Megadimension Neptunia V II

Det är dags att åter igen skifta bekantskap med Neptune & gänget. Är det värt att besöka Gamindustri igen?

Vad finns att säga om Megadimension Neptunia V II? Det är Compile Heart/Idea Factory första Neptunia spel till PS4 och de har verkligen inte sparat på krutet. Det är större, mer massivt och ändå finns återspeglingar från de föregående spelen med. Stridssystemet känns som Re:birth 3 vilket innebär att du spenderar massvis med tid att positionera dig rätt för att göra så mycket skada som möjligt.

Komiken återfinns med omnämnanden av memes och den vanliga typen av käftande, reaktioner på namn och ja. Gillade man de tidigare spelens komik har man här verkligen någonting att hämta. Den perversa biten återfinns också när det inte dröjer länge förrän Neptune, Nepgear och det nya tillskottet Uzume duschar. Anledningen att jag nämner detta är enkel, för att uppröra alla moraltanter som kanske möjligen skulle läsa detta. Ja det finns scener som gör att man undrar hur utvecklarna tänkte. Samtidigt så återfinns det inga män i spelet så jag som man får väl gnälla över att det inte finns några män som motvikt. Inte för att jag gör det men ja, det är en annan historia.

Nyheter finns det, en är att världen numera måste byggas. Du har inte obegränsat med möjlighet att ta dig från punkt A till punkt B utan du måste bygga en väg mellan de städer och punkter av intresse, detta kostar pengar. Grindande får tack vare detta dubbel betydelse, det är inte bara erfarenhet som du vill åt utan även pengar.

Jag är kluven över denna utveckling. Det är ett intressant inslag utan tvekan. Men när vapen och föremål kostar multum att skaffa och är saker som du promt behöver för fienderna gör verkligen skada, så blir man litet irriterad. Striderna går att snabba upp genom att skipa animationer. Ändå när jag måste springa omkring och jaga fiender som tack vare längre attackradius kan anfalla mig utan att jag kan anfalla dem om jag inte har rätt vapen känns för mig som slöseri med tid.

Att skapa kombinationer är enklare än någonsin. Men olika attacker har olika attribut som aldrig egentligen förklaras. Jag får ingen uppfattning ifall alla olika attribut har en relevant svaghet hos fiender så att om du anfaller med en viss typ av attack så gör den mer skada. Eller om det bara är en begränsning när man ska bestämma i vilken ordning attackerna utförs.

Megadimension Neptunia V II är stort, otroligt stort och det finns massor att göra. Ändå så om du vill komma någonvart så måste du spendera rätt mycket tid med att grinda för minimal erfarenhet. Visst kan man spela smart och hitta ställen som gör det enkelt att grinda och man kan utföra sökningar för att exempelvis få mer erfarenhet när man slåss. Men ändå så ja, efter att ha slagits med Omega Quintets strider så känns det system som används här förlegat och tråkigt. Ändå har det en viss charm det måste jag erkänna eftersom jag fortsätter att spela timme in och timme ut. Så litet dubbelmoral där.

I all sin enkelhet, Megadimension Neptunia V II är mer av Neptunia-serien med råge. Spelet är större, det finns fler karaktärer än någonsin och spelet flyter på bättre än någonsin. Allt med Megadimension är klart det bästa som skett i serien. Det finns irritationsmoment när fienderna plötsligt gör tre gånger så mycket skada med varje attack och har hälsa uppåt 10k så du tvingas använda specialattacker för att ha en chans mot dem. Att du får statusförbättringar genom att utföra diverse saker som att hoppa, springa, använda samma karaktär när du springer eller när du gör skada är fortfarande lika irriterande som det var när de först introducerade idéen.

Allt som allt är Megadimension en trevlig bekantskap även om man nästan måste ha spelat de tidigare spelen för att förstå allt.