Compile Heart och Idea Factory gör ett nytt försök i utforskandet av grottor. Denna gång med skräck som extra fokus.
Mary Skelter Nightmares är ett spel som skrämmer mig. Spelet är uppbyggt som en vanlig första persons grottutforskare och även om jag blivit mer glad åt genren så har jag aldrig gillat att vara jagad. Av fiender som du inte kan besegra. Som du måste knocka för att kunna fly om du någonsin blir fångad.
I ett spel där du ska fly från ”the Jail” förstår jag behovet av fångvaktare, Märchens som du kan besegra och även ett steg upp, Nightmares som du bara har att springa så långt bort du möjligen kan om du inte vill bli slaktad. Mary Skelter är ett spel om att fly från fängelset där du blivit torterad tillsammans med andra Blood Maidens. Själv gestaltas du som Jack, en fånge som det framkommer att han har mystiska krafter och kan komma att bli nyckeln till er flykt.
När ett spel som Mary Skelter öppnar med en tutorial bana som besegrar mig gång på gång på normal kan jag bara säga att spelet är svårt. Ett misstag med vem Jack ska skydda och du har ett lik att bära omkring på. Vilket öppnar upp för grinding, men striderna ger inte så enormt mycket erfarenhet att grinding känns värt det, inte med den stora faran att bli besegrad och save-points är få. När det dessutom finns fallgropar och andra sätt för grottorna själva att göra så att du tar skada? Man är försiktig. Vilket blir kontraproduktivt då du när som helst kan träffa på en Nightmare och då är det inte att vara försiktig som är det första du tänker på.
Slickande kombinationer
Om jag hyllar spelets svårighet och IF och Compile Hearts fokus på ett spel utan större perversioner är det spelets något konstigare delar som jag förundras över. När dina karaktärer slåss täcks de av blod, rosa blod. Tillräckligt mycket blod och de får en powerup. För mycket blod och de går bärsärkargång. För att motverka detta kan du i strider beordra en av dina slagskämpar att ”slicka” någon av de andra. Detta för att få bort blodet från dem och samtidigt återställa hälsa.
I ett minispel kan man även torka bort blodet och tydligen sitter blodet så kraftigt att kläderna följer med. Criminal Girls eller Moero Chronicles gör sig påminda även om man nu inte får bonus för att man träffar rätt.
Jacks roll är nog första gången som jag stött på i ett spel. Som den svaga mannen ska han bara agera sköld åt tjejerna i gruppen. På så sätt kan Jack skydda en av dina slagskämpar från skada. Blir Jack träffad är det dock en väldig hög chans att han blir ”stunned” och på så sätt kan han inte göra någonting. Så Jack om han blir träffad tillräckligt många gånger eller om du har otur är han fullständigt värdelös. Tillsammans med slickandet och Jack så har du ett antal strategiska val att göra varje runda.
Klassiska namn
Jag undrade litet över namnen på de Blood Maidens som du kunde rekrytera. Lilla Rödluvan, Snövit, Tummelisa. Som ni märker är det alla namn på sagofigurer. Att se de gestaltas på det här sättet och inte Disneys barnvänliga versioner är uppfriskande och jag gillar idéen.
Alice som Jacks vän heter får mig att tänka på Alice i Underlandet. Jack å andra sidan i ett spel som detta får mig mer att tänka på Jack the Ripper. Vilket ju inte är något bra även om jag inte har något bevis på att det ska vara så.
Mary Skelter ger dig en rejäl utmaning och har du ingenting emot att ibland se dina karaktärer i ”utmanande poser” och har gott om tålamod för att göra om flertalet steg när du blir besegrad så är Mary Skelter ett underbart spel. Klarar du inte av att se tjejer som den starka delen av din grupp medan Jack bara är en levande sköld så är det här inte spelet för dig. Man skulle även kunna kalla Jack för en blodbank då hans blod lugnar ner Blood Maidens om de någonsin går bärsärk. Bara en sådan sak torde få några att rycka på ögonen med spelets berättelse. Själv så var det uppfriskande.
