Med en kollektion bestående av Persona 3: Dancing in Moonlight och persona 5: Dancing in Starlight ger Atlus oss nya rytm-spel att frossa i.
Istället för att skriva samma saker två ggr slår jag ihop dessa två spel. De säljs dessutom tillsammans som Endless Night Collection så det ska inte vara någon fara.
Likheter de emellan
Då båda spelen är rytm-spel där du ska trycka på knappar i takt med musik och jag inte upplever några större skillnader i deras sätt att göra saker på skriver jag detta om de båda.
Med sex av kontrollens åtta knappar ska du i takt med musiken trycka på rätt knapp vid rätt tillfälle och de har några speciella kommandon för att trycka på två av de sex knapparna samtidigt, hålla inne dem eller trycka på en knapp två gånger i rask följd.
När du trycker på den korrekta knappen resulterar i att du får ett betyg. Miss som det sämsta och Perfect då du lyckats träffa exakt där du ska. Beroende på svårighetsgrad och dina inställningar där du kan öka takten på hur fort dessa notes framskrider eller göra så att de försvinner helt och hållet så ökar eller minskar du som spelare svårighetsgraden själv. För egen skull så är jag tvungen att spela på easy, allt annat är för snabbt för mig.
Till skillnad från den tidigare Persona 4: Dancing All Night finns här social links. Där du konverserar med dina kamrater och svarar på frågor. När du gör detta låser du upp nya kostymer för gruppen eller tillbehör som hattar eller glassögon.
På grund av detta kan du få en hel del roliga kombinationer när karaktärerna dansar.
Efter avklarad dans får du ett betyg, om du lyckas få ”Clear” eller bättre låser du upp fler låtar att dansa till. Du kan spela låtarna hur mycket du vill för att lära dig dem, öka svårighetsgraden eller lägga till extra utmaningar som att ”scratching” kan missa. Något den vanligen inte kan göra.
Den största skillnaden mot tidigare P4 Dancing All Night är att i dessa spel har fokus lagts på rytm aspekten av spelet. Det finns en berättelse, en introduktion till varför de alla är inkallade att dansa hela natten lång och sedan är det inte mer. Resterande delar sköts via ”social” där man efterliknar spelens social links via dialoger och val. En smart lösning som inte tar bort fokuset på rytm aspekten av spelet. Jag gillar det.
irriterande dansande
Mitt största problem med det här spelet är att koreografin för de dansnummer som utförs är konstig? Kameravinklar byts ständigt mellan olika vinklar och ibland så stör det mig så pass mycket att jag missar vilken knapp jag ska trycka på då jag fokuserar för mycket på dansandet i bakgrunden.
Dansstegen som de olika karaktärerna använder sig av reflekterar deras personlighet och hobby. I vissa fall, som med hjälten från respektive spel då gör de ju vanligen väldigt bra ifrån sig. Andra karaktärer som Futaba eller Akihiko som har sina hobbys när de dansar gör litet konstiga danssteg, allt från boxningsslag till att bara svepa med armarna.
De kan inte dansa, något som alla säger i början av spelet och får förklaringen att det inte spelar någon roll utan bara du ser dig själv göra stegen i ditt sinne så kommer kroppen att följa efter. Jag förstår poängen och jag hyllar lösningen till hur alla plötsligt kan dansa. Men stegen i vissa fall gör mig bara irriterad.
Underbar musik
Musiken i de båda spelen är remix musik från spelen. Favoriter som Mass Destruction eller Rivers in the Desert får nya unika versioner. Till den större graden gillar jag musiken, några låtar är bra men har irriterande delar.
Men överlag, som rytm-spel så kan jag inte klaga på musiken. Musiken äger verkligen spelet och som sig bör då spelet baseras på musik. Ingenting att klaga på.
Ge mig ett Persona 3: Diamond
Vanligen brukar jag vara emot att företag remastrar och gör återsläpp. Jag menar om de har pengar att rusta upp ett gammalt spel kunde de ju lika gärna lägga de på att utveckla något nytt?
Med Persona 3: Dancing in Moonlight så ändrar jag dock uppfattning. De modeller som visas här, den mängd arbete som lagts ner på att föra de ursprungliga karaktärsmodellerna från PS2 till PS4 och Persona 5 stil? Ge mig ett Persona 3: Diamond där de återskapar Persona 3 Portable med val av kön på huvudkaraktär och sedan uppgraderas den stil och känsla som Persona 3: Fes har till P5 standard och jag köper det utan att tveka. För helvete jesus jisses vad snyggt och underbart det skulle bli att spela.
ehum, tillbaka till dessa två spel
Persona 3: Dancing in Moonlight känns som den version de har lagt ner mest tid på. Musiken känns bättre, designen på de olika kläderna som man kan bäram koreografin för danserna. Allting känns mer polerat och bättre. Persona 5: Dancing in Starlight är på inget sätt ett dåligt spel och tillsammans bildar de en otroligt rolig kollektion av rytm-spel som jag aldrig kommer att bemästra. Men genom att spela dem efter varandra så känns det som att P3: Dancing in Moonlight har fått litet mer arbete gjort på sig.
Antingen det eller så är jag bara förblindad av hur jävla snyggt konverteringen från PS2 till PS4 standard blev. Eller så har Persona 3 bara ett så mycket starkare karaktärsgalleri. Justine och Caroline i alla ära men i jämförelse med Elizabeth så blekar de.
Om du är seriös med dina rytm-spel.
I am very serious about my rhythm-games, small screen, as close as I can get
Så sa CareLevelZero om varför han valde PS Vita versionen av dessa spel. Själv är jag mindre seriös och valde PS4 versionen. Något som jag såhär i efterhand inte ångrar men som jag kan säga såhär
Om du har en stor TV och spelar detta så ha bra syn. Min 46″ TV gjorde att jag inte kunde följa alla noterna på ett bra sätt och missade när tempot ökade massor av noter eftersom jag tittade upp i vänstra hörnet och då inte såg att aj fan, en not passerade just högra hörnet. Så jagar du poäng och att få betyget ”perfect” på alla dina noter? Spela på en mindre skärm.
Kollektionen har massor av nöje för de som gillar rytm-spel och jag kan ärligt rekommendera detta till alla som gillar antingen rytm-spel eller Persona 3 eller 5.
