Idoler som räddar världen medan allt visas på TV? IF och Compile Hearts första PS4 titel blandar och ger.
Det har blivit en hel del spel från Idea Factory och Compile Heart den senaste tiden. Alla dessa spel har haft gemensamma nämnare i att miljön har varit underbar men striderna och uppdragen har blivit litet tråkiga i längden.
Med Omega Quintet gör dessa två företag sitt första Playstation 4 spel. Bara grunden som spelet baseras på, hur mystiska fiender, Blare sakta men säkert förintar jorden och att de enda som kan försvara vår planet är unga idoler, Verse Maidens, känns som en fräsch idé. Som vilken bransch som helst har dessa idoler fans som mycket intresserade står och kollar på när dessa idoler slåss mot Blares, live. Dessa fans är även den största energikällan för Verse Maidens, så utan fans kan de inte slåss.
Det är just under en attack av Blare som spelet börjar. Med den största idolen under lång tid Momoka som ensam tvingas slåss mot flertalet Blare genom att sjunga och dansa. Med en specialtillverkad mikrofon (en hammare?) slåss Momoka mot de framrusande Blares. När striden är över känner Momoka av sin ålder. Att vara aktiv idol vid 30års ålder är jobbigt och det tar på hennes kropp.
Olyckligtvis för Momoka har två fans smitit förbi avspärrningen och har oturen att hitta en alldeles nykommen Blare. När Otoha ser hur hennes barndomsvän Takt blir anfallen skriker hon ut sitt trots och som genom ett mirakel lyckas hon på något rädda Takt och besegrar Blare. Momoka anländer precis i tid för att se Otoha svimma.
Senare vaknar Otoha upp hos de som producerar Momoka och hon får veta att hon har vad som krävs för att bli en Verse Maiden, något som Otoha drömt om sedan hon var liten. Hon ber Takt att hjälpa henne och med en viss tvekan går Takt med på att bli hennes Manager.
Känns berättelsen igen? Har du någonsin sett en anime så känns det igen. Mycket av spelet känns som en anime. Det finns till och med episoder med en öppnings och sluttema som spelas. Detta blir irriterande i längden och bryter av tempot i spelet om du spelar längre stunder.
Den del av spelet som jag spenderat minst tid med är spelets idol simulator. PVS eller Promotion Video System innebär att du får fullständig kontroll över en musikvideo. Du får bestämma vart dina fem idoler ska stå, vad de ska ha på sig, vilken del av låten som de ska sjunga, om de ska sjunga individuellt eller tillsammans, hur de ska röra sig m.m.
För mig personligen så har jag inget intresse alls av detta, men för den som vill jobba med den här typen av fan gjort innehåll så finns alla verktyg i världen för att göra din högst personliga musikvideo. Som ett exempel över vad man kan göra så har IF/Compile Heart släppt en trailer som visar just hur mycket du kan göra.
Dialogen är rolig och hanterar en hel del ämnen som jag småskrattar åt. Missförstånd och ganska uppenbara protester blandas med litet skrämmande insyn i de olika idolernas personlighet. För att vara IF/Compile Hearts första försök på ett PS4 JRPG så har de lyckats otroligt bra. Jag tröttnade på spelsystemet i Neptunia-spelen men här lyckas de behålla grunden, ett uppdragsbaserat upplägg med massor av strider och grinding men här är striderna inte långtråkiga, istället är de riktigt snabba och taktiska.
Omega Quintet kastar även en litet glirning åt alla som någonsin använt kameran för att rotera en kvinnlig karaktärs modell så att man försökt kika under kjolen. Flesta andra spel så har det gått att göra utan problem medan här får man en stark kommentar om att så gör man inte. De olika personligheterna på idolerna ger olika svar. Liten detalj för andra men intressant för mig som spelat en hel del spel.
De svarta linjerna runt bilderna beror på att jag gjorde en felinställning på min PS4 så dessa svarta kanter uppstod.