingdom. Så som forskningsprojekt är Phantom Brave utomordentligt. Som spel så gillar jag det inte för fem öre.
Soul Nomad and the World Eaters
Världen håller på att gå under, Världs Ätare sover men alla oroar sig för när de äntligen ska vakna och återta förintandet av världen. I en gömd by har vår hjälte precis fyllt 18 och som seden i byn säger har hen nu rätt att välja ett vapen och gå med i byns beskyddare.
Språket är grovt, att du som om du väljer ett kvinnligt kön kan få en mann i ditt huvud som delar dina sinnen med allt du rör, äter, ser, rör vid och… även när du går på toan visar på ett spel som tänjer på gränserna.
Men Gig, som denna ondsinta själ som nu delar kropp med dig heter kan inte bara utan anledning ta över. Du måste villigt ge honom kontroll och han kommer då att förinta världen. Men med litet tankeverksamhet, litet glädjande smicker och annat så vem vet? Kanske kan Gig vara den som tippar vågen över för att världen ska överleva?
Ut på ditt uppdrag att besegra the sovande World Eaters och spelets story har nu tagit baksättet. Soul Nomad värdesätter ditt strategiska tänkande och hur du väljer att formera dina trupper. Varje enhet i spelet har 3 olika attackmönster. En bågskytt kan i främsta ledet fokusera på en fiende, göra en sprid volley av pillar i mellanledet och fokusera på de bakre enheterna i motståndet när de befinner sig i det bakre ledet själva.
Formuleringen av dina trupper i dessa ”rum” blir absolut det viktigaste du har att göra. Med Gig Points åkallar du dina trupper för att hjälpa dig att slåss. Med alla olika rum kommer också olika förmågor. Ett rum kan ge dig 20% bonus i dina stats, men du får 10% skada vid varje runda.
Tyvärr verkar Switch versionen av Soul Nomad vara litet känslig. Flertalet gånger har spelet frusit sig och jag har varit tvungen att avbryta spelandet. Frustrerande och irriterande ja men jag vet inte om det är för att min Switch har blivit extremt känslig för längre spelstunder eller om det är denna version av Soul Nomad.
Personligen så ser jag att fokus i Soul Nomad har lagts på dina truppers olika attackanimeringar när de slåss. För det är finurliga, konstnärliga och till och med litet roliga animationer. En Sabotör tänder en liten tunna med TNT som denne sedan skickar iväg på rullskridskor mot fienden? Komiskt eller hur?
Jag ska även säga att Soul Nomad är ett av få spel som jag påbörjat att spela och sedan varit tvungen att sluta spela då händelserna i spelet blivit för grymma. För givetvis finns det flera alternativa slut beroende på dina val. Det finns även ett extra läge där Gig tar över och, ja han är inte speciellt snäll mot någon. Olika grymheter avlöser varandra och Gig lämnar mer lik bakom sig än något annat jag sett. Så mycket att jag tvingats sluta spela.
HD? Uppdatering
Dessa två spel ska ha fått sig en HD-uppdatering. Men jag ser inte speciellt mycket av detta utan det är mest porträtten och texten som fått denna HD-uppdatering. Några bakgrundstexturer har också fått denna HD uppgradering men alla sprites och allt som rör på sig känns som att de är kvar i gamla PS2 upplösningen.
Så det känns väldigt simpla uppdateringar till så pass gamla spel. De kunde ha gjort det bättre. Spelen i sig är enkla att sätta sig in i men behöver så mycket strategiskt tänkande och att man verkligen är villig att prova vad allting i alla menyer gör. Jämför man med Disgaea så får du en bättre introduktion till hur spelets system funkar. Phantom Brave gör sitt bästa och är den bättre av de två när det gäller att introducera spelaren till de mekaniker och sätt att spela som spelet erbjudet.
Soul Nomad berättar för dig ”såhär kallar du på dina trupper” och sedan är det inte speciellt mycket mer. Hur du på ett bra sätt använder ”Gig Edits” eller ”föremål” hoppas över. Att du kan använda en Gig Edit för att stjäla från en gammal kvinna eller slåss mot butiksägaren berättar inte spelet. På samma sätt kan du köpa föremål till ditt rum som förstärker dina chanser att överleva, men spelet berättar inte ens att du kan göra detta utan lämnar dig att prova saker och ting själv.
Att släppa spel som grupper för att ge nya spelare chansen att spela dessa gamla titlar? Det stödjer jag absolut. Men att bara plocka dessa gamla spel, ge dem HD bakgrunder och sedan bara ignorera resterande delar av spelet känns inte bra.
