Den slutgiltiga delen i sagan om Erebonia. Med allt vad det innebär
Med den cliffhanger som Cold Steel 3 lämnade oss vid har jag gått och väntat på att detta spel ska släppas. Nu när det äntligen är här så är jag extremt glad över att äntligen få ett slut på vad som varit många timmars spelande och som öppnar upp ett helt nytt beroende då jag vill veta mer än vad jag gör.
För utan att ha spelat och klarat av Legend of Heroes. Trails in the Sky och Legend of Heroes: Trails of Zero/Azure så har du inte all bakgrundsinformation om händelserna som nu ställs på sin spets. Målet med Ouroborus och Osborn och som de jobbat mot förklaras men du vet inte hur allt ledde hit. Vilket när karaktärer som Estelle Bright från Trails in the Sky eller Lloyd från Trails of Azure vill att man ska minnas så sitter man där med sur läpp. Så efter att jag klarat av Cold Steel 4 blir det att ta sig an dessa två föregångare. Bara att hoppas att Zero/Azure hinner få officiella engelska översättningar tills dess då de i skrivande stund inte har några.
Ja, du kan spela Cold Steel 4 utan att ha spelat Trails in the Sky samt Zero/Azure men om du som jag vill veta exakt allt och inte se några plotholes så är det nödvändigt.

Hur är då Legend of Heroes: Trails of Cold Steel 4 att spela? I grund och botten så har systemet med hur du spelar inte direkt ändrat sig från Cold Steel 3. Bara att du nu inte är i en skola utan nu är hela världen din lekplats. Eller jag hoppas att den blir det snart då jag spenderat närmare 50h i spelet och det har varit restriktioner och restriktioner. Världen befinner sig på gränsen till det största kriget i mannaminne så givetvis är armén ute efter Kurt, Juna, Altina och de tidigare eleverna som man lärde känna i Cold Steel 3 då de ju vet vad som är på gång och Osborn och Cedric vill ju inte att allmänheten ska få veta exakt vad det är som sker.
Så restriktionerna förstår jag men det gör dem inte mindre irriterande att när man på en karta vill utforska och hitta alla skattkistor så får man plötsligt en prompt mitt i utforskandet om hur ”vi har ingenting att göra i den här riktningen”.
Tempot i berättelsen känns också väldigt segt. Det tar mig 30h innan jag ens börjar att få återse Rean. Att jag blir anklagad för att vara tapphänt då jag ”tappat” all orbment som jag hade i Cold Steel 3 gör mig lätt irriterad. De borde ha kunnat skrivit något annat.
När man dock får tillbaka Rean så blir det en tempoökning och även om det är andra spelet som man i princip använder sig av exakt samma förmågor i striderna så finns det uppgraderingar och helt nya förmågor. Något jag välkomnar. Tyvärr har det inte gjorts några förbättringar i UIn då man strider så hälsa, EP och CP är väldigt svårt att se. Om något är UIn ännu sämre då man i Cold Steel 3 i alla fall kunde se exakt hur många rundor kvar av statusförändringar man hade. Enda gången som du ser detta i Cold Steel 4 är innan du får kontroll över en annan karaktär. Att du har en förändring i din status (förgiftning, ökade styrka etc etc) ser du klart och tydligt. Men ej hur många rundor du har kvar. Vilket är synd.
Att ställa samman detta spel. Där karaktärer från 3 helt olika spel ska animeras, dialoger ska föras och med allt som sker så känns det som ett underverk av Falcom att ens komma i närheten. Antalet karaktärer är enormt och man blir glad av att återse gamla bekanta. I mångt och mycket har karaktärer fått nya stilar och jag välkomnar de flesta av de nya designerna även om det känns litet konstigt att så många av tjejerna bär i princip hotpants. Enkla att röra sig i förstår jag men antingen det eller kjolar? Torde de inte vilja bära byxor också? Detaljer detaljer.
Minispelet Vantage Masters, ett kort spel gör återkomst tillsammans med Pom pom! ett tetris liknande spel där du staplar likafärgade poms på varandra i ett försök att hålla ut längre än din motståndare. Fiskande återfinns även om man nu inte kan fiska olika fiskar beroende på när man får napp. Att bada i heta källor har varit något som Rena förespråkat i alla fyra spelen. Speciella scener finns även med här och har du tur får du möjligen se en mer enskild scen.



Dessa scener känns som om de blev inlagda för att man ska få en chans att slappna av. Interaktionerna mellan karaktärerna kommer precis som i de tidigare spelen i väldigt komprimerade scener då man inte slåss i grottor eller springer runt på fältet så är det berättelsen som förs vidare och utanför de speciella ”bonding events” man kan utföra sker inte någon egentlig interaktion mellan karaktärerna, vilket är synd. Har du tur när de kryper igenom ventilationshåll får du höra hur ”trångt” det är. Jag gillade första spelets interaktioner i ventilationshållen bättre då exempelvis Fie var väldigt avundsjuk på Emmas ehm ska vi säga storlek? när Emma klagade över hur trångt det var.
Legend of Heroes: Trails of Cold Steel 4 är ett episkt slutsteg på denna serie där allt ställs på sin spets och jag gillar det. Striderna har fortfarande problem med att det är endast ”bossarna” med snabbhet flera gånger större än dig som egentligen ger dig någon utmaning. Då de oftast också har speciella mini-uppdrag (få ner dem till en viss mängd hälsa samtidigt exempelvis) för att öka AP som du får efter striden tillsammans med att om du vill ha allt måste scanna dem innan du kan börja slåss ordentligt så skapar det mer irritation är något annat.
Att återse Rean och få se honom med alla de kamrater som han skapat band med genom tre tidigare spel är roligt. Speciella bonding events med damerna i hans liv skapar en ”awww så söta de är tillsammans” känsla och ja. Trails of Cold Steel 4 har otroligt mycket att ge och kan man ta sig igenom introduktionssträckan med sinnet i behåll så väntar många skratt bara känslan av att allt äntligen ska få ett slut gör att man vill spela vidare.