En film som slösade med sin potential så grovt att jag bara kan kalla den för en stor reklamfilm.
30-år med Macross när det var 2012. Flertalet spel och en stor satsning på att göra ett originellt spel för att fira Macross. I samband med allt detta gjordes en långfilm, Macross FB7 – Ginga Rokun Ore no Uta o Kike!. Macross Frontier utspelar sig år 2059 och dess föregångare Macross 7 utspelade sig år 2038 var det bara några få år de emellan. Den första trailern pratade om att föra samman de fyra artisterna från de två serierna och göra en storslagen film.
Macross 7 var den längsta serien tidigare, med 52 avsnitt, extra filmer och specialavsnitt. När jag såg dem som liten pojkspoling var det två saker som fastnade. Huvudpersonen Nekki Basaras själv och dennes musikgrupp, Fire Bomber. Basaras favorituttryck innan han började att sjunga var Ore no Uta o Kike!, fritt översatt som ”Lyssna på min sång!”. Det som sedan följde var en euforisk upplevelse baserad på skön musik. Alla uppskattar inte den här musiken men jag gjorde det då sannerligen
Macross Frontier hade också sin del av musik, de båda divorna Sheryl Norme och Ranka Lee. Tillsammans var de otroligt, som individer hade de fullständigt motsatt spelstil. De lyckades också ge mig en riktigt euforisk upplevelse när jag satt och kollade och lyssnade på dem.
Båda serierna var rymdoperor med allt vad det innebär. När det utannonserades att Macross FB7, en långfilm med stjärnorna från Fire Bomber, Nekki Basara och Mylene F. Jenius skulle framträda tillsammans med Sheryl Norme och Ranka Lee gick jag på lågor. Tankarna om vilken form av musik de tillsammans skulle kunna skapa fick mig att ligga sömnlöss om nätterna.
Filmen släpptes och jag har sett den. All potential som fanns för att verkligen göra något att minnas till Macross 30-års jubileum försvann väldigt fort. Filmen börjar med en bilresa och hur de hittar ett gammalt VHS-band. I en era av högkvalitativa telefoner och förmågan att kunna skapa en 3d-show för deras musikvideor som detta live
Förstår ni säkerligen att ett gammalt kasettband kräver speciell utrustning. Lyckligtvis har en av karaktärerna tillgång till en gammal spelare som de använder sig av.
Vad som visas är i princip en sammanfattning av Macross 7, på flertalet VHS-band som mystiskt dyker upp en efter en vilket för samman stjärnorna från Macross Frontier så de tillsammans sitter i en soffa och tittar på banden. Värt att sägas är också att Fire Bomber som grupp har fått en legendarisk status och att har ett mystiskt försvinnande. Så information om gruppen Fire Bomber, vad de gjorde och vilka resultat de fick är antingen förvridna eller närmare legender.
All potential, bortkastad för att göra en reklamfilm för en äldre serie som släpps på bluray i en snygg förpackning. I slutändan blir Macross FB7 en 90 minuter lång reklamfilm för Macross 7 på bluray.
Något som jag väldigt mycket ångrar. Den största behållningen med den här filmen är att få återuppleva scenerna från Macross 7 som man kan ha glömt. Den överväldigande kvalitén på musiken slår fortfarande tag i mig med sina klor och jag kan inte annat än att sitta och svänga när man hör Ore no Uta o Kike! ryser jag.
Den sista scenen i filmen, då Sheryl och Ranka sjunger en remix av Fire Bomber låtar ryser jag nästan oavbrutet. Så mycket potential som det finns i den låten skulle de ha använt till resten av filmen. En medley innehållande Totsugeki Love Heart, Planet Dance och Dynamite Explosion. Alla populära låtar och deras gemensamma Ore no Uta o Kike! när låten börjar är medryckande.
Vad som förstör det hela är den sista låten. ”Virgin Story” är en helt nygjord låt som bara råkades släppas i samband med filmen. Så inte bara är Macross FB7 en reklamfilm för bluray remastern av Macross 7, det är även reklam för Fire Bombers nya låt Virgin Story. Låten är bra, och har den klassiska FB känslan. Men som sista låt i en film om Macross 7/Frontier? Det känns inte bra att ha en låt som bara har två av de fyra sångarna.
Det var trevligt att se filmen, men jag kan inte annat än gråta över den potential som förlorats. Vi har haft storslagna duetter som avslutningslåtar i både Macross 7 och Frontier så jag hade hoppats på något liknande, fast med alla fyra. Det hade kunnat bli något så otroligt så jag kommer drömma om det flera år framöver. Och bli blöt i ögonen när jag tänker på hur de förstörde chansen de hade.
