När det vankas återutgivning så släpper Atlus på de tidigare spärrarna.
Med tanke på hur mycket jag älskade Persona 5 så känns det konstigt att sitta och skriva en recension på ett spel som i princip är Persona 5 med extra mycket mat. Atlus vet exakt vad de ska göra för att slipa sina spel enormt mycket mellan utgivningarna och det är nästan sorgligt att de tagit det som arbetsmodell att släppa ett bas-spel och sedan några år senare släppa en så mycket uppgraderad version att föregångaren känns oviktig.
Jag önskar nästan att de tagit dessa idéer som de la till i Persona 5 och släppte Persona 6 istället. Förståelsen är också att skapa ett helt nytt spel skulle ha tagit oerhört mycket längre tid.
Persona 5 Royal börjar precis som Persona 5. Mitt uppe i en heist blir Joker tillfångatagen och får veta att han blivit förrådd av en av sina vänner inom gruppen. Efter misshandel i fångenskap tvingas Joker att skriva under ett dokument där han erkänner alla brott han gjort. Innan hans avrättning kommer dock en jurist för att ställa frågor och det är nu spelet börjar.
Genom att hoppa tillbaka till hur allt började. Jag gillar fortfarande inte berättandet där viktiga sekvenser hoppar mellan framtid och dåtid. Jag hade hellre sett att du började med första och sedan arbetade dig framåt. Men det hade inte fungerat för spelet så jag blundar för det och säger att berättelsen om hur avskyvärda vuxna är och hur ett gäng ungdomar väljer att rätta till världens oschystheter är en klyscha men den funkar.
Att spelet kallar tjuvar för ”tricksters” som stod upp emot samhället är intressant och att den första personan du får heter Arsene efter Arsene Lupin är dock mer inriktat på gentlemanatjuvar än någonting annat. Vilket jag uppskattar otroligt mycket då jag är ett fan av Arsene Lupin.
Nyheter
Grundspelet är precis som vanligt. Utforska grottor, stjäl skatter och lev ett socialt liv. Det är alla nyheter som verkligen gör mig glad.
Striderna har genomgått stora förändringar där ammunition laddas om efter varje strid. Mycket genialt, då grottorna är kognitiva världar och om någon riktar en pistol mot dig så tror du dig att den är laddad. I grottorna blir då vapnena laddade. Smart, genialiskt och bra tänk där.
Ibland kommer en skimrande fiende fram. Om du besegrar denna fiende så exploderar den, lämnar ett föremål och gör skada på de resterande fienderna. Om man vill spara på krafterna är detta ett utomordentligt sätt att rensa skärmen på fiender och jag gillar det.
En änterhake har lagts till som gör att Joker kan flyga över motstånd, hitta nya rum. I samband med att detta tillfördes har även grottorna designats om så att de mer passar Jokers nya förmåga. De har även lagt till nya samlingsföremål kallade ”Will Seeds” som om du hittar tre av dem i samma grotta så får du ett föremål. För perfektionisten så gäller det då att hitta de låsta skattkistorna och dessa tre will seeds. Alltså utforskar man grottorna så mycket man kan. Jag välkomnar detta då jag gillar att hitta allt i en temporär grotta innan den försvinner.
I konversationerna så har nya porträtt av karaktärerna lagts till. Nytt med de sociala länkarna är även att personen i fråga ringer upp dig efter erat möte och har då en egen speciell porträtt. Allt ser mycket snyggt ut och jag gillar förändringarna. Det gör spelet mer levande om man så säger.
Den nya karaktärer Kasumi Yoshizawa har jag inte träffat på så mycket. Men de få interaktioner som jag haft med henne har varit en frisk fläkt. En seriös oskyldig dam som gärna hjälper andra och som på sitt sätt känns som en kvinnlig Joker. Hon hade passat perfekt som hjältinna i ett Persona 6. Vilket är litet av min enda negativitet med henne. Varför inte ge henne ett eget spel?
De sociala länkarna har genomgått en mindre förändring där dina kamraters sociala länkar har blivit omgjorda i den mån av att telefonsamtal har lagts till, förmågor har byts ut och det har även tillkommit nya förmågor när du väljer att spendera tid med dina kamrater. Kort och gott så är de sociala länkarna fortfarande en enorm del av spelet, och jag gillar denna nya stil mer än den gamla där man visste att jaha, nivå 1 så får man den här förmågan och så vidare.
Komedi i dialog med puns och rättfärdigheter finns det gott om. Gillar man kattskämt så finns det en sjö av dem. Gillar man dem inte så kan det i längden bli litet tröttsamt. När de sociala länkarna utför memes från nutiden så ligger jag raklång och skrattar.
Persona 5 Royal har genom sina förändringar av strider, de nya sociala länkarna, omarbetade grottor och ny musik blivit en självklar deltagare för mig om årets spel. Det enda som gnager på mig är tankarna om hur mycket de hade kunnat göra med dessa idéer och Kasumi i ett helt nytt spel. Men det är jag som är girig. Spelmässigt så fungerar Royal att köpa även om du spenderat 100+ timmar på originalet. Alla nyheter och scener gör spelet värt att spela igen, och igen och igen.
