Ett spel där huvudpersonerna är kvinnor och nära nog älskar varandra? Gör Nights of the Azure det hela rätt?
Om det är något som jag alltid velat se så är det hur ett spelföretag skulle göra med ett par lesbiska kvinnor. Inte sexuellt, inte massa naket utan hur de skulle behandla karaktärerna. Nights of Azure har givit mig ett mycket gott intryck på vad man kan göra. Spelets två huvudkaraktärer, Arnice och Lilysse är gamla studenkamrater. De är även riddare och helgon, halvdemon och helgon. Där Arnice är självsäker är Lilysse klumpig. Varandras motsatser men ändå har allt som de gör i Nights of Azure bara med den andra att göra.
En värld i brand
Nightlord, demonernas mästare bestämde sig för ca 800år sedan att världen skulle förintas. Mot honom stod det första Helgonet och hennes riddare. Efter en blodig strid lyckas Helgonet att besegra Nightlord men till ett mycket högt pris, hans blod regnade över världen och förvandlade allt det träffade till Fiends, inte demoner men någonting mycket nära.
För att hantera detta problem skapades Curia, en organisation som fokuserar på att besegra Fiends och att slutligen förinta Nightlord, något som inte ens det första Helgonet lyckades med då Nightlord med jämna mellanrum försöker att återkomma. För att förhindra hans återkomst har kvinnor valts ut som nästa Helgon och sedan offrats. Curia är nöjd med detta.
Det otänkbara
När Arnice träffar på Lillysse är det en hjärtvärmande scen. Arnice som Curias riddare och Lillysse som en prästinna. Lyckan varar dock inte länge när Lillysse blir kidnappad och Arnice rusar efter henne. Ett lyckat räddningsuppdrag senare och nyheten slår de båda. Lillysse har blivit utvald att bli nästa Helgon.
Resten av spelets historia fokuserar just på Arnice of Lillysse, deras relation till varandra, hur de känner för varandra och det val som de kommer att göra.
Ett snabbt enkelt system
Om spelets story fokuserar på Arnice och Lillysse relation, deras känslor och tankar för varandra så fokuserar spelets strider på att ha rätt servan för rätt tillfälle. Som Curias utsände har Arnice förmågan att åkalla Servan, i princip fiends som bytt sida. Dessa Servan hjälper Arnice att läka, förgifta fiends och mera.
Här syns vart fokus har lagts i spelet. Storyn har en hjärtskärande uppriktighet men spelets strider är vad som har lagts mest fokus på. Nivåerna som du slåss på är stora och har flertalet utgångar som leder till nya områden. Dina kamrater(servan)s AI är riktigt bra, här har vi inte som i Kingdom Hearts att när fienden själv spränger sig i luften så står man kvar och blir sprängd i luften inte. Ser dina kamrater att fienden håller på att sprängas så undviker de denna.
När du besegrar fiender tappar dem blod, blått blod. Detta använder du för att skaffa fler kamrater, som valuta i speciella butiker och till att ge Arnice en högre nivå. Banorna går att spela hur många ggr som helst och ja, du kan grinda för att få blod.
Ett mycket trevligt spel
Jag har sagt det förr och jag kan säga det igen. Om ett spel har en väldigt begränsad fiendeflora och jag tvingas slå mig genom horder av samma fiende om och om igen tröttnar jag väldigt fort. Nights of Azure har detta element i sig. Trots det så kan jag inte sluta spela, jag springer till och med genom samma område flertalet ggr i rad för att få mera blod.
Fienderna är dessvärre inte unika då dina Servan i princip är samma som motståndet du möter. De har samma grundtyp och anfaller på exakt samma sätt. Vilket är litet synd, jag hade gärna sett att man hade speciella Servan och att monstren man slogs mot var mer unika.
Jag vill också beklaga mig över att när jag levlade upp fick jag en snygg animering över hur mitt svärd förvandlades till ett par knivar. Det såg riktigt bra ut och jag fick en kort introduktion till dem. När jag senare levlade upp och fick tillgång till ett gevär så fick jag ingen animation eller introduktion till geväret.
Småsaker kanske men det känns som att Gust borde ha kunnat göra dessa animationer för alla vapen. Striderna mot fiender är snabbt avklarade, men ju längre du kommer i spelet desto mer och längre tid tar bossarna. Som sig bör ja men om du klarar av att slå en boss sönder och samman på under fem minuter och när nästa boss kommer så tar denna tjugo minuter så undrar man litet. Strategi och rätt Servan är ett måste men tyvärr har jag inte provat runt.
