Oftast är en repetetiv upplevelse något negativt. NIS lyckas ändra på det med bravur.
Lapis X Labyrinth är något så enkelt som ett arkad-lir med grottutforskande där målet är att så snabbt som möjligt traversera labyrinten för att nå slutet.
Berättelsen är enkel, en labyrint har tidigare varit ett enormt turistmål för äventyrare. Skatter, utmaningar, ALLT du kan tänka dig finns i den mystiska labyrinten vars djupaste del har ett Gyllende Träd som bara väntar på någon som vill bli berömd.
Tack vare alla äventyrare var byn populär och allt du kunde tänka dig fanns i dess affärer. När utmaningen visade sig för stor för äventyrarna så slutade de att komma och byn hamnade i glömska. I ett sista desperat försök att återuppliva byn har borgmästaren skickat ut inbjudan till äventyrare för att ”hen” ska klara av det som ingen annan gjort och tillgodose sig alla skatter som finns i labyrinten.
Jag blev glad åt designen på karaktärerna. Att NISA marknadsför spelet med ”dangos” är också ganska genialiskt då när din ledare har tre andra äventyrare på skallen så ser de verkligen ut som en dango. Jag gillar konceptet med att du styr en av fyra klasser medan de andra tre vilar på ditt huvud.
I utbyte mot ett bra betyg får man mystiska nycklar som du kan öppna skattkistor med. Beroende på innehållet så kostar det olika mängder nycklar att öppna kistan. Innehållet i kistan kan vara något riktigt bra eller bara ett rostigt vapen.
Musiken är catchig, när ”Fever Time” startar blir musiken hetsig och man får skräckminnen från Super Mario Bros. då man bara hade 99 sekunder kvar. Tidsbegränsningen på varje nivå i labyrinten känns som en smart detalj då detta ju är som ett arkad-lir. 5 minuter som gräns när du för första gången besöker delen av labyrinten kan dock kännas som litet kort tid ibland. Jag kunde med lätthet springa igenom 9 av de 10 första nivåerna. Nivå 10 så sprang jag runt och letade efter slutet men lyckades inte hitta det.
Frustrationen var fullständig och jag slutade spela. Bara för att återvända nästa dag och hitta vägen ut. Jag kände mig otroligt dum och fortsatte spela.
Den bit som möjligen kan bli tråkigt i längden är att spelet i labyrinten inte ger så mycket variation. Spring omkring, besegra alla fiender som du hittar, krossa kristaller för att öppna upp vägen till nästa nivå. Gör allt detta så snabbt som möjligt för att få ett så bra betyg som möjligt. Lapis X Labyrinth kallar dessa för ”uppdrag” eller ”quests” på engelska och det är samma sak. Det finns 10 nivåer i labyrinten, varje nivå har 10 delnivåer och det enda som skiljer sig dessa emellan är fiendefloran i form av vilken typ av fiende du möter. Annars är det samma uppbyggnad.
Charmen som Lapis X Labyrinth har ligger istället i sin artwork och förmågan att kombinera de 8 klasserna Hunter, Necromancer, Shielder, Maid, Gunner, Witch, Destroyer och Bishop. Varje klass har unika attacker och specialattacker och när du har de på huvudet så använder de en viss förmåga. När du kastar av alla 3 kamrater och alla 4 gör sin super duper mega attack så har de en viss förmåga.
Att hitta den kombination av klasser som du bäst trivs med, att sedan utrusta de efter behov (om du möter massa flygfän, använd utrustning som gör extra skada mot den gruppen av fiender) och fylla på deras utrustning blir snabbt en väldigt viktig del av Lapis X Labyrinth.
I sina bästa stunder är Lapis X Labyrinth otroligt charmerande och beroendeframkallande. I sina sämsta stunder så har man suttit 8 timmar i sträck och tryckt på alla knapparna för att få ett så bra betyg som möjligt och upptäcker att men? jag har ju bara slagits mot samma fiender hela tiden?
Därför säger jag som så. I korta episoder är Lapis X Labyrinth en guldgruva. Charmerade artwork, hip och trevlig musik, stressfaktor 20 och bara allmänt en riktigt trevlig upplevelse med alla färger och röster. Spelar man för länge i ett sträck tröttnar man istället.
