En mashup av hjältar och hjältinnor från tre Persona spel blir en intressant idé.
Sällan har ett spel gjort mig så enormt glad, arg, förbannad och bara upprymd av glädje på samma sätt som Persona Q2 lyckas göra. Det enkla konceptet med olika grottor som ska utforskas i första-persons-vy med olika filmtitlar som tema (allt från Stålmannen till Jurassic Park) gör upplevelsen enormt fascinerande. Att slå samman hjältarna och hjältinnorna från tre olika spel och sätta dem i ett spel var ett genidrag då alla olika hjältar. Från Persona 3 Portable kvinnliga huvudperson till Persona 5s stiliga fantomtjuvar så finns alla favoriter med.
De otaliga hjälpredorna från The Velvet Room får alla sin egna tid på scenen. Introduktioner med Elizabeth från P3 och tvillingarna från P5 är så enormt charmerande att jag bara vill fortsätta spela.
Introduktioner av bossar och ”filmernas tema” sköts på ett snyggt sätt och för en gångs skull har jag inte några större problem med chibifieringen av karaktärer. Designvalen är som gjorda för 3ds och jag kan inget annat än att sitta och småle över hur söta alla karaktärerna blev.
Att få se hjältinnan från Persona 3 Portable ha en egen personlighet och en ”mästare på sociala länkar” gör mig bara varm inombords. De tidgare spelens socialla länkar verkar fortfarande finnas kvar men ligger inte så öppet som vad de gjorde i de tidigare Persona-spelen. På gott och ont.
Borta är tidsbegränsningen från de ordinarie Persona spelen där du var tvungen att besegra bossen innan ett visst datum eller mötas av en Game Over-scen.
Istället har spelet begåvats med en enormt hög svårighetsgrad. När en ”rare enemy” som i de tidigare spelen inte längre flyr vid första anblick utan har de mest kraftfulla attackerna som du stött på som med lätthet kan besegra hela din grupp på 5 medlemmar med en attack vet man att spelet inte skämtar. Det är här min frustration kommer in med Persona Q2. När jag vid full hälsa och med den bästa utrustningen som kan köpas för pengar och jag fortfarande knappt överlever en attack från en boss eller fiende?
Striderna är helt annorlunda från de delar i Persona-serien som jag är van vid och det visar sig. Fiender kan resa på sig och anfalla efter att man hittat deras ”svaga punkt”. Fokus ligger istället på att låta karaktärer samla på sig en ”boost” för att sedan avsluta jobbet. Och så att man genom förmågor, att ha rätt persona och så ska överleva motståndet. Vilket inte är lätt för fem öre.
Utmaning finns det med andra ord gott om i Persona Q2. Trots att jag spelar på Normal känns det som att jag spelar på en mycket högre svårighetsgrad då fienderna är slumpmässiga möten och de är alla dödliga. Till detta läggs de synliga ”FOE” fienderna till som spelet starkt rekommenderar att du flyr ifrån. Jag rekommenderar det samma.
Mellan tiden i filmerna, hela spelets story består av att man kör fel i Mementos med gänget från Persona 5 för att sedan hamna i en mystisk biograf vars filmer kan besökas så att du får filmens huvudroll. Konceptet känns fräsch och jag gillar upplägget med olika filmer och teman för att föra storyn vidare. Interaktionerna mellan de 3 Persona-spelens huvudkaraktärer är enorm. Kanji som gärna kelar med djur tar till sig Morgana på ett riktigt härligt sätt och Yusuke som älskar att måla blir fullständigt fascinerad av Teddie. Hjältinnan från Persona 3 Portable (som du får döpa själv till och med!) är social så in åt skogen och blir snabbt vän med allt och alla.
Det är litet synd att man inte kan dela erfarenhetspoängen mellan alla ens karaktärer. I alla fall inte i början. Detta gör att om man vill ha en jämstark trupp så måste man springa igenom alla nivåerna flertalet gånger efter varandra för att låta alla få en bas av erfarenhetspoäng. Efter Persona 5 är jag bortskämd med att även ”reserverna” får erfarenhet ifrån striderna.
Något som är nytt för mig är att även de vanliga hjältarna förutom huvudpersonerna kan få en andra Persona och kan använda dessa förmågor. SÅ Panther exempelvis med Carmen kan även börja använda förmågorna från Chimera.
Detaljer som detta gör att man kan verkligen skapa en unik spelstil då alla persona man hittar är bra på olika saker. Din spelstil bör bli väldigt unik på grund av detta.
Så i korthet. Persona Q2 – New Cinema Labyrinth är ett utomordentligt spel för dig som gillar att sitta med papper och penna och rita ut på en karta vart skatter och genvägar finns. Interaktionen mellan de olika karaktärerna blandar friskt mellan förvånande saker och rena skämt. Men jag gillar det verkligen. På andra sidan finns striderna som är ett måste om du vill ta dig vidare i storyn och de känns svåra och krångliga. Även om du har bra utrustning så kan du fortfarande inte slappna av.
