Yay en spinoff till Persona 5! Oj, det är museo stil på det hela? Skit också! Eller har det skett en förändring?
Att jag har svårt för massor av små fiender som serveras i enorma kvantiteter är ingen hemlighet. Därför var det med en viss skepticism som jag startade upp Persona 5 Strikers. Min förvåning och stora glädje så blev det inte alls som jag trott utan jag får precis en sådan spinoff eller uppföljare om man så vill.
För Strikers utspelar sig sex månader efter slutet på Persona 5. Inte Persona 5 Royal då Strikers utvecklades och släpptes innan Royal. Visst saknar jag Kasumi i Strikers men den nya karaktärer Sophia mer än väl täcker upp för avsaknaden av Kasumi.
Efter en viss tid ”hemma” har den kära MC återvänt till sin kära stad med alla sina vänner för att spendera sommarlovet tillsammans med dem. Samtidigt har konstiga händelser börjat ske i städerna i hela Japan. Polisen tvekar inte utan vill lägga skulden på The Phantom Thieves som ska ha kommit tillbaka för att börja stjäla hjärtan och skapa oro igen.
Men då Joker och hans vänner precis träffats igen vet de att det är omöjligt. Vad är det för speciellt med den nya appen EMMA och varför ändrar människor plötsligt åsikt eller börjar bete sig annorlunda?
Ett nytt mysterium väntar att lösas. Även för att Joker inte ska bli anhållen då en detektiv Zenkichi Hasegawa lämnar ett ultimatum. Antingen hjälper Joker och hans vänner Zenkichi att lösa dessa problem som poppat upp runt om i Japan eller så anhåller Zenkichi Joker då alla bevis polisen har pekar mot att det är ledaren för Phantom Thieves som ligger bakom problemen.
Berättelsemässigt och dialogmässigt känns det verkligen som ett Persona-spel. De antagonister man slåss mot har sina grunder och ibland tycker man till och med synd om dem. Fast man gör ändå sitt bästa för att de ska bli bättre då vad man upptäcker att de gjort är inte ok för fem öre. Det är nästan så att man hamnar i en cirkel av hat då man upptäcker att motståndarna som använder EMMA på ett felaktigt sätt för att säga det minsta är lika dumma som Kamoshida var i Persona 5.
Blandat med den seriösa dialogen återfinns även komiska händelser. Som när Joker och gänget upptäcker ett hav av Jack Frosts som marscherar varvid nästan alla i gruppen utbrister ett ”Hee Ho!”.
Den nya karaktären Sophia hittas i ett av de många ”fängelser” som man besöker. De gamla ”palatsen” har i Strikers bytts ut mot ”fängelser” och invånarna i dessa fängelser stjäl begär till sin härskare.
Striderna i Persona 5 Strikers gör mig glad. Visst är det nästan enorma mängder med fiender som man med lätthet besegrar. Men det är stilen och Persona-inslagen som gör striderna uthärdliga och roliga. Förmågor och pistol kan användas och man kan i lugn och ro välja måltavla. Hittar man fiendens svaghet har man möjlighet till en all-out attack som gör skada i en radius runt målet.
Som ni ser så är striderna inte längre turbaserade utan allt sker i realtid som ett action-rpgs strider. Något som jag inte tänkt på tidigare är hur bra man kan använda föremål, ett stabilt rör blir en striptease att spinna runt. Takkronor knockar fiender, enorma block med is splittras för att frysa närstående fiender.
Allt detta gör mig otroligt glad och striderna får ett enormt flyt som jag saknat. Bossar kräver mer strategi då de oftast har egna magier att använda eller status. När de inte bara rent ut sagt one-shotar dig när de träffar. Game Over kan ske på ett par sekunder och om man inte förstod varför blir man irriterad. Lyckligtvis så kan man med ett snabbt ”Retry” starta om striden.
Persona 5 Strikers är ett utomordentligt spel där fokus legat på berättelsen och interaktionen mellan karaktärerna. De sociala länkarna är bort och är istället ersatta av att man slåss som grupp för att stärka sina band sins emellan. Det finns även speciella event där gruppen band stärks. Utforskandet av de olika fängelserna sker i partier och det finns ingen direkt tidsbegränsning utan känner du att du måste lämna fängelset för att skaffa föremål eller utrustning så straffas du inte. Dagarna har fasta händelser om man så säger och tiden fortsätter endast när du gjort det du ska för den dagen.
De strider man går igenom blir inte repetitiva då de är snabbt över och man hittar hela tiden nya saker att göra. Om det är något negativt att säga så är det att Strikers använder sig av ”den karaktär du använder blir starakre när vissa mål har uppnåtts”. Alltså lär den karaktär som DU använder förmågor som gör striderna snabbare, enklare och roligare. När du så sedan byter till en annan karaktär (som du fritt kan bytta mellan 4 aktiva) så har denna karaktär inte fått de uppgraderingar utan du börjar om från början om man så säger.
Musiken är lika delar remixade delar från Persona 5 som helt nya stycken och jag törs säga att sammanlagt är musiken i Persona 5 Strikers bättre än i Persona 5.
Strikers fortsätter stilformen som började med Persona 5 och jag är bara glad att jag är med på resan.