Det är dags att svänga sina lurviga till musiken från Persona 4. Jag njuter av musiken men önskar att jag bara kunde lyssna.
Persona 4 är något av en kassa ko för Atlus. Detta har rört upp många känslor om att Atlus mjölkar serien för allt vad den är värd. Med 2 anime säsonger, en remake av Playstation 2 spelet och den fortsatta storyn i fighting-liret Persona 4 Arena och dess uppföljare Arena Ultimax förstår jag klagomålen när ännu ett spel med titeln Persona 4 kommer. Vad min kunskap säger är detta Atlus första försök på ett rythm-spel och resultatet? Blandade känslor är det minsta jag kan tillskriva Dancing All Night.
Musiken
Musiken i Persona 4 var något av den bästa jag hört. I Persona 4: Dancing All Night så har de tagit en salig blandning av låtar och låtit artister remixa musiken. Resultatet är enormt gudomligt. Jag ångrar nästan att jag spelar ett spel utan vill bara sitta och lyssna på musiken. Så enormt bra är musiken. Tyvärr är det svårt att låta er höra musiken eftersom atlustube på youtube är relativt glada åt att slå ner på videor som handlar om just musiken från Dancing All Night. Närmsta jag kommer är att delge er en trailer från E3 från Atlus själva.
Fastnade inte musiken på er så finns det inte mycket mer att hämta här tyvärr.
Storyläget
Trots att Persona 4 Dancing All Night är ett rythmspel, tryck på rätt knappt i takt med musiken så har spelet ett storyläge. Ett rykte säger att om du besöker en viss hemsida vid midnatt kommer du se en sedan länge avliden idol. Om du fortsätter titta tills filmen är slut kommer idolen att hämta dig till en annan värld.
Konceptet känns igen, men denna gång istället för att slåss måste Yu och hans vänner dansa för att lösa mysteriet med hemsidan och dess döda idol.
Det är synd att inte alla röstskådisar ännu en gång ger sina röster till karaktärerna. Mina favoriter Rise och Chie har fått nya röstskådisar och det märks. Jag känner knappt igen dem. Kanske inte något att anmärka på men när rösten inte passar in till karaktären så börjar jag att undra. Jag finner det nästan plågsamt att höra Rise och Chie prata, vilket är ett ganska stort minus till en annars väldigt intressant berättelse.
Rösterna till trots är det roligt att återse alla huvudpersoner från Persona 4 igen. De har inte förändrat sig speciellt mycket på ett personligt plan, vilket jag gillar.
Dansandet
Den stora behållningen med Dancing All Night är dansandet. Du har ett läge där du kan låsa upp fler låtar och tjäna poäng, ju bättre du dansar desto högre betyg och mer poäng får du. Poängen använder du sedan för att köpa utstyrslar och tillbehör till dansarna. Har du velat se Naoto klädd som Rudolf (med röda mulen) så finns möjligheten till det nu om du dansar tillräckligt bra.
Konceptet är enkelt, i takt med musiken kommer det fram stjärnor som vandrar mot sex placeringar på skärmen. Via Triangel, Cirkel och Kryss på högersidan och Uppåt, Vänster och Neråtpil på den högra sidan ska du trycka på rätt knapp vid rätt tillfälle. Hur pass bra i takt med musiken du lyckas trycka desto bättre betyg får du för den knapptryckningen. Som de flesta andra rythmspel med andra ord. Fast om sanningen ska fram så är detta mitt första rythm spel så jag har ingen direkt susning om systemet förändrar sig till andra spel i genren. Men i grunden ska det vara samma, tryck på rätt knapp vid rätt tidpunkt så blir det bra.
De mer ”avancerade” kontrollerna är att hålla knappen intryckt eller trycka på flera knappar samtidigt, allt illustrerar ordentligt och på ett utomordentligt sätt så efter en kort tutorial med Teddie så har du alla kunskaperna du behöver.
Slutsumman av delarna
Persona 4: Dancing All Night är ett utomordentligt spel för den som vill bekanta sig med rythm-spel genren. Själv hade jag ingen tidigare erfarenhet men en lägre svårighetsgrad och välgjorda instruktioner fick mig att snabbt komma in i det hela. De tillägg i form av kostymer och andra tillbehör som du kan skaffa skänker en personlig touch till spelet och musiken, den otroligt härliga musiken gör så att jag tappar bort flertalet av knapptryckningarna bara för att jag hellre vill digga med musiken. Låtarna börjar enkelt nog men blir snabbt svårare så tyvärr hinner jag som spelare inte se så mycket av dansen på skärmen, min fokus ligger på vilka knappar jag ska trycka på.
Spelet är som sig bör upprepande, så till den milda grad att bilder och danssteg upprepas rätt ofta. Musiken råder bot mot detta till större delen men ändå efter en kort stund undrar jag om de inte hade kunnat göra dansstegen något mer varierande. Inte att förglömma att även kvalitén på de olika karaktärernas danssteg är riktigt osmidiga ibland. Det känns nästan som att jag själv hade kunnat dansa bättre med olika danssteg med mer naturliga rörelser.
Musiken greppar tag i dig och får dig att börja spela. Litet dålig produktionskänsla med upprepande steg, bakgrunder och scener gör att du möjligen börjar tröttna. Men så är det ju det där med att köpa upp alla nya kostymer och tillbehör till dansarna…
Kommentera