En modernisering av run n gun genren i cyberpunk sci-fi miljö? Jag har satt tänderna i ett riktigt svårt lir.
I en neon färgad stad möter jag Marianna Vitti, en lönnmördare för Familjen. På en restaurang möter hon sin boss, Don Venatori och de diskuterar mitt nästa uppdrag. En Yakuza ska bli mördad och på ren chans vet vi att han befinner sig i ett visst område.
Marianna ger sig av till området och här börjar spelet. Jag har valt att spela på arkad läget och snabbt möter jag min överman. Jag är litet trött i huvudet och när kulorna börjar flyga runt huvudet försöker jag att göra spelets nymodighet, en parering av kulor. Jag misslyckas en, två, tre, fyra gånger och sedan väljer jag att försöka undvika inkommande skott istället. Dock så trycker jag på fel knapp och bang duns, game over då jag bara har ett liv, inga check points och en rejäl utmaning i arkad läget.
Jag kommer alltså inte förbi spelets andra skärm innan jag är besegrad. Så fokuserad måste jag vara för att spela Neon Inferno. På gott och ont. Detta är inget spel du ens försöker spela om du inte har fullt fokus för då är det omöjligt att vinna.
En modernisering, en kombination som jag inte visste jag ville ha
Neon Inferno är i grund och botten ett run n gun spel. Du springer från ena sida av skärmen mot den andra och skjuter på allt som rör sig. Fiender besegrar, enorma bossar presenterar sig och duellerna med dessa blir oftast spelets höjdpunkt.
Så är läget även här. Men som lönnmördare har du fortfarande din egna cred, familjen ser inte att oskyldiga blir lidande. Alltså blir din belöning efter utfört uppdrag mindre om du skulle råka skjuta eller se till så att oskyldiga blir dödade. En extra utmaning när kulorna flyger omkring dig och du bara vill skjuta på allt som rör sig.
Man ska inte skjuta vilt omkring sig heller. Då inte allt som rör sig på skärmen är motståndare och jag har felaktigt skjutit mina kollegor och på så sätt gjort spelet svårare för mig själv. När jag upptäckte detta blir jag generad, jag är inte van vid att mina kamrater som tillfälligt slår följe med mig är träffbara.
Att jag sedan kan parera vissa svärmar av kulor är ett koncept som jag uppskattar även om det inte känns helt naturligt. Då jag flera gånger använder mig av denna parering för att sedan försöka slå kulorna mot bossar, fiender eller mot bakgrunden som jag kan anfalla också. Men istället så blir det bara en normal parering så kulorna flyger direkt tillbaka i motsatt riktning.
I sin enklaste form är Neon Inferno en kombination av spelen Contra och Wild Guns. Co-op, run n gun eller statiskt skjutande in i bakgrunden för att besegra fiender. Man kan fritt välja mellan att skjuta i för eller bakgrunden och spelet bygger sina banor på att man alternerar. Till och med när man har spelets banor med motorcykel har jag möjlighet att hoppa mellan för och bakgrund, allt för att undvika bossarnas attacker eller för att enklast skjuta motståndet. Detta är något helt nytt för mig och jag gillar det skarpt.
Musiken hinner jag inte lyssna på speciellt mycket då adrenalinet pumpar i mina ådror för att jag ska kunna ta mig vidare. På spelets ”easy”, Novice klarar jag mig någolunda bra men spelet berättar också för mig att om jag vill ha spelet som det verkligen är menat att spelas så ska jag spela arkad-läget eller välja hard mode. Något jag kommer göra när jag är piggare för det här är skitkul.
Cyberpunk och sci-fi
En framtid där neon skyltar pryder alla byggnader, en värld färgad i neon där polisen har tillgång till enorma robotar för att bekämpa brottsligheten? Ja tack. Stämningen är total och jag önskar att jag hittar fler spel i denna neon färgade cyberpunk. Nu passar inte allt i detta men som run n gun fungerar det ypperligt. Jag har möjlighet att välja om jag vill spela med CRT strimmor för en mer retro-känsla eller plocka bort de för en modern upplevelse.
Allt är dock inte frid och fröjd, när jag hänger från en pelare, rep eller liknande har jag inte möjlighet att använda mig av spelets undvikande manövrar, allt som sker är att jag då släpper taget. Och då man hänger över en avgrund utan dess like och vill undvika inkommande skott ja då agerar man reaktivt med denna manöver och då hoppar man rakt ner till sin undergång istället.
När jag valt att skjuta in i bakgrunden så känns det ibland som att antingen spelet eller att min kontroll inte lyder och jag tar små små steg åt endera hållet. Vilket om man befinner sig bredvid en brinnande eldboll eller ett stup inte är någon bra idé. Det är frustrerande att ta skada eller bli besegrad bara för att kontrollen inte lyder?
När jag valt att köpa ett nytt vapen, en pistol som skjuter lasrar som automatiskt siktar in sig på motståndarna? Det står att jag kan använda detta ”föremål” som de så snällt benämner det genom att trycka ner och R3/Analogspak. Men jag spenderade mer tid med att välja hur mitt sikte skulle agera än att jag började använda ett annat föremål/arsenal. Jag hade hellre sett att de gjort som i Wild Guns, att man kunde hitta andra sorters skott som kom flygande, eller som i Contra där man hittade olika vapen när man besegrade fiender eller sköt ner flygande kratrar. För jag spenderar större delen av spelet med den normala pistolen jag har, något som fungerar ypperligt och när de skott jag reflekterar gör mer skada än min vanliga pistol? Jag ser vart utvecklarna vill komma.
Utöver dessa småsaker egentligen är Neon Inferno ett utomordentligt svårt spel som ger spelarna gott om utmaning och när kontrollen fungerar och man når sin eufori? Då är spelet riktigt riktigt bra. Men man måste vara utvilad och fokuserad för att nå någonstans.
