Ilska, lätthet, glädje. Känslorna är många när den tredje delen i Cold Steel hamnar i famnen hos Henrik.
Efter att ha spenderat över 100 timmar i spelet så har det blivit dags att skriva ner mina tankar och åsikter. Hur konstigt det än låter så känns det som att Cold Steel 3 har givit mig så mycket att jag har svårigheter att skriva ner orden.
Ett ”nygammalt spel”
Har du spelat de tidigare delarna eller även Trails in the Sky så känner du igen dig. Grundupplägget är densamma som i de två tidigare delarna. Bara att själva basen har ändrat sig. Från att ha varit student till att springa runt landet för att leta efter sina klasskamrater har nu Rean Schwarzer knappt hunnit ta examen förrän hans första jobb är fixat. Han ska bli instruktör vid Thor´s Acadamy – Branch Campus. Han blev skickad till den ”sämre” versionen av skolan han tog examen från. För att undervisa den nya generationens klass 7.
Alltså har du en grotta att utforska på skolans område, men istället för att det är en mystisk byggnad är det denna gång en framtidsversion av en anpassningsbar lokal där monster kan släppas fri för att ge studenterna en utmaning. Du tar dig an uppdrag från samhället för att stärka banden mellan den militära skolan och invånarna. För alla vet ju att när en armé tar plats i ett litet samhälle kan saker och ting gå åt skogen. Som Aschen Cavelier och instruktör vid skolan så blir det Reans uppdrag att lugna ner invånarna genom att agera springpojke.
Som springpojke träffar du på en hel mängd trevliga byinvånare, allt från den svarta marknaden till äldre människor som bestämt berättar för dig vad de tycker.
Konceptet känns igen och jag trivs med upplägget även om det känns litet tröttsamt att i ett tredje spel ha liknande uppgifter. Det är svårt att skapa varierande uppdrag och det är något jag förstår. Men samtidigt så om man precis nyligen spelat de två tidigare spelen så önskar jag nog ge dem litet tid innan de tar sig an trean för att inte bränna ut sig.
Cold Steel 3 är ett enormt spel och det finns tack vare siduppdragen och de ”dolda uppdragen” otroligt mycket att göra. Som ny spelare blir det att man springer runt och pratar med allt och alla för att inte missa något. Eftersom om du missar uppdrag så får du inte lika högt betyg i slutet av uppdragen när allt sammanställs. Vilket gör att du missar utrustning och den utrustning som du får för att ha varit en duktig gosse är bland de bästa i spelet för den nivå som du befinner dig på så man vill verkligen inte missa dem.
”Törstiga studenter”
Reans huvudsakliga ämne är historia även om det nog är få som inte skulle vilja spendera tid med ”Aschen Cavalier” på tu man hand. En student i klass 9, Musse Egret verkar verkligen vilja spendera all tid hon kan med Rean då så fort de träffas eller ens diskussionen kan föras åt det hållet så visar Musse hur mycket hon vill ha Rean. Hon erbjuder honom både det ena och andra och i slutändan så blir det en naturlighet att så fort hon pratar så erbjudet hon sig åt Rean eller vill att de ska spendera tid tillsammans.
På sitt sätt så är det uppfriskande att se att Falcom vågade ta steget och introducera en sådan karaktär som Musse. Även om man tydligt och snart märker av att hon inte är den som hon utger sig för att vara. Å andra sidan så känns det ”heta och törsta” dialogen som hon ständigt för litet konstigt, det är trots att ett spel och jag vet inte riktigt hur jag känner när en ”lärare och elev”-romans blir påtvingad. Rean undviker allt han kan och missförstår en hel del annat då Musse pratar med de andra kvinnliga studenterna.
Samtidigt så känns det som att Falcom med denna tredje del släppt alla återhållningar. I studentboendet där Rean och studenterna och instruktörerna bor finns det ett öppet bad. Tänk er en ”hemvariant” av en hot spring och ni kommer rätt nära. Här spenderar Rean och alla andra tid, det finns en skiljevägg mellan herrar och damer men det är öppet i tak så allt man pratar om hörs på andra sidan. Fanservicen har med andra ord blivit ett steg högre än vad de varit i tidigare delar då man på sin höjd kunde välja att spendera tid tillsammans med en utvald person. Nu kan du varje vecka få se en scen med en person. Allt ifrån rektorn till de mer intresserade eleverna. Och det pratas inte bara en gång om hur de kvinnliga eleverna vill komma över och skrubba Reans rygg.
En försämring av UI
I de tidigare två spelen under striderna hade jag alltid full koll över min hälsa, EP och CP. Så jag behövde aldrig oroa mig för att kunna missa. Med Cold Steel 3 har Falcom gjort en ordentligt förändring av UI i striderna. Med få knapptryckningar når jag lätt och enkelt det jag vill nå. Oavsett om det är föremål, magi eller att använda sig av den nyligen tillagda ”orders”.
I gengäld så har de porträtt som tidigare befann sig i nedre delen av skärmen flyttat på sig.
Striderna flyter på som bara den och jag trivs verkligen med detta system som de förfinat ytterligare. Enda problemet är just UI där jag är van vid att ha bättre översyn över hälsa och värdighet.
Småsaker att prata om visst men ändå. Något negativt måste jag ju säga!
En bra uppföljare
Legend of Heroes: Trails of Cold Steel 3 visar på ett utomordentligt sätt hur en bra uppföljare ska vara. Det har gått 1 1/2 år sedan Rean sist såg sina gamla klasskamrater från klass 7. De har åldrats med värdighet och förändrat sin look och gått sina egna vägar. Jag gillar det jag ser utom att de kanske kunde ha givit Fie litet mer kläder. Hon är trots allt den yngsta karaktären i gruppen och hon borde kunnat få mer kläder.
Berättelsen lämnar en del att önska. Det pratas hela tiden om händelser som jag själv inte upplevt då de valde att hoppa över möjligheten att spela. Reans bakgrund är fortfarande mystisk men förhoppningsvis klaras den upp när spelet är slut. Många av eleverna har klara egna mål att uppnå och det är flertalet gånger som jag förundras över varför? Förhoppningsvis blir det förklarat senare i spelet.
Det som jag finner är litet synd är att mycket av händelserna som man förväntas ha spelat från andra delar i Legend of Heroes-serien återfinns men då just de spelen inte är översatta så skapar det problem för mig då jag vill veta och få mer ”aha” känslor. Även det gamla spelet Legend of Heroes: Trails in the Sky refereras ofta och då blir jag litet irriterad då jag ju inte hunnit spela de spelen än.
Legend of Heroes: Trails of Cold Steel 3 är ett utomordentligt spel som jag skrattat åt flera gånger än vad jag gjort med många andra spel. Och när jag vande mig vid UI ändringarna så blev det mindre störande.
Snälla någon, ge oss de spel som inte är översatta ännu så att man kan fylla i luckorna!
